Fakta talar mot Skandiamannen

––– Obs! Denna artikel publicerades först i Proletären nr 9, 28 februari-6 mars 1991 – och återpublicerades på Proletärens webbplats den 18 juni 2020 –––

– Vi går in på torsdag och letar efter vapenfett, eller vapendelar!

Så sa säkerhetsmannen på försäkringsbolaget Skandia, Per Häggström, måndagen den 9/6 1986 till kriminalinspektör Erik Skoglund i Palmeutredningen, drygt tre månader efter mordet på Olof Palme. Vad blev det av det hela? Vi frågar först Per Häggström:

– Det rann ut i sanden. När vi hade förhört de tre väktarna, så fann vi det inte meningsfullt att gå in i Skandiamannens rum. Men nu i efterhand – Skandiamannens agerande borde man gå till botten med, låta honom konfronteras med väktarna och reda ut de motstridiga uppgifterna – för som det är nu är han helt klart skum!

– Två gånger efter de här förhören i juni -86 har jag aktivt försökt få Palmeutredningen att intressera sig för Skandiamannen. Men jag har inte fått någon respons, de bryr sig inte om det. Det är inte intressant – jag skall säga dig en sak, jag har varit inom kåren och hade jag haft hand om mordutredningen i jakten efter Olof Palmes mördare, så hade det här varit uppklarat nu. Mytoman – i helvete heller!

När vi ringer upp kriminalinspektör Erik Skoglund, talar han i samma anda:

– Det blev inget. När jag kom tillbaka efter semestern fick jag andra arbetsuppgifter. Om det var för de här förhören med Skandiamannen vet jag inte, men jag skiter i det – det finns så många andra mord att klara upp.

När jag påtalar att Skandiamannen inte förhörts sedan i juni 1986 svarar Skoglund: 

– Men vad säger du! Det är ju helt otroligt – är du säker på detta? Jag vet inte om Häggström gick in i Skandiamannens rum den där torsdagen, som han sa att han skulle göra. Jag blev som sagt bortkopplad från Palmeutredningen efter semester – och jag bryr mig inte om varför.

– Hur orkar du pojk hålla på med detta! Personligen tror jag det ligger ”vapen” i botten i Palmemordet – och en sak skall jag säga dig, jag har mer information, men jag väljer att tiga och hänvisar dig till Palmegruppen, är avslutningsorden från en desillusionerad kriminalinspektör.

Kriminalinspektör Erik skoglund och säkerhetsmannen på försäkringsbolaget Skandia, Per Häggström, talar om ”vapenfett” och ”vapendelar”. Men därvid stoppas allt intresse för Skandiamannen!

Direkt efter förhören med säkerhetsmannen Per Häggström, personalchefen Roland Borgström och de tre väktarna på Skandiahuset mordkvällen, avskedas Erik Skoglund från Palmeutredningen. Ett ”hett spår” läggs åt sidan, eller rättare sagt ”man bestämmer sig för att det inte finns någon substans i det”, för att tala med den nuvarande spaningsledaren Hans Ölfvebro.

– Det håller inte, säger Ölfvebro till Proletären. Att det över huvud taget kom ut handlingar kring Skandiamannen och väktarna är ett misstag. Felet är inte att väktare K:s förhörsprotokoll hemlighålls, utan felet är att de andra väktarnas förhörsprotokoll släpptes.

– Några ytterligare förhör med Skandiamannen har inte hållits. Och det är inte aktuellt heller. Det finns saker kring Skandiamannen som gör att vi kan göra den här bedömningen, säger spaningsledare Hans Ölfvebro till Proletären.

Trots att den nuvarande spaningsledningen känner till alla detaljer kring Skandiamannen lämnar de honom därhän. Han är ”inte intressant”.

Att han bevisligen ljuger, att han är ”på plats” minst en minut innan mordet, att han varit ute tidigare på kvällen med mera – detta struntar man fullständigt i. Inte ett enda förhör har hållits med Skandiamannen efter det att förhören har hållits med Skandiapersonal och väktare!

Helt otroligt – men helt i linje med den övriga mörkläggningen i Palmeutredningen.

När vi talar med en sådan person som spaningsledaren Hans Ölfvebro, om han nu kan kallas ”spaningsledare”, lämnar han fältet fritt för spekulationer. Och det är väl själva meningen med hans nonchalans gentemot intressanta uppgifter som borde undersökas i jakten på Olof Palmes mördare – det blir lätt att vifta bort saker och hänvisa till ”privatspaneri” och att inte ha alla fakta som minsann han har!

Men vi tar oss friheten att notera följande vad gäller Skandiamannen:

• Bevisligen stämplar han ut 23.19 och är på mordplatsen en minut före makarna Palme. Väntar han på dem?

• Genom en av SÄPO-cheferna, Alf Karlsson, vet man att Olof Palme är utan livvaktsskydd. Han har jour mordkvällen, Palmes telefon är avlyssnad och Karlsson är den som introducerar PKK-spåret redan i augusti 1985!

• Skandiamannen har arbetat länge på försäkringsbolaget Skandia. Han följer med Thulechefen Alvar Lindencrona med in i den nya koncernen i mitten av 60-talet. Lindencrona är i drygt 20-talet år chef för den hemliga organisation som byggts upp inom den svenska statsapparaten med den italienska, fascistiska P2-rörelsen som förebild. Är Skandiamannen, som är moderat, en slumrande agent som utnyttjas vid rätt tillfälle?

• Är det bara en tillfällighet att det är den förre socialdemokratiske partisekreteraren Sven Aspling som ringer upp Olof Palme vid 18.00-tiden mordkvällen? Är det genom denne ”betrodde vän” som ett möte bestäms vid korsningen Sveavägen/Tunnelgatan – ett möte som slutar i en likvidation av den svenske statsministern? Sven Aspling är den som förre CIA-chefen William Colby pekar ut som den man som den hemliga organisationen inom den svenska statsapparaten byggs upp kring!

Kan mordet på Olof Palme ha gått till på följande sätt?

• Via kommunikation med dem som övervakar statsminister Olof Palme får Skandiamannen direktiv om när han skall lämna Skandiahuset och postera sig i hörnet vid Dekorimas färghandel i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Vapnet har han tidigare under kvällen hämtat från den ökände Norrmalmspolisen och vapenhandlaren Ö.

• Makarna Palme kommer, han går fram till dem för att efter ett kort samtal dra fram en revolver och skjuta. Han springer in i gränden, tiotalet vittnen lämnar hans signalement med en halvlång mörk rock och något kepsliknande på huvudet.

• I fortsättningen finns det två alternativ:
  1) Han fortsätter rakt fram, upp för trapporna i Tunnelgatans gränd, på toppen av trapporna lämnar han över mordvapnet till den väntande Norrmalmspolisen P eller den avsläppte D från piket 3230. Vapnet levereras sedan till den väntande vapenhandlaren Ö, som finns i Strateg Protectors lägenhet i hörnet av David Bagares gata och Regeringsgatan. Skandiamannen viker själv av till vänster vid Malmskillnadsgatan, rundar kvarteret och är tillbaka vid mordplatsen några minuter senare – iakttar vad som händer där och sätter sedan in sig själv i sammanhanget.
  2) Skandiamannen lämnar över vapnet till en väntande person vid barackerna, denne för mordvapnet vidare upp för trapporna till den väntande Norrmalmspolisen medan Skandiamannen själv viker av till vänster på Luntmakaregatan och in i den uppställda dörren på baksidan av Skandiahuset. Sedan ut i väktare K:s bil, blir avsläppt på Sveavägen och går fram till mordplatsen norrifrån, registrerar vad som händer och sätter sedan in sig själv i sammanhanget.

Spekulationer. Fantasier. Ja, enligt spaningsledare Ölfvebro är detta helt gripet ur luften. Men sanningen är att vi kan stapla fakta på fakta, som entydigt visar på att Skandiamannen med största sannolikhet kan ingå i en mordkomplott mot statsminister Olof Palme. 

Kriminalinspektör Erik Skoglund får en fot i baken och åker ur Palmeutredningen, säkerhetsmannen på Skandia försöker förgäves få spaningsledningen intresserad av Skandiamannen – detta efter att på fullaste allvar ha diskuterat om att gå in i Skandiamannens rum och leta efter ”vapenfett” och ”vapendelar”!

Att det är fråga om en vapenstafett, där mördaren och mordvapnet har skilts åt på ett tidigt stadium är helt klart – den man, som vittnet ”Anna” ser springa ner för David Bagares gata med ”fladdrande rock” och försöker stoppa ner någonting i en handledsväska, är inte samme man som försvinner in i Tunnelgatans gränd efter att ha mördat statsminister Olof Palme.

Skandiamannen – han som stämplar ut klockan 23.19 och är framme på mordplatsen dryga minuten innan makarna Palme, han skall vi fortsätta att undersöka. Olof Palmes mördare – eller bara inblandad i en mordkomplott? Vem vet, men vi avfärdar honom inte lika lätt som Hans Ölfvebro i Palmeutredningen gör.

– Mytoman, i helvete heller, som säkerhetsmannen på Skandia uttrycker det.

En fortsättning följer – det kan vi lova!

OLLE MINELL

Artikeln ursprungligen publicerad i Proletären nr 9, 28 februari-6 mars 1991