Säga vad man vill om kommunalrådet Göran Johansson i Göteborg, men att han har förmåga att uppfatta och politiskt exploatera tankar och känslor bland arbetare är otvivelaktigt.
Förra veckans utspel om direktavvisning av flyktingar som smugglats in i Sverige var därvid grovt och stötande. För att direktavvisning upphäver rätten till individuell prövning av asylskäl och därmed såväl Genèvekonventionen som FN:s flyktingkonvention, vilka Sverige skrivit under.
Skall man tala om rättvisa i flyktingmottagandet, som Göran Johansson sade sig göra, så är den individuella prövningen rättvisans första förutsättning.
I efterhand har Johansson tagit tillbaka detta med direktavvisning. Han var bara ute efter att provocera fram en debatt, påstår han, inte efter att ifrågasätt hela grunden för flyktingmottagandet.
Det får vara hur det vill med det, för i vart fall fiskar Johansson i mycket grumligt vatten, inte på grund av problembeskrivningen, utan på grund av slutsatserna.
För visst är det ett problem att möjligheten för irakier att söka asyl i Sverige bestäms av tillgång på pengar, inte av skyddsbehovet. Men detta problem är inte orsakat av de flyktingsmugglare som Johansson vänder sig mot, hur cyniska de än är, utan av att USA och EU stängt sina gränser för flyktingar från Irak. Trots att det är USA som skapat flyktingkatastrofen i Irak, med aktivt bistånd från en lång rad EU-länder och med uppbackning från EU som helhet.
Sverige är sannerligen inte oskyldigt till det mänskliga lidandet i Irak eller för den delen i Afghanistan. Genom det aktiva biståndet till ockupationen av dessa länder. Viket ställer krav på Sverige. Men det är ändå provocerande att en stad som Södertälje tar emot fler flyktingar från Irak än USA och att Sverige tar emot fler än hela övriga EU.
Att flyktingar söker sig till länder där det redan finns landsmän och kanske släktingar är naturligt, det ger trygghet i kaotisk tillvaro. Det är inte gentemot flyktingarna som krav skall ställas. Utan gentemot de politiska makteliter som vägrar ta ansvar för vad de ställt till med.
Om Göran Johansson rasat mot EU och krävt att Sveriges regeringen utnyttjar det sägenomspunna inflytandet i EU för att få till stånd det generöstflyktingmottagande som situationen kräver, rättvist fördelat mellan alla medlemsländer, så hade vi bejakat honom. Hade han krävt att det vidriga Schengenavtalet rivs upp, så hade vi bejakat honom. Men istället talar han mot ”illegala” flyktingar från Irak och därmed mot allt flyktingmottagande från Irak, eftersom legala möjligheter att söka asyl inte finns i Irak. Han gör det av påstådda rättviseskäl. Vilket är en absurditet. Rättvisa skall uppnås genom att ingen ges skydd.
Göran Johansson har tidigare varit ute i flyktingdebatten. Genom förslaget om kommunal tvångsplacering av flyktingar.
Återigen är problembeskrivningen relevant. När några få kommuner tvingas ta ansvar för hela flyktingmottagandet, så uppstår problem. Det finns inte bostäder nog och skola och social service har inte omedelbara resurser att möta växande och ofta svårbemästrade behov. Man kan hävda att åtminstone storstadskommunerna har möjlighet att lösa dessa problem. Bostadsbrist kan byggas bort. Men det är inte orimligt att hävda att ansvaret bör fördelas lika. Inte minst för att kunna erbjuda nyanlända flyktingar en acceptabel tillvaro.
Att flyktingar söker sig till ”de sina” är som sagt naturligt. Vi är inte för någon form av kommunarrest, där människor tvångsplaceras i den ena eller andra kommunen. Rätten att flytta måste gälla lika för alla.
Men det är alls inte naturligt och acceptabelt att vissa kommuner, som regel de rikaste kommunerna, förklarar sig själva ”flyktingfria”. Vilket är en lika stor inskränkning i rätten att flytta som kommunal tvångsplacering.
Här finns det anledningen att ryta till. Mot de rikemans-kommuner som ställer sig vid sidan av det nationella åtagande som flyktingmottagandet utgör, nästan alla moderatledda. Och mot den statsmakt som accepterar detta agerande.
Tvinga rikemanskommunerna att ta sin del av ansvaret. Genom åtminstone en solidarisk finansiering av flyktingmottagandet. Det är rikemanskommunerna som bör utsättas för tvångsåtgärder, inte flyktingarna.
Men om detta muttrar bara Göran Johansson.
Vi är de sista att förneka att stora flyktingsströmmar skapar problem i tider av massarbetslöshet och social nedrustning. För att arbetslöshet lämnar stora grupper invandrare i socialt utanförskap.
Men vi är samtidigt de första att hävda att Sverige måste ge skydd åt människor som för sina liv flyr undan fascistiskt förtryck, krig och förföljelse. Av humanitära skäl. Men också för att Sverige har råd. Om samhällsresurserna bara fördelas på ett rättvist och solidariskt sätt.
Detta är frågans grundbult. Det är kapitalism och högerpolitik som orsakar problemen i dagens Sverige, inte flyktingpolitiken. Att vända på steken, att göra flyktingar och invandrare till syndabockar, är att dölja problemens verkliga orsak, för sig själv eller för andra.
Göran Johansson fick dra tillbaka sitt krav på direktavvisning av insmugglade irakiska flyktingar. För att förslaget var för grovt. Men han uppnådde sitt syfte. Nu är det inte bara sverigedemokraterna som säger det som inte får sägas.
4 december 2007
Proletären 49, 2007
