Livsarbetare om de historiska lönesänkningarna: Lönerna måste upp!
Aldrig tidigare i modern svensk historia har reallönerna minskat i den takt som i år. Men lite talar för att LO kommer försöka ta igen tappet under avtalsrörelsen.
– Om vi plockar ut löneökningar som innebär att företag blir tvungna att höja priserna ännu mer så kommer vi i slutänden tappa våra jobb. Det handlar inte om något sorts ansvarstagande, utan om ren självbevarelsedrift, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä om att inte kräva lön utifrån inflationen till tidningen Arbetet.
Veli-Pekka Säikkäläs svar är typiskt. Inför avtalsrörelsen hörs det från allt fler håll att arbetarna måste hålla tillbaka sina lönekrav och ta ansvar för svenska företags lönsamhet.
I september uppmättes inflationen till 9,7 procent. Det betyder att priserna generellt har ökat med 9,7 procent i jämförelse med september förra året – den högsta siffran på 30 år.
Men många varor har ökat i pris mycket mer än så. Livsmedelspriserna har stigit med 16 procent och står för det största bidraget till prisökningarna. Inventarier och hushållsvaror har blivit 13,7 dyrare och elen kostar 50 procent mer än vad den gjorde i fjol.
– Jag tycker de ska gå ut stenhårt i förhandlingarna – tio procent minst, säger Love Liew-Persson, mekaniker på Barry Callebaut i Kågeröd utanför Helsingborg och ordförande i den lokala Livs-klubben.
Han har försökt ringa och prata med sina centrala ombud och frågat hur de ska ställa sig. Men de svarar varken bu eller bä.
Love Liew-Persson tycker att arbetare har fått stå tillbaka allt för länge. De senaste åren har arbetarkollektivet fått ta smäll efter smäll.
– Vi förlorade i frågan om strejkrätten, i Las-frågan och nu i den senaste avtalsförhandlingen som gick helt åt arbetsgivarens. Det behövs någon slags seger för oss, för att inte facket ska förlora ännu fler medlemmar.
Vad menar du att en seger skulle kunna vara i sammanhanget?
– Alla jag pratar med tror att facket kommer göra som de brukar göra, lägga sig och ”ta ansvar för Sverige”. Det hade ju åtminstone vevat igång medlemmarna lite om de går in stenhårt och kräver tio procent. Då hade nog många tänkt att nu gör de något för en gångs skull.
Arbetskamraterna på chokladfabriken har ingen positiv syn på vare sig Livsmedelsarbetareförbundet eller LO. Över hälften av jobbarna på arbetsplatsen vill inte ens vara medlemmar i facket.
– Det är svårt att motivera varför unga ska gå med när de lägger sig hela tiden. Det känns som att det är lite upp till bevis nu, facket måste visa vilken sida de står på.
Under året har Sveriges arbetare fått svårare att få hushållsekonomin att gå ihop. Löneökningstakten i Sverige är 2,0 procent för arbetare och 3,1 för tjänstemän, enligt Medlingsinstitutets senaste siffror från i juli. Med en inflation på 9,7 procent innebär det att arbetare har fått reallönesänkning på 7,7 procent – om det står sig året ut är det med råge den största reallönesänkningen på decennier.
Enda året som är jämförbart är 1980. Då låg inflationen på 13,7 procent och lönerna ökade med 9,5 procent – vilket innebar reallönesänkningar på 3,7 procent.
– Lönerna måste upp, menar Love Liew-Persson. Under pandemiåren var det knappt några löneökningar samtidigt som företagen gjorde vinster och börsen gick som tåget. Hade jag fått bestämma borde till och med kräva reallöneökningar – det kanske hade varit möjligt i ett kortare avtal på ett år eller så.
Men han har inga höga förhoppningar.
– Ingen på min arbetsplats har några förväntningar på avtalsrörelsen, inte jag heller. Men man kan ju alltid hoppas att de går ut lite hårdare nu när det är högerregeringen och de inte behöver skydda sina socialdemokratiska partikamrater i regeringen.