Proletären besöker två hyresgäster på Östlyckan, ett av de områden som riskerar att säljas. Området är nyligen upprustat, men har ändå ganska låga hyror.
Lägenheterna är verkligen fina och utemiljön lockar till lek eller en fika i solen. Det märks att ledstjärnan för Alingsåshem är att människor ska ha råd att bo och kunna leva ett bra liv i sin bostadsmiljö och att målsättningen är rejäla, hållbara bostäder med god tillgänglighet för alla.
Birgitta Andersson har arbetat som socionom, men är numera sjukpensionär. Hon flyttade till Östlyckan för fyra år sedan.
Birgitta Andersson har varit med om utförsäljning tidigare när hon bodde på Odengatan, ett radhusområde som Alingsåshem sålde till hyresgästerna.
– Mina erfarenheter är inte positiva. Det var en psykiskt mycket pressande period.
Eva Åström, som jobbar natt inom vården, har bott i området sedan 1974:
– I min lilla värld så undrar jag över varför politikerna vill göra sig av med våra billiga och bra lägenheter. Varför vill de tvinga mig, som inte har råd med höga hyror, att offra min hyresrätt för något som jag inte har råd med? Jag är inte bara bekymrad över min privata situation. Frågan är hur alla ungdomar med otrygga jobb ska få en bostad? Och alla fattigpensionärer?
Birgitta Andersson anser att det är viktigt att det byggs bra bostäder:
– Att sälja ut lägenheter är inte acceptabelt. Som för många andra är min ekonomi begränsad. Jag kan inte låna i bank för att få en bra bostad. Men jag vill ändå ha friheten att kunna flytta till en lägenhet som passar mig om mitt behov ändras. Därför är det viktigt att Alingsåshem får växa och ha många olika stora lägenheter, i olika typer av områden och med hyror som vanligt folk har råd med.
