Klubbhuset är föreningens hjärta
Luis Molina är en av Proletären FF:s eldsjälar och en av kuggarna som får föreningens hjul att snurra. Tränare, vaktmästare och just precis en sådan som varje förening behöver.
En solig sensommarmorgon möter jag upp Luis Molina utanför Proletären FF:s klubbhus i utkanten av Göteborgs västra förorter. Han är klädd i PFF:s rödsvarta träningsset och är piggare än jag. Han har varit uppe sedan klockan sex och redan fixat det mesta han behöver göra på klubbhuset idag.
Luis Molina är klubbens allt-i-allo. Vaktmästare, fysioterapeut och tränare. Efter ett helt liv med fotboll har han fått många strängar på sin lyra. Han sköter det dagliga arbetet på klubbstugan och har gjort Röda vallen spelbar igen.
– Den såg ut som en djungel innan vi fixade den!
Klubbstugan är navet i föreningens arbete. Det står där tack vare hundratals engagerade arbetare som tyckte att en förening som Proletären FF behövs. Idag är Luis den bärande pelaren i klubbhusets skötsel och underhåll.
– Vi har stor potential att växa, bland annat tack vare klubbhuset.
Inne i det stora röda huset samsas lagbilder på gamla Proletären FF-lag med vimplar från mängder av motståndare, och kamrater, som klubben mött under sina 50 år. Promenaden genom korridorerna ger en inblick i historien. Bilder från klubbhusbygget på 70-talet, gruvarbetarbesök i England på 80-talet och tjejgruppens besök på Liseberg på 00-talet.
Luis Molina har alltid haft fotbollen i sitt liv. Som ung spelare var han nära proffsdrömmarna efter en period i chilenska Palestino, innan en knäskada satte stopp.
– När jag kom till Sverige spelade jag som högst i division tre med Assyriska. Efter det blev jag spelande tränare i Chile Unido i Norrköping.
Sedan dess har han mer än 40 år bakom sig som tränare för både ungdomslag och seniorer, bland andra IK Sleipner i Norrköping och Gunnilse IS i Göteborg. Tränarkurser och uppdrag har tagit honom till storlag som spanska Atletico Madrid och Colo Colo i Chile.
2018 kom han till Proletären FF tillsammans med ett gäng från Cruz Azul som hade sin bas Hisingsförorten Biskopsgården.
– Vi gjorde mycket bra jobb där i Biskopsgården, det är ett område som behöver föreningar. Men politikerna prioriterar inte föreningslivet i den här staden och vi kunde inte vara kvar i vår lokal och vi kunde inte få tag i en ny.
– Sedan hamnar ungdomar i kriminalitet, droger och alkohol istället, för att det inte satsas på föreningar som kan förhindra det…
Cruz Azul hade stora hyresskulder till Göteborgs stad som de inte kunde betala. De blev utkörda och hade ingenstans att ta vägen.
Lösningen hette Proletären FF. En majoritet av Cruz Azuls seniorlag med tränare anslöt till klubben. Men det var svårt. Det är en lång väg mellan Proletärens FF:s klubbstuga i västra Göteborg och Biskopsgården – nästan en timma med kollektivtrafik.
– Ändå var det ett gäng som fortsatte spela. Men när Västtrafik började med påstigning fram på bussen, då slutade nästan alla åka hit.
Luis syftar på att Västtrafik började kräva betalning före påstigning i september 2022. Innan dess rådde det en slags informell ”gratis” kollektivtrafik där det i praktiken var frivilligt att betala, så när spelarna var tvungna att köpa månadskort för att ta sig till träningen gav de flest upp.
– Det är en sådan grej som stadens politiker borde tänka på, åtminstone för de mest aktiva i föreningarna. Att kunna ersätta sådana saker som månadskort eller bensinkostnaderna när tränare kör sina spelare på bortamatcher och så vidare.
Med åren har Luis kommit att bli klubbens mångfixare. Förutom det dagliga arbetet i klubbhuset med städ och klädtvätt är han både fysioterapeut och fystränare. Han ser till att spelarna inte skadar sig, och om de ändå gör det ansvarar han för deras rehabträning.
– Jag hjälper allt från de yngre barnen till seniorerna, berättar han. Till och med boxarna kommer förbi ibland.
När Luis kom till Proletären FF fanns det bara ett fåtal barn- och ungdomslag i klubben. De senaste åren har klubben växt ordentligt.
– Genom vårt arbete, framförallt Henriks [Henrik Källén som är ordförande i klubben] arbete, i Tynnered med Sommarkul och sommarfotbollsskolan så är det många från området som har hittat hit. Nu är det runt 100 ungar som spelar för klubben, det är jättekul.
Extra stolt är han över P14-lagets insatser. Gruppen är stor, de har spelare till flera lag och vann nyligen mot Gais akademilag och spelade lika mot IFK Göteborgs.
Luis upplever att klubben mår bra nu och de växer både i bredd och spets. Och det är inte bara i fotbollen. I vintras kammade Proletären FF:s nystartade boxarsektion hem ett SM-bälte i boxning och var representerat i nordiska mästerskapen.
Men det är, som vanligt i föreningslivet, brist på ledare och mycket jobb och ansvar hamnar på ett fåtal individer.
– Det måste till fler och yngre folk som vill var med och organisera klubben och ta hand om barnen och klubbhuset. De flesta som är här och tar hand om klubbhuset är äldre, som jag själv, jag kommer inte orka om några år och då är det viktigt att yngre krafter tar över, det behövs en generationsväxling.
Ett stenkast från klubbhuset ligger Röda Vallen. Den behöver klippas och jag följer med. Han rullar ut åkgräsklipparen från en container bakom huset och kör bort mot planen.
Röda Vallen var eftersatt i flera år men Luis Molina och hans dåvarande tränarkollega Tito Rojas såg potentialen. De sådde nytt gräs, klippte till den och målade linjer. Idag är det Luis jobb att se till att planen är spelbar för de yngre lagen som tränar där. Men det är mycket jobb med naturgräs.
– Det bästa hade såklart varit konstgräs. Det är ständig brist på plantider för våra lag på den närmsta planen, och det känns tyvärr som att vi blir motarbetade och inte får de plantiderna vi borde få. Men det är dyrt med egen konstgräsplan så vi får jobba så här så länge.