Dikt:

I Palestina strider även jorden

Fotograf: Illustration: Valentina Mazzarelli / Bildbank för Palestina
Publicerad 14 augusti 2024 kl 11.02

Jorden ger sin frukt,

trotsandes belägring och hunger,

trotsandes ockupationen.

 

Tomater gror,

paprikor och auberginer,

trots det avstängda vattnet,

trots de förbjudna bomberna.

 

Doften av mint och basilika hägrar,

doften av hemland,

i fredens land.

 

Trots tältens hetta,

tvångsförflyttade barn,

och förlorade drömmar,

så ger jorden sin frukt,

den föder sina barn,

i nord och syd,

och trotsar svälten.

 

Jorden bringar fram grönsaker,

och frukter,

vattnade med martyrernas blod.

 

Den slåss med sin mylla,

bevarandes krigarnas kvarlevor,

ståndaktig i döden,

trotsandes vapen,

trotsandes stål. 

 

Vårt folk sår,

och äter från vårt lands jord,

och jorden strider sida vid sida,

med sitt hav 

och med sina modiga motståndskämpar

 

Den odlar tålamod,

stillar barnens hunger,

tystar mödrarnas tårar,

lindrar männens bördor.

 

Det är bara i Gaza

som jorden strider jämte sitt folk.

 

En form av motstånd

Jag har länge lutat mig mot mitt skrivande, som ett sätt att uttrycka mina känslor och upplevelser, och för att få kontakt med andra. Den här dikten speglar den hårda verklighet vi upplever under det pågående folkmordet i Gaza.

Efter sju månader av att ha bott i ett tält i den södra sektorn, efter att ha ”förlorat” vårt hem i Gaza City och vårt långvariga släkthem i Khan Younis flyktingläger under det israeliska anfallet, bestämde sig min far för att börja odla jorden, som en form av motstånd och tillhörighet. 

Hans ansträngning syftade också till att förse oss med en del grödor under blockaden som införts av den israeliska ockupationen och som begränsat vår tillgång till nödvändiga livsmedel. Vi odlade paprika, tomater, auberginer, ruccola, okra, molokhia (juteblad) och vattenmeloner nära vårt tält. Mynta och basilika, djupt knutna till essensen av vårt land, är oumbärliga i vårt kök.

En ung man vid namn Mohammed Hammad odlar jord i norra Gaza trots svår vattenbrist och farliga förhållanden, och delar med sig av sin skörd till de behövande. Denna motståndskraft inspirerade min dikt ytterligare och visar hur jorden kämpar med oss ​​och vägrar ge efter för förstörelse, precis som vi fortsätter att odla den bland våra martyrers ruiner. 

Nour Khalil Abu Shammala

Gaza

_

Med tillstånd från författaren, via Electronic Intifada.

Översättning från engelska: Artur Szandrowski, Proletären

 

Ämnen i artikeln

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: