Lågvattenmärke i avtalsrörelsen

5,4 procents löneökning på 29 månader blir det så kallade märket i avtalsrörelsen. Det meddelades av arbetsgivarna och fackförbunden IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer, på en presskonferens den 1 november. Sedan industriavtalet 1997 ska löneökningarna inom industrin agera normerande för resten av avtalsrörelsen. Industrins avtal blir det så kallade märket.

Parterna har också kommit överens om en låglönesatsning. Den innebär att de som tjänar under 26.100 kronor får samma löneökning i kronor som den som har en lön på 26.100 kronor.

5,4 procent på 29 månader innebär 2,2 procents löneökning per år. Men det förra avtalet gick egentligen ut redan för sju månader sedan, och de överenskomna löneökningarna gäller inte retroaktivt. Det betyder att avtalsvärdet ska spridas ut på 36 månader istället för 29. I praktiken blir löneökningen därför bara 1,8 procent per år, en bra bit under de tre procent som facken krävde före pandemin och det lägsta märket sedan 2010.

Riksbanken har ett inflationsmål på två procent, det vill säga att varorna ska öka i pris med två procent varje år. Mellan en och tre procent anses vara okej. Om inflationen ökar mer än lönerna sker det ingen reallöneökning. Men i år har inflationen varit låg och i genomsnitt har priserna gått upp med 0,51 procent. Det innebär en viss reallöneökning, men nästa år riskeras löneökningarna ätas upp av höjda priser.

1,8 procent årstakt är den näst lägsta sedan märkets debut. Det slås bara av avtalet 2010, som hade en årstakt på 1,73. Men det avtalet slöts i efterdyningarna av en finanskris och varade bara ett år.

Svensk Näringsliv kallar märket för ”svårsmält” och vill gärna att det ska framstå som att industriföretagarna är i kris. Men produktiviteten och orderingången har ökat alltsedan juni efter vårens coronadipp. Inköpschefsindex, ett sätt att mäta produktivitet och orderingång i industrin, låg på 58 i oktober. Det är det högsta inköpschefsindex på två och ett halvt år. Produktionsindexet, som är ett delindex i inköpschefsindex som mäter produktiviteten, låg på över 60 och företagens planerade produktion ligger på liknande nivåer.

Industriavtalet längd är också normerande. Det betyder att de andra LO-förbunden också bör teckna ett 29 månader långt avtal. Ett långt avtal betyder lång fredsplikt. Det kan ge facken en nackdel i eventuella framtida förhandingar om förändringar i Las, Lagen om anställningsskydd.

Hittills är det oklart om de andra LO-förbunden kommer att gå med på Industrins märke. Pappers förhandlar fortfarande och kräver fyra procent löneökning på ett år.

Kommunal har tidigare sagt att de kommer kräva mer än märket, men vill inte kommentera pågående förhandlingar.