Trots till delar högstämd retorik av tillresta fackliga toppar från
Stockholm en så lam tillställning att det knappt kan kallas protest.
Med sin legalism förmår inte IF Metall och övriga fack forma en linje
för facklig kamp.

I tre timmar låg arbetet nere på GM-ägda Saab i Trollhättan när facken
höll avtalsenliga informationsmöten för vardera skiften om
företagsledningens bossiga krav på ökad japanisering med hot om att
stänga fabriker i Västeuropa.

I Trollhättan uppvägdes den förmenta protestens effekter på
produktionen med råge av beordrad övertid. Facken tiger still när Saab
kräver att de anställda samma vecka gör fem timmar beordrad övertid.
Tisdag morgon gick förstaskiftet igång en timme tidigare, redan klockan
fem.

Strejker i Europa

I övriga Europa protesterar också GM-arbetare mot fabriksnedläggningar
och ökad japanisering. Men här är metoden för företaget kännbara
strejker och övertidsblockader.

Numera tolkar Saab övertidsavtalet så att det är obligatoriskt att
jobba över när företaget kallar. Bara av Saab godkända orsaker
accepteras. Den som ändå stannar hemma får en varning. IF Metall har
accepterat detta.

– Tyvärr är vi alldeles för få som inte orkar ställa upp på övertiden, säger Jari Kuusela.

– Den enda vägen är att gubbarna själva ger fan i övertiden. Vi måste sätta blåslampan på facket, säger Kjell Sätterman.

• Hur uppfattade ni budskapet från Metalls klubbordförande Paul
Åkerlund och avtalssekreteraren Anders Tiderman från Metalls centrala
ledning?

– De vill visa upp en aktivitet när övriga fack i Europa agerar. Paul
Åkerlund låter som om han vill ta kamp men det återstår att se vad som
händer, säger Lars Larsson.

– Jag känner att de mest vill stävja det breda missnöjet på
fabriken, påpekar Kjell Sätterman. De vill ha in oss i fållan för att
få lugn och ro. Socialdemokraterna vill inte ha någon strejk eller
liknande ett valår.

Hotet mot jobben i Trollhättan är reellt sedan fabriken förlorade den
famösa tävlingen om nästa mellanklassbil till tyska Rüsselsheim. Nu har
GM-Europa utlyst en ny tävling med det uttalade syftet att ytterligare
pressa tillbaka arbetsvillkoren för GM:s arbetare och öka utsugningen.

Än värre är läget för växellådsfabriken i Göteborg som står under akut
hot om nedläggning. De senaste 16 månaderna har arbetsstyrkan halverats
till idag 260 anställda.

Facklig samling

På måndagens fackliga protestmöte i Trollhättan som Proletären bevakade
uppträder ”världens starkaste fackföreningsrörelse” i samlad trupp. IF
Metall, SIF, CF och Ledarna visade att de legalister som leder
fackföreningarna inte har något att sätta mot GM:s direktörer annat än
retorik. Ett tydligt syfte med mötet var att inför medlemmarna visa upp
hand-lingskraft i form av eniga uttalanden från samtliga GM-fack i
Europa för att stävja alla tankar på självständigt agerande från
arbetarkollektivet.

– Vi vill visa GM-ledningen att vi i Sverige är fundersamma över
vad som sker. Så hovsamt inledde IF Metalls Paul Åkerlund mötet och
fortsatte med att berätta att ledningen för GM Europa i Zürich vägrar
att ens prata med de samverkande fackföreningarna om kravet på ett
gemensamt ramavtal för GM:s produktion i hela Europa.

– Förr förhandlade GM om allt, sedan sex månader vägrar de att tala med
oss. Vi är oroliga att GM har en hemlig handlingsplan för nedläggning
av fler fabriker. Det är oerhört frustrerande.

Åkerlund berättade att facken beslutat att från 13 juni ska det ske
aktivitet i protest mot GM varje dag på någon av fabrikerna i Europa.

– I andra länder blir det flera timmars strejk. I Tyskland och Belgien övertidsblockader.

Men han sade inte ett ord om att de församlade arbetarna i Trollhättan
måste ta igen den förlorade produktionen med övertid. Det är så oblygt
skamligt att man undrar hur svenska fackbyråkrater är funtade.

– Vi protesterar mot GM-ledningens bristande dialog, inledde Metalls
avtalssekreterare Anders Tiderman sitt skrivna tal som till formen
handlade om facklig solidaritet. Men den förmenta kampsolidariteten
förvandlades omgående till menlöst medlidande när han apropå beslutet
om nedläggning av fabriken i Azambuja sade:

– Våra tankar är nu hos de 4.000 drabbade och deras familjer.

Tiderman tryckte hårt på facken inom GM som föregångare med ett
samarbete som fungerar över nationsgränser. Svulstig kritik som att hos
GM blir ”varje anläggning brickor i ett spel” ändade i en facklig
kravlista:

• Ett europeiskt ramavtal som visar parternas rättigheter och skyldigheter.

• Utökat medbestämmande för facket.

• Relevant information från företaget.

• Affärsmässiga och långsiktiga beslut från GM.

• GM ska ta ansvar för de medarbetare som får gå.

Anders Tiderman konstaterade suckande att det fackliga slitet blir
tungt när arbetsgivaren inte lyssnar. Ändå gick han oerhört långt i
sitt kryperi för GM:

– Vi sneglar inte tillbaka på den tid som varit. Vi tar ansvar och vi är ej protektionistiska.

IF Metalls budskap till medlemmarna blev till sist övertydligt:

– Behåll ilskan, men håll den inombords, sade Tiderman och fortsatte:

– Vi ställer krav, vi förhandlar, vi resonerar med arbetsgivaren. Om vi inte har det perspektivet blir vi passiva åskådare.

Hela tiden betonades vikten av att följa lagar och avtal och att agera
enligt den svenska modellen. Globalisering är bra och oundviklig men de
i sammanhanget avgörande frågorna förblev obesvarade:

Hur ska svenska kollektivavtal och den svenska modellen med samtal
mellan fack och företag kunna praktiseras när GM sedan sex månader
vägrar träffa facken? Om GM vägrar samtal och facken vägrar ta kamp,
hur ska då arbetarnas krav om fortsatt produktion och rimliga
arbetsvillkor kunna drivas?

Så blev mötet i Trollhättan oerhört avslöjande. Fackens syfte var inte att ta kamp utan att stävja medlemmarnas missnöje.

LARS ROTHELIUS

Proletären 26, 2006