Leninpriset 2022 till Carl-Göran Ekerwald

Sveriges kanske mest kontroversiella kulturpris – Leninpriset – tillfaller i år författaren och översättaren Carl-Göran Ekerwald, vars litterära gärning spänner sig över sju årtionden. Priset delas årligen ut av Varbergsprofilen Lasse Diding till konstnärer och författare som verkar i en samhällskritisk och upprorisk vänstertradition – något som stämmer väl in på Ekerwald.

”Ingen annan vänsterman i svensk offentlighet har med sådan kosmiskt riktad envishet i nutiden och historien sökt efter det revolterande folkligt demokratiska och visat att en annan värld är och måste vara möjlig!”, som motiveringen lyder.

Det är en framstående skara som Ekerwald sällas till – Maj Sjöwall, Jan Guillou, Roy Andersson, Sven Wollter, Kajsa Ekis Ekman och Nina Björk hör till de tidigare pristagarna.

– Det känns väldigt festligt, jag tycker att jag hör hemma i detta läger, säger den glada 98-åringen till Proletären.

Leninpriset har i tretton års tid upprört borgerliga kultur- och ledarskribenter. Men det är inte bara ett av Sveriges mest omdebatterade kulturpris – det är också ett av de största – med en prissumma på 100.000 kronor. 

Nytt för i år är att Leninpriset återtar sitt ursprungliga namn: Jan Myrdals stora pris – Leninpriset. Kort före sin död i oktober 2020 kom den gamle skriftställaren Myrdal överens med Lasse Diding om att Leninpriset i framtiden återigen fick bära hans namn. Nytt är också att ett extra ”Leninpris” på 50.000 kronor kommer att utdelas och fördelas jämnt mellan krigsoffren i Ukraina och Jemen.

Ekerwald kände Myrdal väl och de träffades senast några veckor innan Myrdals bortgång. De trivdes bra ihop, även om de var olika till karaktären.

Privat

Carl-Göran i sitt hem i Uppland.

– Jag är mer stillsam och har inte lika mycket militäriskt väsen i mig. Jag är mer kammarlärd, har suttit och läst och skrivit litteratur, 52 böcker allt som allt. Men det jag och Myrdal har gemensamt är att vår gärning har ett tema – och det temat är ”dela lika”. Det bör vara principen för samhället och mänskligheten. Men det har vi misslyckats med.

Carl-Göran Ekerwald är den hittills ende pristagaren som varit samtida med Lenin… på sätt och vis. Han var ett år gammal när den ryske revolutionären gick bort 1924.

Men åldern är inget hinder för Carl-Göran Ekerwald, han skriver för fulla muggar och har två böcker på gång, bland annat diktsamlingen Kallhamrat, som släpps på Karneval förlag i höst.

– Fördelen med att bli gammal är att man har livsresan bakom sig och kan falla till ro, smaka på tillvaron och inte heller har några förpliktelser. Det är gräsligt med allt tjat om att alla ska arbeta hela tiden, vad är det för skitprat, vi är väl ingen slavstat.

En riktigt lika bekymmerslös inställning till det politiska läget i landet har han dock inte. Carl-Göran Ekerwald ser med oro på utvecklingen. Inte minst risken för en en borgerlig regering – och så klart det svenska Natointrädet.

– Tror man att man får större säkerhet om man slår sig ihop med USA? Det tror inte jag. 

Han suckar djupt.

– Det är skönt att man inte är politiker.

Leninpriset delas ut på Varbergs teater lördagen den 5 november.