Kommentar: Grönland tillhör grönländarna – inte USA eller Danmark

Grönland och den grönländska befolkningen har brutalt kastats in på den storpolitiska scenen de senaste dagarna och veckorna. De knappt 57.000 invånarna och deras stora ö försöker göras till ett föremål för förhandling, till en pjäs som kan flyttas runt efter behag på imperialismens stora schackbräde.

Under enorm medial uppmärksamhet gjorde Donald Trumps son ett blixt-”turistbesök” i Nuuk i tisdags, och i en tillrättalagd propagandashow på Grönland och från Trumps residens i Florida gjordes det klart att den blivande amerikanske presidenten är redo att sätta kraft bakom sina ord. Han uteslöt inte att använda ekonomiskt eller militärt våld för att erövra Grönland.

Under presskonferensen uttalades dessa ord, återgivna från nyheterna på TV2:

En journalist frågar: Kan du försäkra världen om att du inte kommer att använda militärt eller ekonomiskt tvång medan du försöker få kontroll över dessa områden [Grönland och Panama]?

– Nej, avbryter Trump.

Journalisten fortsätter: ...och kan du berätta lite om vad din plan är? Vill du förhandla fram ett nytt fördrag?

– Nej, jag kan inte försäkra dig... du pratar om Panama och Grönland... Jag kan inte försäkra dig om någon av dessa saker. Men jag kan säga så här: Vi behöver dem för ekonomisk säkerhet.

Inför rullande kameror framträder USA:s blivande president – ​​inte Putin – med uppenbara militära och ekonomiska hot mot Grönland och det danska rigsfællesskabet.

Statsminister Mette Frederiksens kommentar? ”USA är Danmarks viktigaste allierade. Det förändrar inte diskussionen i dag.”

Det är ett aldrig tidigare skådat, absurt och genomgående nykolonialistiskt drama som Grönland har kastats in i.

Det grönländska självstyrets ordförande Múte B. Egede och flera grönländska politiker har otvetydigt uttalat att Grönland inte är till salu. Múte B. Egede upprepade efter Trumps presskonferens på tisdagen vad han också sa i sitt nyårstal, nämligen att ”Grönland tillhör grönländarna”. Och han kallade – till skillnad från Mette Frederiksen – Trumps kommentarer för ”allvarliga uttalanden”.

Inom några månader är det val till det grönländska parlamentet, Inatsisartut. Frågan om självständighet stod redan före de senaste dagarnas utveckling högt på den politiska dagordningen. Det är inte orealistiskt att föreställa sig en folkomröstning på Grönland om självständighet inom en överskådlig tidsram. Enligt det avtal om självstyre som reglerar Grönlands förhållande inom samväldet ska det danska folketinget i efterhand godkänna detta.

Med avtalet har Danmark officiellt erkänt att Grönland är ett separat folk enligt internationell rätt. Ändå sitter det kolonialistiska tänkesättet djupt bland makthavarna i Christiansborg. Vissa politiker vill inte ens garantera att de röstar ja om ett grönländskt självständighetsbeslut kommer till omröstning i folketinget.

På ett mer strukturellt plan är Grönland fortfarande utestängt från flera forum och sammanhang där beslut som rör Grönland fattas. Enskilda fall som den monstruösa spiralskandalen, som Múte B. Egede har kallat folkmord, är exempel på hur kolonialismen inte tillhör en avlägsen forntid.

Den tondövhet och arrogans som den danska regeringen visar upp gör det mer än förståeligt att självständigheten flyttar högre upp på Grönlands politiska agenda. Därmed är de danska makthavarna själva på väg att kasta det danska rigsfællesskabet överbord.

Den danska statens månghundraåriga misshandel av Grönland, och den känsla av att vara nedvärderad och utnyttjad som den har medfört, missbrukas nu av den tillträdande amerikanske presidenten och kretsen runt honom för att tala för Grönlands självständighet, naturligtvis i syfte att ta över där den danska kolonialismen och imperialismen slutar.

Trump har redan hänvisat till Kanada i norr som en möjlig ny stat i USA. I söder har han krävt att Panamakanalen ska återlämnas till USA. Under sken av att bekämpa droger och drogkarteller har han eskalerat sin retorik mot Mexiko. Och så är det Grönland.

Ur det krisdrabbade amerikanska imperiets perspektiv ser jordklotet ut så här: runt imperiet, på dess kant, ligger ett antal stater och viktiga anläggningar. Kan de på något sätt kopplas närmare? Eller kan hot om det användas som ett förhandlingskort när ekonomiska och politiska överenskommelser ska i land?

Ur Christiansborgs perspektiv är situationen uppenbar: om Danmark ”förlorar Grönland” förlorar också vårt lilleputtland nästan all utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse i Natoalliansen.

Ur Nuuks perspektiv är situationen svår: när Grönland görs till en bricka i ett geopolitiskt spel om resurser, vattendrag och så vidare blir det extremt svårt att välja sin egen väg och försvara den.

Grönländarnas rätt att bestämma sin egen framtid måste oreserverat stödjas, och varje form av inblandning, varje form av utpressning och mutor som de utsätts för måste fördömas. Oavsett om det kommer från USA eller Danmark eller någon annanstans.

Fokus måste ligga på att hitta sätt att säkerställa att grönländare ges möjlighet att genomdriva sin rätt till nationellt självbestämmande i verkligheten och i praktiken.

Artikeln är först publicerad på arbejderen.dk.