Ledarkrönika: Fler barn borde omhändertas

Som nybliven pappa gör det ont att höra om barn som separeras från sina föräldrar, oavsett orsak. Men ibland döljer sådana tragedier betydligt allvarligare tragedier – barn som far illa hos sina föräldrar.

På sociala medier sprids påståenden om att muslimska barn omhändertas och placeras hos fosterfamiljer – för att ”tvångsassimileras”. Det är ett bisarrt påstående. 

De som påstår dessa saker ägnar sig inte bara åt skadlig ryktesspridning, utan gör sig också till nyttig idiot åt rasistiska högerkrafter som älskar att utmåla muslimer som religiösa extremister som vägrar integrera sig.

Det saknas inte exempel på myndigheters maktmissbruk i Sverige. Men när SVT granskat tre av de nu uppmärksammade fallen där barn omhändertagits enligt LVU, Lagen med särskilda bestämmelser av vård om unga, framkommer att barnen varit rädda för sina föräldrar och utsatts för såväl psykisk som fysisk misshandel.

Idag är det snarare för få barn som omhändertas. Det saknas inte tragiska exempel. 

I januari 2020 hittades treåriga Esmeralda, ”Lilla hjärtat”, död efter att hon åter placerats hos sina biologiska föräldrar. Obduktionen visade att hon var kraftigt undernärd, hade skador på kroppen och hade fått i sig droger.

I dagarna har Aftonbladet skrivit om en pedofil som under lång tid begått ohyggliga övergrepp på sina egna barn. Myndigheterna hade fått signaler om att barnen farit illa i hela tolv år – men inget gjordes och pedofilpappan fick fortsatt ha vårdnaden.

Varje år misshandlas tusentals barn av sina föräldrar. Andra utsätts för hedersförtryck och gifts bort mot sin vilja. Ytterligare andra tvingas bevittna när deras pappor misshandlar sina partners. 

Det är ingen rättighet att ha barn. Däremot är det en rättighet för barn att få utvecklas och må bra. Det finns föräldrar som inte är lämpliga, eller inte klarar av, att ta hand om sina barn. Därför är principen – att samhället måste kunna gripa in och tvångsomhänderta barn som far illa – mycket viktig.

Och det handlar inte bara om olämpliga föräldrar, utan också om barn vars eget beteende är skadligt för dem själva. Det händer att föräldrar vädjar till Socialtjänsten om att omhänderta deras kriminella och våldsamma söner – utan att myndigheterna gör något. Så var fallet med den 17-årige pojke som förra året sköt ihjäl en polis i Göteborg.

Att en del barn placeras hos olämpliga fosterfamiljer eller skickas runt på dåligt fungerande institutioner är inget argument mot tvångsomhändertagningarna. Det visar bara att Socialtjänsten måste ställa hårdare krav på både fosterhemsfamiljer och HVB-hem. Det ska vara barnens behov som är drivkraften, inte fosterföräldrars eller företags möjlighet att tjäna pengar.

De som nu demonstrerar mot Socialtjänstens tvångsomhändertagningar tror förmodligen att de står på barnens sida. I själva verket tar de ställning för föräldrarnas rätt före barnens. 

Som förälder gäller det att påminna sig om att det inte i första hand är jag som har rätt till mitt barn. Det är mitt barn som har rätt till ett tryggt hem och stöttande föräldrar.