Kommentar: Kapitalistisk enfald mot biologisk mångfald
Situationen för den biologiska mångfalden är akut. Det krävs en bred och stark klimatrörelse för att ändra den förda politiken.
Den 7-19 december möttes ledare från världens länder i Montreal på FN:s miljömöte, COP15, för att hantera ännu en akut kris som mänskligheten står inför, nämligen förlusten av biologisk mångfald.
Krisen för den biologiska mångfalden är mer komplex och mindre känd än klimatkrisen. Trots att grunden för människans existens står på spel har det saknats ett ramverk motsvarande Parisavtalet.
Efter fyra års förberedelser och två veckors hårda förhandlingar enades till slut 200 länder om ett globalt ramverk för biologisk mångfald, som slår fast att 30 procent av jordens mark och vatten ska skyddas från exploatering och att 30 procent av skadade naturområden ska återställas. Miljöskadliga subventioner ska tas bort och den rika världen ska bidra ekonomiskt till det arbete som behöver genomföras i låg- och medelinkomstländer.
Ramavtalet ses som en motsvarighet till klimatets 1,5-gradersmål men för naturen, och på samma sätt kommer obalansen mellan den rika och den fattiga världen att bli tydlig när 30 procent av naturen ska skyddas. Vem ska bestämma vad som ska skyddas? Vem ska avstå mark? Och vem ska bekosta det?
Inget sägs heller om vad som ska ske med de övriga 70 procenten. Kommer det att vara tillåtet att fortsätta exploatera dessa områden som tidigare?
Lovorden är ändå många. Bland annat för att urfolks rättigheter har stärkts och för att skogsbruk, fiske och jordbruk ska ställas om och bli hållbara. Men det finns anledning att inte hoppas för mycket.
Ska förlusten av biologisk mångfald kunna hejdas, måste samhället förändras i grunden. Eftersom inga mätbara mål har beslutats är risken stor att avtalet blir lika uddlöst som 1,5-gradersmålet i Paris-avtalet, när länderna ska införa räddningsplanen i sin egen politik på hemmaplan.
Om Sverige på allvar ska leva upp till avtalet kommer det att innebära stora förändringar, inte minst för jord- och skogsbruket, som med sin utdikning, giftspridning och skogsskövling hotar den biologiska mångfalden, samtidigt som de bidrar till klimatförändringarna genom ökade utsläpp av växthusgaser.
Enbart Sveriges torrlagda kärr, mossar, sjöar och vikar ger ifrån sig mer växthusgaser än de årliga utsläppen från all fordonstrafik i Sverige.
Tyvärr är det bara att konstatera att om något positivt ska ske så kan vi inte räkna med att EU, riksdagen eller LRF ska sluta stödja de ensidiga storjordbruken. Inte heller kommer de stora skogsbolagen eller skogsindustrin att bidra frivilligt till att rädda eller återupprätta artrikedomen.
I Sverige samarbetar nämligen dessa med både köpta forskare och politiker för att stoppa alla verkningsfulla beslut. De har tillsammans drivit igenom att kalhyggen räknas som skog. Trots brist på avverkningsbar skog, kan de nu påstå att Sverige aldrig har varit så rikt på skog som nu!
Korruptionen i den svenska skogsindustrin och politiken kan man läsa om i boken Skogslandet, skriven av den grävande journalisten Lisa Röstlund. Ett exempel är när regeringen Löfven tillsatte Sveaskogs direktör Herman Sundqvist som generaldirektör för Skogsstyrelsen, utan sedvanligt rekryteringsarbete.
Denne skogsägande man, som tidigare gjort allt för att stoppa alla miljökrav för skogsbruket, pausade direkt allt arbete för att skydda artrika skogar. Därefter satte januariavtalet definitivt punkt för artskyddet. Sedan dess har kalavverkningarna kunnat fortsätta utan begränsningar, även av fjällnära skog.
Att politiker går i LRF:s och skogsbolagens ledband är uppenbart. I ett pressmeddelande inför mötet i Montreal skrev klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari: ”Biologisk mångfald är, likt klimatet, en fråga om både överlevnad och om välfärd. Läget är allvarligt och Sverige kommer att trycka på för ett ambitiöst och heltäckande ramverk.”
Men dagen därpå gick regeringen emot att EU ska fatta beslut om att intensifiera åtgärder för att återställa natur och restaurera skadade ekosystem så att målen för klimatanpassning och biologisk mångfald ska kunna nås!
Ska hotet mot den biologiska mångfalden kunna hejdas krävs en stark och bred miljörörelse som ställer krav, som avslöjar korruptionen och tvingar regering och riksdag att fatta verkningsfulla beslut. För visst går det att ändra den förda politiken, om vi slutar tro på att politiker självmant kommer att följa ett ramavtal som saknar både mätbara mål och åtgärder.
FN-TOPPEN: ”VÅR SISTA CHANS”
FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har inte skrätt orden inför COP15. Han säger bland annat:
”Denna konferens är vår sista chans att stoppa den pågående orgien i massförstörelse. Multinationella företag fyller sina bankkonton genom att göra slut på våra naturtillgångar. Genom bottenlös aptit på okontrollerad och ojämlik ekonomisk tillväxt har mänskligheten blivit ett massförstörelsevapen.”
”Vi behandlar naturen som en avskrädeshög och är på väg att begå självmord via ombud. Med förlusten av biologisk mångfald följer en enorm mänsklig kostnad. Förlorade jobb, ekonomisk kris, ökande svält, högre kostnader för mat, vatten och energi, fler sjukdomar och en förstörd planet. Därför är ett ramverk för biologisk mångfald nödvändigt. Vi måste slå tillbaka mot denna massförstörelse, genom att omgående stoppa dess drivkrafter.”
”Mänsklighetens krig mot naturen är ytterst ett krig mot oss själva. Därför efterlyser jag en fredspakt med naturen – ett djärvt globalt ramverk för biologisk mångfald, med mätbara och tydliga mål som tar itu med grundorsakerna till denna förstörelse, och med lagar som effektivt kan fälla de skyldiga.”
Därför minskar den biologiska mångfalden
Enligt IPBES (den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel) är det framför allt fem faktorer som medför att den biologiska mångfalden nu minskar snabbare än någonsin under mänsklighetens historia. De är i fallande storleksordning:
• Förstörda livsmiljöer genom förändrad användning av mark och vatten
• Exploatering av arter genom fiske-, jord- och skogsbruk
• Klimatförändringar
• Spridning av främmande invasiva arter
• Föroreningar