Det är helt riktigt att det inte blir verkliga marknadshyror, som utredningen ”EU, hyrorna och allmännyttan” föreslagit, men begreppet allmännyttan urvattnas så till den grad att det inte finns mycket kvar av den.

Bakgrunden till förändringarna av de kommunala bostadsbolagens roll och uppgift är EU och dess krav på ”fri konkurrens”, alltså att samhället inte ska få subventionera verksamheter där det finns andra privata företag verksamma, vilket nu gäller på bostadsmarknaden. I regeringens skrivelse berörs det faktum att privata bostadsföretag har anmält allmännyttan till EG-kommissionen.

Det finns idag en beprövad metod för att presentera försämringar som nyttjas av dagens politiker. Lägg fram ett förslag om stora försämringar, sedan efter protester drar man tillbaka några av de värsta och långtgående förslag, och så ser det ut som man varit lyhörd, men stora försämringar kvarstår.
 
Ökade kostnader
Så är det även i det här fallet. Det blir inga marknadshyror, men väl stora steg mot det, och oavsett vilket kommer det blir ökade kostnader för hyresgästerna

• De kommunala bostadsbolagen ska bedriva sin verksamhet enligt ”affärsmässiga grunder”, samtidigt som de ska åläggas avkastningskrav. Regeringen skriver rakt ut att bolagen undantas från självkostnadsprincipen och förbudet mot vinstsyfte i kommunallagen. Begränsningen av vinstutdelning finns kvar, och värdeöverföringen från bostadsbolagen till kommunen föreslås bli i nivå med statslåneräntan plus en procentenhet, vilket i dagsläget skulle innebär 4,25 procent. Om kommunen säljer fastigheter kan hälften av reavinsten bli aktieutdelningar.

• De kommunala bostadsföretagen blir kommunala bostadsaktiebolag som kommunen bara ska ha det bestämmande inflytandet över. Det innebär alltså att privata ägare kan köpa in sig i allmännyttan.

• Kommunerna kan lämna ifrån sig sitt ansvar för bostadsförsörjning och låta det gå på entreprenad, och då gäller reglerna för offentlig upphandling. Kommunen kan alltså överlåta verksamheten att sörja för bostäder åt alla till lägstbjudande privat företag.

• Statsstöden till bostadspolitiska åtgärder slopas i praktiken helt. Stöden har sedan 1990-talet successivt minskat, så förändringen är mer en anpassning till den reella verkligheten.

Sammantaget så är lagförslaget en ytterligare marknadsliberalisering av allmännyttans bostadsbolag, något som pågått under lång tid. De kommunala bostadsbolagen ska konkurrera på samma villkor som de privata bostadsbolagen.

Regeringen uttrycker det så att ”en press på kommunala bostadsföretag att effektivisera sin verksamhet”. I liberalernas världsbild ska konkurrensens innebära en bättre marknad för kunderna, men verkligheten visar på det rakt motsatta. När vinstintresset får styra måste vinsterna tas någonstans, och för bostadsbolagen blir det från hyresgästerna som får betala med högre hyra och sämre service.

Olösta frågor
Det är sant att regeringen anpassat förslaget efter Hyresgästföreningens krav om inga marknadshyror och att bostadsbolagen fortfarande ska ha utdelningsbegränsningar, vilket naturligtvis är positivt. Samtidigt blir det för defensivt att glädjas över uteblivna marknadshyror i ett läge när hyrorna fortsätter att öka, och servicen för hyresgäster försämrats avsevärt för Sveriges hyresgäster.

Dessutom har vi en stor bostadsbrist i Sverige. Som ett exempel behövs ytterligare 158000 bostäder för att tillfredsställa efterfrågan från 245000 unga mellan 20 och 27 år som saknar men som behöver en egen bostad. Den problematiken finns överhuvudtaget inte i regeringens skrivelse, trots att det är den ökade liberalisering av bostadsmarknaden som skapat den besvärliga situationen.

Regeringens förslag innebär också flera olösta frågor. Som att hyresgästföreningen ska förhandla med både kommunala och privata hyresbolag på samma villkor, och vad det får för konsekvenser för hyrorna. Vad kommer det att innebära att de kommunala bostadsbolagen inte längre ska vara hyresledande? Att hyrorna kommer gå upp ännu mer i de attraktiva, centrala stadsdelarna är nog ingen vild gissning. Inte minst med tanke på att Hyresgästföreningen stödjer en sådan lösning och sedan länge arbetat för mer differentierade hyror utifrån läge.

Hyreslagstiftningen berörs inte i den här promemorian, så i nuläget ligger systemet med att hyran ska sättas efter bruksvärde och efter förhandling mellan hyresbolaget och hyresgästföreningen fast. Emellertid ska regeringen se över hyreslagen också, för att få med i den proposition om bostadspolitiken som ska presenteras nästa vår.

PÄR JOHANSSON
Proletären nr 48, 2009