Massiva besparingar väntar – 387 miljoner bara i Region Dalarna
Över hela Sverige förbereder sig regioner och kommuner på att genomföra massiva besparingar. Allt för att uppnå en ”budget i balans”. Region Dalarna spara 387 miljoner kronor i sjukvården. Totalt vansinne, menar vårdanställda som Proletären pratat med.
För att uppnå en så kallad budget i balans, vilket i praktiken innebär ett överskott på cirka två procent, måste Region Dalarna skära ned med en halv miljard kronor i sin budget ”senast 2024 och ju tidigare desto bättre”, skriver Region Dalarna i en handlingsplan för nedskärningarna.
Den största delen av besparingarna ska genomföras inom hälso- och sjukvården där 387 miljoner kronor ska bantas bort. Fram till 2025 ska totalt 473 miljoner kronor bort.
Daniel Etcheverry Thomsson och Mattias Lindwall jobbar båda inom psykiatrin i Region Dalarna. De menar att offentlig verksamhet i redan är så pass underfinansierad att regionen sparkrav blir en praktisk omöjlighet såvida inte medborgarservicen ska påverkas starkt negativt.
– Vi möts av sparkrav varje år och efter ett tag tror man inte riktigt att det är sant… Jag har blivit luttrad på något sätt, trots att det här är ett totalt vansinne, säger Daniel Etcheverry Thomsson, sjuksköterska inom akutpsykiatrin i Säter.
Mattias Lindwall nickar. Han jobbar på Barn och ungdomspsykiatrin (Bup) i Falun och menar att både medmänsklighet och personlig kontakt riskerar att försvinna när regionen vill effektivisera verksamheterna efter en slags löpande band-princip.
– Vi kan säkert bli mer effektiva men en sådan effektivisering måste isåfall ske under kontrollerade former och inte bara för att spara pengar. Att ta emot patienter på löpande band är knappast det bästa för patienten, säger Mattias Lindwall och fortsätter:
– Det som blir upprörande just nu är att det tydligen går att få loss pengar till helt andra saker än vården. Att kraftigt höja försvarsbudgeten är tydligen inget problem!
Både Mattias Lindwall och Daniel Etcheverry Thomsson beskriver en utveckling som går igen i många regioner. En dålig löneutveckling som tillsammans med ökad arbetsbelastning och färre resurser slår hål på samhällsansvaret som den offentliga vården har gentemot medborgarna.
– Till slut orkar inte folk mer, säger Mattias Lindwall. De säger upp sig för att inte slitas ut. Och då försvinner både kunskap och erfarenhet. Sen ska vi inte prata om själva kostnaden med att anställa någon ny.
Den påstådda anledningen till nedskärningar i just Region Dalarna är samma som i nästan varje region och kommun. Förenklat har det att göra med pensionsinbetalningarna till den offentligt anställda personalen (se faktaruta) som indexeras i takt med att inflationen ökar. Detta utan att politikerna ökar budgeten med samma procent. Gapet som då uppstår ska nu alltså sparas in i den konkreta verksamheten.
– Om man verkligen vill skapa en långsiktig, planerad och nära vård i hela landet så går det inte organisera sjukvården på det här sättet. Både nedskärningar och privatiseringar gör det svårt för oss på Bup att planera patientflödet, säger Mattias Lindwall.
– Det krävs ett systemskifte inom offentlig verksamhet, säger Daniel Etcheverry Thomsson. Vi har sett vilka konsekvenser nyliberalismen leder till, men det är tydligen ingen som vågar prata om det.
Han berättar att två avdelningar på akutpsykiatrin i Säter slogs ihop under pandemin och har inte återöppnats, vilket har ökat arbetsbördan för personalen. Samtidigt skriver Region Dalarna i sin handlingsplan för nedskärningarna att just psykiatrin förväntas ha ”en allmänt ökad produktivitet och effektivisering”.
– För två veckor sedan fick vi väldigt många överbeläggningar i Säter. Och när jag kollade mejlen så läste jag att avdelning 60 [vuxenpsykiatrin på Falu lasarett, reds. anm.] har dragit ned på sina vårdplatser. Det här är precis tvärt om mot det vi behöver, säger Daniel Etcheverry Thomsson.
I Proletären nr 43 redovisade vi Inspektionen för vård och omsorgs (Ivo) kritik mot Sveriges sjukhus från förra året. Falu lasarett fick då kritik för att det fanns ”en brist på disponibla vårdplatser”.
En händelse på akutmottagningen handlade om en man med lungkollaps, blod i lungsäcken samt revbens- och bäckenfraktur fick ligga på akutmottagningen i 10 timmar och 45 minuter utan att få hjälp. Anledningen var, enligt Ivo, brist på vårdplatser.
– Det känns inte längre som att vi har en vettig planering för sjukvården i samhället, säger Daniel Etcheverry Thomsson och suckar.
Mattias Lindwall håller med.
– Det finns ingen långsiktig analys över vilka behov som sjukvården ska möta och vilken personal eller hur många vi faktisk ska ha för att klara sjukvårdsbehovet. Nu handlar mycket om att bara lappa och laga.