Ledarkrönika: Media missade Trump – igen
Media hade återigen fel. Trump vann. Först efter valdagen kom yrvakna analyser om att Demokraterna inte lyckats fånga den rättmätiga frustrationen över att ekonomin gått åt helvete för vanligt folk.
I svensk medierapportering beskrevs Harris som favoriten till att bli USA:s näste president. Hon blåstes upp likt Hillary Clinton för åtta år sedan, då alla var säkra på att Trump skulle besegras.
Efter valnatten visade det sig att Harris resultatsiffror var betydligt sämre än Clintons 2016.
I Sverige är gammelmedia finansierad av dem som vill se den rådande världsordningen bestå. Och de höll benhårt fast. Fortsatte att rapportera positivt om Harris kampanj och blundade för hur förutsättningarna faktiskt såg ut i USA.
Ett USA med enorma klassklyftor, en inflation som bitit sig fast och där många har fått det sämre under fyra år med Biden.
Andra förutsättningar som rådde har bland annat Frida Stranne och Taimaz Ghaffari beskrivit i sin podd USA & Co. Denna amerikanska valrörelse innehöll både den längsta och kortaste kampanjen.
Efter att sittande president Joe Biden, efter många felsägningar och felsteg, slutligen klev av efter massiva påtryckningar, gav det Harris rekordkorta 105 dagar att kampanja. Trump å sin sida hade kampanjat sedan sommaren 2015, totalt 3.431 dagar.
När Stranne i samma podd förklarar att det som visas i Sverige inte är verkligheten i USA, och att det procentuellt sett är fler svenskar än amerikaner som känner till Harris, kan man ju som politiskt och samhällsintresserad svensk bli mer än fundersam. Hur kan detta komma sig?
Vår svenska hårt monopoliserade gammelmedia har uppenbarligen fortfarande ett järngrepp om narrativet kring USA-valet, och därmed också om vem som skulle bli trolig vinnare.
Nu hade de återigen fel. Trump vann. Och han vann stort och övertygande, i samtliga så kallade svingstater. Samt i både senaten och representanthuset. Full pott.
Mycket kan man säga om Trump. Han är inte vad världen behöver. Men det är å andra sidan inte Harris och Demokraterna heller.
Först efter valdagen kom yrvakna analyser om att Demokraterna inte lyckats fånga upp den rättmätiga frustrationen över att ekonomin gått åt helvete för vanligt folk. Samtidigt som dollarmiljardärerna har blivit fler och fått det bättre.
Mycket kan man säga om Trump. Han är inte vad världen behöver. Men det är å andra sidan inte Harris och Demokraterna heller. De var båda kapitalistklassens kandidater. Men Trump lyckades i retoriken stämpla Demokraterna som elitens part. En elit som allt mer föraktas utanför Washington (där över 90 procent röstade på demokraterna) och New York.
Även om medieetablissemanget och kommentariatet nu yrvaket verkar ha nyktrat till efter Trumps valseger så är det nog för mycket att hoppas på att det kommer att vara beständigt.