Hoppa till huvudinnehåll

Kuba visar vägen för fred och samarbete

Samtidigt som Kubas ambassadör Alba Soto Pimentel är i Göteborg och besöker Proletärens redaktion pågår toppmötet mellan G77-länderna och Kina i Havanna, med fler än 130 länder representerade. ”Att samarbeta ger oss möjlighet att utvecklas i en värld med så mycket ojämlikhet”, säger ambassadören.

Kubas ambassadör Alba Soto Pimentel på Fredsloppet tillsammans med Hanna Frejd från Proletären FF och konsuln Yohanna Cordero från Kubas ambassad.
Martin Österlin

Det är bråda dagar när Kubas Sverigeambassadör Alba Soto Pimentel är i Göteborg. Många möten står på schemat vars huvudpunkt är Fredsloppet i Slottsskogen, och ett givet besök är hos Kommunistiska Partiet och Proletärens redaktion.

– Kuba är ett respektfullt land. Vi blandar oss inte i något annat lands interna angelägenheter, däremot är det viktigt för oss att på folklig nivå kunna bygga broar, solidaritet och kunskap.

Det säger ambassadören när vi slår oss ner över en kopp kaffe, apropå att kunna komma ut och förklara den kubanska verkligheten bortom mediepropagandan. Något som inte alltid är så lätt, och på sina håll aktivt motarbetas.

När vi träffas har Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU nyss stoppat ett möte om Kuba som SSU Skåne planerat tillsammans med Svensk-kubanska föreningen. Mycket beklagligt, säger Alba Soto Pimentel.

– I allmänhet borde alla vara respektfulla inför möjligheten att utbyta information, prata och förklara verkligheten i olika länder. Att utbyta synpunkter är det enda sättet att få en rättvis bild av vad som händer. 

– Även om många inte tänker likadant som vi gör, är det viktigt att åtminstone kunna ge information. Det kan leda till en större förståelse av många saker i Kuba som manipuleras eller presenteras på ett felaktigt sätt i media. 

Ett av de senaste exemplen på hur propagandan kan fungera var nyheten härom veckan om två kubanska tonåringar som lurats till Ryssland med löften om arbete. När de landade kördes de till en militärförläggning för att skickas som soldater till kriget i Ukraina, vilket de vägrade.

I antikubansk rapportering, inte minst från högerextrema exilkubaner i Miami, har påståtts att det skulle handla om en systematisk rekrytering av legosoldater från Kuba till kriget i Ukraina, med regeringens goda minne. 

Inget kunde vara längre från sanningen, säger Alba Soto Pimentel. 

– Därför gick utrikesdepartementet ut med den tydliga position som Kubas regering har, att vi är emot all människohandel och emot all rekrytering av legosoldater. Kuba är också väldigt aktivt i FN i de här frågorna.

Fortfarande är det mycket som är oklart kring fallet. Klart är att ett nätverk som försökt lura kubanska medborgare till kriget har identifierats av kubanska myndigheter, och några personer har redan ställts inför rätta.

Alba Soto påpekar att kubanska medborgare kan åka till Ryssland visumfritt, för att främja turismen mellan länderna. Det är bara att köpa en flygbiljett för den som har pengarna, som i det här fallet kom från nätverket som lurade tonåringarna att åka.

Påståendet att Kuba skulle skicka legosoldater till kriget står också i bjärt kontrast till det faktum att det är straffbart med upp till 30 års fängelse för kubaner att åka och kriga för något annat land. Till skillnad från i Sverige och andra europeiska länder, där nazister och andra frivilliga som åker ner för att slåss som legosoldater i Ukraina hyllas som hjältar.

Nyheten har också använts för att påstå att Kuba stödjer Rysslands krig i Ukraina. Även det felaktigt, säger Alba Soto Pimentel.

– Kuba är en fredlig stat som inte stödjer något krig överhuvudtaget. Vi stödjer fred, och vi stödjer förhandlingar och diplomati som det enda sättet att hitta lösningar på motsättningar mellan länder. Det har alltid varit vår position, även före kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Efter den ryska invasionen i februari förra året antog FN:s generalförsamling den första av en rad resolutioner som fördömer invasionen. Kuba ställde sig inte bakom resolutionen (och röstade inte heller emot den, som Ryssland, Belarus, Nicaragua, Nordkorea och Syrien gjorde), utan var ett av 35 länder i generalförsamlingen som lade ner sina röster. 

– Vi har blivit missförstådda många gånger på grund av det, trots att vi noga förklarade varför. I en sådan resolution måste båda parternas oro finnas med, och här fanns inte ett enda ord om hotet från Nato mot Ryssland och om vad som hänt i Ukraina sedan 2014. Vi föreslog
istället att ta fram en balanserad resolution med båda parternas synsätt, för att kunna nå en fredlig lösning.

– Därför har vi också sagt att vi inte stödjer att skicka mer vapen. För mer vapen kommer inte leda till fred. Det är nödvändigt att förhandla, även om det kommer bli svårt och vi nu vet att Minskavtalen var som en teater för väst. Men det finns inget annat sätt att stoppa den här konflikten. 

Ambassadören framhåller också Kubas långa historia av vänskap med både det ukrainska och ryska folket. 

– Det går tillbaka till katastrofen i Tjernobyl, då tusentals barn kom till Kuba från Ukraina för att behandlas. Och vi har också en väldigt lång relation med det ryska folket, sedan Sovjetunionens tid. Vi har inget emot något av de båda folken. Min uppfattning är att många har försökt fördunkla Kubas tydliga position i förhållande till konflikten i Ukraina.

Samtidigt som Alba Soto Pimentel är i Göteborg pågår i Havanna det stora toppmötet mellan G77-länderna plus Kina. En organisation som inte uppmärksammas lika mycket som det rika gänget i G7, trots att de fler än 130 länderna samlar 80 procent av jordens befolkning och två tredjedelar av FN:s medlemsländer.

– G77 är en grupp länder från olika regioner, med olika system, kulturer och ekonomier. Att dela erfarenheter och arbeta med det vi har gemensamt snarare än att fokusera på våra olikheter ger oss möjlighet att utvecklas i en värld med så mycket ojämlikhet, säger Alba Soto Pimentel.

– Det är viktigt när det finns så många konflikter och splittring i världen. I de flesta andra organisationer finns en dubbelmoral runt många internationella frågor.

Mötet hålls i Havanna eftersom Kuba är temporär ordförande. Olikheterna till trots har det varit enkelt att samarbeta, säger Alba Soto Pimentel och pekar på hur den preliminära slutdeklarationen var färdigförhandlad i god tid före toppmötet.

– Alla länder hade möjlighet att få med det som är viktigt för dem. De många presidenter och vicepresidenter som närvarar, liksom FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, visar också att Kuba inte är isolerat och att vårt land har prestigen och kapaciteten för att få länder samman. Inte genom att dominera, utan genom att hjälpa till att finna den bästa vägen framåt.

– Vi har kallat till mötet för att specifikt prata om utmaningarna runt innovation och teknologi för våra länder. Men utifrån ett perspektiv för samarbete istället för konkurrens. 

G77-länderna är eniga i att de rikaste och mest utvecklade länderna i världen har en historisk klimatskuld, och ett större ansvar för dagens klimatkris än de underutvecklade länderna.

– Vi anser att alla länder har ett ansvar att motarbeta klimatförändringarna, men inte lika stort ansvar. Våra länder har inte skadat klimatet lika mycket som andra. 

– Det är samtidigt en paradoxal situation, för vi kan inte skydda klimatet genom åtgärder som riskerar att förhindra länders utveckling. Vi måste hitta ett sätt att göra det utan att påverka länderna som redan missgynnats.

Kuba har flera gånger rankats som världens mest hållbara utvecklade land. Sedan 2017 heter det ambitiösa politiska programmet för att motarbeta klimatförändringarna Tarea Vida (Uppgift liv).

– Jag tror främst det handlar om politisk vilja, det är nyckeln. Det behövs naturligtvis resurser, men om man har en plan, som vår Tarea Vida, och följer den med de resurser som finns, så går det att nå målen, säger Alba Soto Pimentel.

För några veckor sedan kom en rapport som visar att arbetet på global nivå däremot går bakåt vad gäller att uppfylla de 17 hållbarhetsmål i Agenda 2030, som FN:s 193 medlemsländer enades om 2015.

I samband med toppmötet i Havanna har därför både FN:s generalsekreterare Antonio Guterres och Kubas president Miguel Diaz-Canel pratat om G77+Kina som en nyckelgrupp för att få fart på hållbarhetsarbetet. Båda talade på mötet också om nödvändigheten av en djup reformering av det internationella finansieringssystemet, som är riggat till de rika ländernas fördel.

– Så det är inte bara ett politiskt möte utan till för att nå faktiska resultat. Vår utrikesminister Bruno Rodriguez har också sagt att vi som grupp kommer vara väldigt aktiva i att försöka nå konkreta mål och inte bara uttrycka vad vi skulle vilja se hända.

Marcus Jönsson
Alba Soto Pimentel och Yohanna Cordero från Kubas ambassad tillsammans med Kommunistiska Partiets ordförande Povel Johansson.

För Kuba är utmaningarna inte bara de som alla fattiga länder har. Det största hindret för ekonomisk utveckling är samma som sedan John F. Kennedy först beslutade om dem 1962 – USA:s sanktioner. 

Sanktioner som inte bara innebär att Kuba inte kan handla med USA – inget land som försöker göra affärer med Kuba får handla med USA. Och Kuba kan inte längre göra banköverföringar genom det USA-kontrollerade internationella banksystemet Swift.

– Blockaden är mer brutal än någonsin. Ibland kan folk tycka att det är det enda vi pratar om, men varje dag finns det något nytt att förklara. Och vi måste prata om det eftersom vi lider av konsekvenserna varje dag. 

Varje år röstar en förkrossande majoritet i FN för att fördöma blockaden. Förra året var det bara USA och Israel som röstade emot, medan Jair Bolsonaros Brasilien och Volodomyr Zelenskyjs Ukraina lade ner sina röster. Men trots att Sverige och alla andra EU-länder fördömer blockaden gör man i praktiken inget för att bryta den. 

Förutom blockaden är Kuba sedan två år tillbaka bisarrt nog också på USA:s lista över länder som stödjer terrorism. Den formella förevändningen är att Kuba inte arresterade ledare för den colombianska gerillan ELN, när Kuba stod värd för fredsförhandlingar mellan gerillan och den colombianska staten. 

Inte desto mindre magstarkt, med tanke på hur många verkliga terrorgrupper som USA stött världen över. Inklusive för att försöka störta den kubanska regeringen.

– Det beslutet har också viktiga finansiella konsekvenser. Det har stärkt blockadens kraft, och det blir hela tiden svårare för oss att köpa livsmedel för att folket ska ha mat. 

Samma år som Washington förde upp Kuba på listan över länder som sponsrar terrorism kallade USA:s president Joe Biden Kuba för en ”failed state”, och kommunismen för ett fallerat system.

– Om de på allvar anser att vi är en failed state, varför tar de inte bara bort blockaden? Varför behöver de fortfarande sanktionerna? Låt oss vara ”failed” för oss själva då och visa världen att vi verkligen är det. Men det gör de inte, för de vet att det är en lögn, säger Alba Soto Pimentel.

– Det finns brist på varor och på medicin i Kuba på grund av blockaden. Men jag tror att vårt största problem är att media pratar om symptomen men inte om anledningen till att vi är i den här situationen. 

– Hur kan vi betala för mat och medicin när bankerna inte tillåter överföringar av pengar? Det har inget att göra med om vi har pengar eller inte, vi kan helt enkelt inte handla med andra länder på grund av blockaden.

Bortom massmedias försök att manipulera bilden fortsätter den stora majoriteten av folket att stödja revolutionen, säger hon.

– Även med alla dessa problem har vi fortfarande elva miljoner människor på ön som försöker bygga vårt samhälle, med många svårigheter och med många olika åsikter bland folket. Men med övertygelsen att vi måste fortsätta framåt, och att vi har en moralisk plikt mot våra barn och barnbarn. 

– Och också mot våra internationella vänner. För om Kuba har kunnat stå emot i så många år är det tack vare att vi har kunnat räkna med stödet från våra vänner, som ni.