Ledare: Kommunerna måste få mer pengar

På samma sätt som hushållen känner av prisökningarna märker även kommuner och regioner av dem. Den höga inflationen skapar problem för såväl löntagare som det offentliga. Nästa år väntas samtliga 21 svenska regioner gå med underskott.

Läget för kommunerna har drastiskt försämrats under året och hur många kommuner som beräknas gå med underskott nästa år presenteras av Sveriges kommuner och landsting (SKR) i mitten av december. Att det kommer vara många står dock redan klart.

SKR har gjort en hemställan till regeringen om ökade statsbidrag. De bedömer att kommunerna och regionerna kommer att få ett sammantaget årligt underskott på 20-30 miljarder kronor de kommande åren om kostnaderna ökar i enlighet med de förväntade pris- och löneökningarna. 

Då ska man komma ihåg att de förväntade löneökningarna är mycket modesta. Industrifacken går in i avtalsrörelsen med att bara kräva 4,4 procent, i ett läge där inflationen ligger över nio procent och priserna på livsmedel ökat med drygt 17 procent senaste året.

Här har den borgerliga regeringen gjort tummen ned till SKR, men på sedvanligt manér vill de framställa en nedskärning som en satsning. Statsbidragen ska öka i borgarnas budget med sex miljarder, där 70 procent ska gå till kommunerna och 30 procent till regionerna.

Men samtidigt tas de extra pandemibidragen bland de riktade statsbidragen bort. Hälften av dessa riktade bidrag, 18 miljarder kronor, tas bort till nästa år.

De här bidragen var förvisso tillfälliga, men de behov som de förväntades täcka finns alltjämt kvar. Vårdskulden efter pandemin kvarstår och det uppdämda vårdbehovet är stort, både i regioner och i kommuner. Idag väntar fler än var tredje patient mer än tre månader på en operation, och 40 procent av de vårdsökande väntar över 90 dagar på att få träffa en specialistläkare. 

Samtidigt ökar andelen äldre i samhället. Antalet 80-åringar beräknas vara dubbelt så många om 20 år jämfört med idag. Här faller ansvaret på kommunerna att ordna med omsorg och annan samhällsservice, inte minst funktionella boenden.

Sedan millennieskiftet har kommunerna minskat resurserna till äldreomsorgen med två procent. Det kan tyckas lite men i reda pengar handlar det om 13,5 miljarder kronor eller motsvarande årslönen för fler än 31.000 undersköterskor.

En effekt av förändringarna är att allt fler äldre vårdas av en närstående. Enligt Kommunals chefsekonom Torbjörn Dalin har 140.000 personer gått ned i tid eller slutat arbeta för att vårda en nära anhörig.

Den åldrande befolkningen kommer även kräva mer pengar till pensionerna. Inom regionerna beräknas avsättningarna till tjänstepension öka med hela 22 miljarder nästa år. Motsvarande utmaningar finns inom kommunerna.

När regeringen varken lyssnar på SKR:s propåer eller på oroliga lokalpolitiker och tjänstemän, återstår det för kommunerna att antingen sitta still i båten och låta underskotten öka, skära ned på verksamheten eller att höja skatten.

Inför nästa år avser i stort sett ingen kommun eller något landsting att höja skatten. Det är en bra hållning. En skatteökning skulle i ett läge med skenande inflation och dyrare räntor, och när mat, hyra och drivmedel ökat kraftigt i pris, slå extra hårt mot arbetare, barnfamiljer och pensionärer. 

Många har helt enkelt inte råd att betala ytterligare delar av sin inkomst för att möta samhällets utmaningar. Pengarna måste i stället tas någon annanstans.

I stället för ökade kommunal- och regionskatter måste staten ta sitt ansvar och höja statsbidragen till det offentliga, både de generella och de riktade. Det är oacceptabelt att den äldre generationen som betalat den yngre generationens barnomsorg, skolgång och fritid inte får sin självklara återbetalning i form av tillgänglig samhällsservice och en värdig vård och omsorg när livet så kräver.

På samma sätt är det oacceptabelt att våra barn och ungdomar inte ges samma rätt till en bra skola och likvärdig utbildning till följd av föräldrarnas bostadsort.

Det är statens uppgift att se till att behoven täcks i hela landet. Pengar finns till ökade statsbidrag. Det är en fråga om prioriteringar. 

Staten betalade förra året ut tolv miljarder i rot- och sju miljarder i rut-bidrag. Pengar som främst går till bättre bemedlade personer. Förra året var medlemsavgiften till EU 52 miljarder och vi ska i år betala 81 miljarder till den svenska militären, en summa som ska öka dramatiskt de kommande åren. Hittills i år har staten även gjort ett överskott i sin budget med 54,5 miljarder.

Staten skulle även kunna ta in mer pengar för att täcka de kommunala och regionala underskotten. Det finns pengar att hämta in, framförallt i de privata företagen som trots prisökningar och inflation gör rekordvinster. Förra året gjorde de tio största svenska industriföretagen vinster på totalt 284,6 miljarder kronor och årets kvartalsrapporter visar på storvinster även detta år. 

Storbankerna fortsätter att håva in pengar. Nordea gjorde en vinst på 14,9 miljarder det tredje kvartalet i år och Swedbanks vinst var samma period 7,1 miljarder. Här finns pengarna till de äldres omsorg, till våra barns skolgång, till sjukvården och till bibliotek, simhallar, kultur och inte minst till klimatomställningen som även måste till inom kommuner och regioner.

För att minska klyftorna i samhället behöver vi införa skatt efter bärkraft. Staten får inte svika kommunerna. Därför vill Kommunistiska Partiet se höjd skatt på vinster, aktieutdelningar och höga inkomster, pengar att använda för fler jobb och bättre villkor i offentlig sektor och till jobbskapande satsningar i bostadsbyggande och infrastruktur.