Anders Behring Breivik har fått sin diagnos. Enligt den rättspsykiatriska utredningen lider han av paranoid schizofreni. Breivik var inte tillräknelig när han begick sina blodiga terrordåd och kan därför inte dömas till fängelse, bara till tvångsvård.

Den rättspsykiatriska utredningens kvalitet kan vi inte bedöma. Men vi är för rättsprincipen. Svårt psykiskt sjuka skall inte göras ansvariga för brott de inte är fullt medvetna om, hur fruktansvärda brotten än är, utan de skall tas om hand av den slutna psykiatriska vården, i svåra fall och vid grova brott med särskild utskrivningsprövning.

Men oavsett att individen Behring Breivik nu försetts med diagnos, så ingår hans sjuka handlingar i ett socialt och politiskt sammanhang. Hans paranoia odlades och växte i den antikommunistiska och främlingsfientliga miljö han var en aktiv del av och vars världsbild han använde och fortfarande använder för att motivera sina handlingar med.

Behring Breiviks manifest bär syn för sägen. Problemformuleringarna dväljs också i ett parti som Sverigedemokraterna, som den hotfulla fantasin om ett kommande Euarabia, men i Behring Breiviks sjuka huvud blir slutsatserna andra och mer drastiska. Men inte bara i hans. Islamofoba mord begås också av friska personer, av rent politiska skäl, som av den nyligen avslöjade nazistiska terrorgruppen i Tyskland.

Alla som tror på fantasin om Euarabia, på islams övertagande av Europa, lider inte av paranoid schizofreni. Men alla som lider av paranoid schizofreni ser inte heller sig själva som tempelriddare med rätt att döda i det heliga kriget mot islam och islams politiska förridare. Det ena kan inte skiljas från de andra. Behring Breivik är sjuk, men han är också islamofob, en kombination som gav vansinnesdåden den svarta fredagen i juli 2011.

Behring Breiviks sjukdom får vården ta hand om. Men den politiska sjukan måste fortsatt och med än större kraft bekämpas politiskt. Annars kommer nya Anders Behring Breivik att stiga fram ur den islamofoba hatmiljön.