Fortsatt stark kritik mot las-uppgörelse: ”Arbetsgivardiktatur”

I november 2021 beslutade LO:s ledning att ställa sig bakom las-överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal. Förändringen i las (Lagen om anställningsskydd) innebär att det blir enklare att avskeda arbetare och att arbetsgivare lättare ska kunna kringgå principen om sist in, först ut vid varsel och avsked.

Efter LO:s helomvändning ser den nya lagen nu ut att kunna börja gälla från och med 1 juli redan i år. Men på arbetsplatserna är långt ifrån alla nöjda med överenskommelsen.

En sämre anställningstrygghet riskerar att driva bort de som av olika skäl inte orkar hålla ett konstant högt tempo på jobbet, menar Maria Jacobsson som jobbar inom hemtjänsten i Bollnäs kommun. Och ofta står äldre arbetare i skottgluggen.

– Arbetsgivaren kanske vill se en mer effektiv arbetare som springer men det blir inte en mer kvalitativ vård för det. Vårdtagarna är också helt olika och behöver bemötas på olika sätt.

– Man glömmer bort att alla åldersgrupper behövs i arbetslivet. De som inte orkar jobba i samma tempo som en 20-åring har andra kvalitéer. Erfarenhet som till exempel göra att man uppmärksammar saker som går andra förbi.

En försvagad anställningstrygghet riskerar att leda till tysta arbetsplatser, påpekar Maria Jacobsson.

– Vi kan ju inte kämpa för att det ska bli en arbetsgivardiktatur där alla säger ”tack och amen”. Det ska gå att kritisera sin arbetsgivare utan att få sparken.

En som också är orolig för att las-överenskommelsen riskerar att leda till tysta arbetsplatser är Emma Brodin, ordförande för Transportarbetarnas avdelning 9 i Örebro.

– Fackligt aktiva riskerar att hänga löst. Det finns också en risk för att det blir ”tack och hej” när en arbetsgivare kört slut på en chaufför. Är det så det ska funka?

När IF Metall och Kommunal anstöt sig till överenskommelsen med Svenskt Näringsliv påpekade de att Svenskt Näringsliv erbjöd ett omställningsstöd när en arbetare fått sparken. Omställningsstödet ska finansieras av staten – och med tanke på nedbantningen av Arbetsförmedlingen frågar sig många hur detta omställningsstöd ska skötas rent praktiskt.

Emma Brodin tycker inte att omställningsstödet väger upp försämringarna.

– Detta ger oss trygghet efter jobbet. Vi behöver snarare trygghet på jobbet.

Med las-uppgörelsen blir det enklare för arbetsgivare att kringgå principen om ”sist in, först ut” när det kommer till varsel och avsked. Antalet personer som kan undantas turordningsreglerna ändras från två till tre, och det ska nu gälla alla företag, inte bara företag med upp till tio anställda som tidigare.

– För Transports del ser det inte likadant ut som för IF Metall eller Kommunal. Vi har inte särskilts stora arbetsplatser. Här i Örebro har vi till exempel cirka 600 företag och nästan alla har mellan fem och femton anställda. I dagsläget finns det redan möjligheter att göra undantag i las och nu ska man göra det ännu enklare… Det är det sista vi behöver!

Svenskt Näringsliv har sedan länge drivit tesen om att trygga anställningar hämmar tillväxt och innovation. ”Las hämmar jobbskapande och gör det svårare för nya personer på arbetsmarknaden att komma i jobb”, kan man läsa i en rapport som är publicerad på Svenskt Näringslivs hemsida tillsammans med las-överenskommelsen.

Högern har försökt förmedla en bild av att jag går arbetslös på grund av att Birgitta, 62 år, är kvar på jobbet. Det är sjukt att man piskar upp ett hat mellan mig och henne. Att jag går arbetslös och att Birgitta har anställningstrygghet har inte med varandra att göra.

En av dessa ”nya personer på arbetsmarknaden” är Nefeli Ekman, 20 år, från Stockholm. Hon menar att försämringarna i las snarare handlar om att pressa lönerna.

– Högern har försökt förmedla en bild av att jag går arbetslös på grund av att Birgitta, 62 år, är kvar på jobbet. Det är sjukt att man piskar upp ett hat mellan mig och henne. Att jag går arbetslös och att Birgitta har anställningstrygghet har inte med varandra att göra.

Nefeli Ekman menar också att det är en myt att ungdomar alltid är på jakt efter en ny anställning och att en stadig arbetsplats ses som något förlegat.

– Det blir extremt jobbigt att skickas runt till olika jobb hela tiden. Det går inte att skapa en gemenskap och det går inte att kommunicera. Vi ska bara slåss om att behålla vår plats på jobbet.

Motiven till att försämra anställningstrygghet är ofta mer cyniska än att förbättra ”innovation och tillväxt”. Det handlar snarare om att kunna göra sig av med besvärliga arbetare eller öka arbetstempot genom att sparka den som inte är tillräckligt effektiv.

Ibland kan skälet till en uppsägning vara minst sagt godtyckligt. Något som Nefeli Ekman själv fått uppleva. Under en provanställning på Ica fick hon veta av chefen att det inte skulle bli någon förlängd anställning – på grund av att hon tuggat tuggummi på arbetstid.

– Man riskerar att ryka för vilken godtycklighet som helst. Och det finns ingen möjlighet till feedback. Var finns utrymmet att förbättra sig? Alla kan göra fel men nu är det som att vi hela tiden måste vara på tårna för att ha kvar jobbet. Det är ingen rolig värld.

De LO-förbund som ställt sig bakom överenskommelsen har lyft fram att en fast anställning nu ska erbjudas efter 12 månader, istället för dagens 24. Men eftersom det redan nu finns en uppsjö av knep som arbetsgivare kan använda för att kringgå las riskerar detta bara att leda till att en provanställd får sparken eller blir omplacerad efter elva månaders arbete.

Fyra förbund reserverade sig mot LO:s beslut om att acceptera överenskommelsen med Svenskt Näringsliv. Ett av dessa var Byggnads, vars ordförande Johan Lindholm menade att det inte fanns någon naturlag som säger att man måste byta anställningstrygghet mot omställningar och kompetensutvecklingar.

Lotta Sjölander jobbar som snickare i Dalarna och är aktiv i Unga Byggare, som är en del av Byggnads.

– Jag är glad över att Byggnads reserverade sig mot beslutet. Det här är inte ett lyft för alla. Jag skulle hellre se att LO kämpar för tillsvidareanställningar. Vi ska få bort hyvlingar och visstidsanställningar, inte las, säger hon till Proletären.

– Vi är vana med varsel inom byggsektorn. Och vi har alltid haft en trygghet i principen sist in, först ut. I och med överenskommelsen växer dock en oro.

Lotta Sjölander lyfter också ett perspektiv som inte hörs allt för ofta när det kommer till anställningstryggheten och las: jämställdhet.

– Kvinnor tar redan nu en större andel vab och föräldraledighet. Vi måste då ställa oss frågan: Vill en arbetsgivare anställa och ha kvar någon som är eller kommer vara föräldraledig? Om anställningstryggheten försvinner kommer det nog bli svårare för både män och kvinnor att vara hemma med barnen.

– Framstegen vi gjort inom jämställdheten riskerar att försvinna. Jag är i alla fall rädd för det, avslutar Lotta Sjölander.