Ett av regeringens första beslut efter maktskiftet på Rosenbad var att lägga ner Arbetslivsinstitutet, Ali. Motivet för avveckling var att institutet sysslade med ideologi, för borgaralliansen var det alltför obekväma forskningsresultat som Ali kunde presentera för allmänheten.
Rekordsnabb avveckling
På bara sex månader har Arbetslivsinstitutets verksamhet avvecklats, vilket är rekordsnabbt. Cirka 75 procent av institutets forskningsmaterial har förts över till Stockholms universitet, medan en fjärdedel, eller 500 hyllmeter har hamnat på soptippen.
Alla 420 anställda i Stockholm, Malmö, Göteborg, Visby, Östersund samt Umeå har blivit av med sina jobb. Många anställda har gått till universitet eller till arbete utanför forskningsvärlden. När övriga Europa satsar mer på arbetsmiljöfrågor rustar Sverige ner, vilket förvånat forskare utomlands.
Föregångsland
Tidigare var Sverige ett föregångsland i det avseende. Ali var exempelvis världsledande i forskning om ergonomi och hälsorelaterande frågor. Även inom övriga områden låg institutet bra till. Avvecklingen av Ali innebär att den svenska arbetslivsforskningen försämras kraftigt.
Det finns ingen samlad kraft längre för arbetslivsforskning i Sverige. Och det var exakt vad den borgerliga alliansen, Svenskt Näringsliv med flera av nyliberalismens anhängare var ute efter. Arbetare ska inte med hänvisning till Ali kunna försvara sitt liv och hälsa i skadlig arbetsmiljö.
Sådant är propaganda för borgerligheten. Efter att regeringen beslutat om nedläggning skriver DN:s Peter Wolodariski att institutets forskningsresultat ”har liknat politiska beställningsjobb, som syftar till att bekräfta ideologiska föreställningar”.
Det är en åsikt som delats av alla motståndare till Arbetslivsinstitutet. Men all forskning på myndighetsnivå är inte av ondo. Utan någon synbar logik blåser nämligen regeringen liv i Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi igen. Enligt regeringen ska ESO ”särskilt belysa frågor om hur befolkningen i förvärvsaktiv ålder i än högre grad kan motivers till arbete”.
”Särskilt forum”
Det behövs ”ett särskilt forum för möten mellan forskning och politik där en hög grad av oberoende förenas med närheten till beslutsfattande”, heter det i regeringsdirektivet för ESO.
Det kan väl knappast bli tydligare vad det är frågan om. Allt som gagnar arbetarklassen ska bort medan det omvända gäller för kapitalister och rika.
KENT HALDEBO
Proletären nr 26, 2007
