Intervju: Mörk humor för ljusare framtid
Ett starkt antiimperialistiskt perspektiv genomsyrar Layal Safieddines serier.
Proletären möter Layal Safieddine i folkhavet under demonstrationen mot Euovision i Malmö. Den svensk-libanesiska serietecknaren är en av tiotusentals som höjer rösten mot beslutet att låta Israel delta i tävlingen.
– Jag tycker att det är ett hyckleri, speciellt med tanke på Rysslands uteslutning. Vi har inte vara råd att vara selektiva i vår behandling av andra länder. Konsekvent agerande och ärlighet borde vara ledorden på den globala arenan, vilket tyvärr inte alltid är fallet. Västländerna har en lång historia av att bara agera utefter sina egenintressen och vi måste utkräva ansvar, säger hon till Proletären.
Layal Safieddine är född och uppvuxen i Malmö och är nu tillbaka i hemstaden efter en lång tids frånvaro. Hon lämnade Sverige när hon var 13 men återvände för ett drygt år sedan.
Hon berättar hur imponerad hon blivit över solidaritetsrörelsen här.
– Malmöiterna gör ett otroligt jobb. Jag hade aldrig under mina 30 år i livet trott att vi skulle komma hit. Det kändes som att Palestinafrågan var bortglömd, men det ser på många sätt mycket mer hoppfullt ut nu.
Men den svenska regeringens agerande har hon inte mycket till övers för.
– Jag tycker inte de gör tillräckligt. Det är frustrerande att se det här, mitt land, som länge framställt sig som en moralisk förkämpe för fred, inte vidta åtgärder för att istället ta i princip samma ställning som det amerikanska utrikesdepartementet. Jag vet inte vart vi är på väg. Det är läskigt. Sverige förändras i en rasande rakt.
Layal Safieddines serier handlar ofta om Palestina. Det känns självklart för henne. Banden mellan Libanon och Palestina är starka.
– Vi har stått tillsammans i solidaritet genom historien. Det palestinska folkets motståndskraft och uppoffringar har inspirerat oss, och deras sak är och förblir en viktig del av det kollektiva medvetandet i södra Libanon.
– Men vår koppling är inte bara historisk. Den är djupt personlig. Det blod som det libanesiska folket har spillt och symbolerna för vårt motstånd är sammanflätade med kampen för palestinsk befrielse. Det är därför som mina verk ofta har Palestinafrågan i fokus. Det är en viktig del av vår gemensamma berättelse om motstånd och uthållighet.
Det är frustrerande att se det här, mitt land, som länge framställt sig som en moralisk förkämpe för fred, inte vidta åtgärder och istället ta i princip samma ställning som det amerikanska utrikesdepartementet.
Mellanöstern har en rik serietradition. Layal Safieddine nämner den palestinske tecknaren Naji al Ali som största förebild. Det var han som ritade Handala, den lille pojken, som kommit till att bli en symbol för det palestinska motståndet.
– Jag brukade alltid otåligt vänta på att min farfar skulle bli klar med tidningen så att jag kunde läsa serierna på baksidan.
al Alis simpla men slagkraftiga satirteckningar behandlade världspolitiska skeenden, ofta med skarp kritik mot västerländsk inblandning, men också inhemska politiska händelser. Det är en svart humor som går igen i Layal Safieddines teckningar.
– Ibland finns det inget annat att säga. Det är ofta så libaneser och palestinier hanterar saker. Vi lär oss tidigt att man måste kunna skratta åt saker ibland för att orka fortsätta. Vi får liksom aldrig en paus från allt och aldrig tillfälle att få sörja klart. Jag vet inte ens om vi någonsin kommer att få det, speciellt eftersom problemen vi står inför bara fortsätter och fortsätter. Så… vi skrattar. Och gråter.
De västerländska etablissemangets malande krav på alla Palestinavänner att fördöma Hamas återkommer i flera av hennes serier (i en stripp dyker en arg liberal upp ur toalettstolen och kräver av en oskyldig bajsande tjej att hon fördömer Hamas)
– Det är ett krav som antyder att historien började den 7 oktober, när det i verkligheten är så att Israel har utsatt det palestinska folket för ett brutalt förtryck i generationer. 243 palestinier mördades under perioden januari-oktober 2023 av israels ockupationsstyrkor och bosättare på Västbanken. Och detta i en tid då av så kallad vapenvila. Ändå diskuteras aldrig det våldet i den här kontexten. Och detta är bara toppen av isberget. Hade någon annan i världen accepterat läget om det hände dem?
– Våldet den 7 oktober var ett svar på den verkligheten. Det var ett symptom på den övergripande, totala orättvisan.
Layal Safieddine menar att Israel och en stor del av medierna i väst, utgår från att de flesta inte känner till omständigheterna. Och de använder det i sin strävan att rättfärdiga sitt slaktande i Gaza.
– Och om man verkligen avskyr och vill ta avstånd från våld så är inte lösningen fortsatt förintelse av det palestinska folket i händerna på den israeliska ockupationsmakten, utan att man erkänner palestinierna som människor som i generationer har nekats de universella rättigheter som vi påstår oss upprätthålla. Lösningen är att palestinierna ska ha rätt att existera fritt i sitt egna land med fullt självbestämmande.
– Det är ett krav som antyder att historien började den 7 oktober, när det i verkligheten är så att Israel har utsatt det palestinska folket för ett brutalt förtryck i generationer.
Layal Safiddine var en av många pro-palestinska konstnärer som ställde ut på Rum för frihet, en utställning i Malmö som knöt an till Eurovision och kriget i Gaza… och fick en hel del Israelvänner att se rött.
– Jag blev djupt rörd när jag hörde att Studiefrämjandet ville använda sitt utrymme för att uppvisa Palestinasolidaritet. En gest som betydde desto mer nu med tanke på läget världen över, där många har ställts inför rätta för att ha visat minsta sympatier för Palestina. I en tid då många blir av med sina anställningar eller på andra sätt tystas för sin Palestinasolidaritet betyder det mycket att få se mitt ”community” ta ställning.
– Som en person som har turen att kunna leva tryggt och säkert här i Sverige känner jag ofta en slags överlevarskuld. Jag längtar efter att vara med mitt folk och kunna hjälpa till på alla sätt jag kan. Det finns stunder då jag känner mig så otroligt maktlös och så långt bort från den hemska strid de utkämpar. Att få delta i den här utställningen och bidra till att rikta strålkastarljuset mot både Libanon och Palestina känns som det minsta jag kunde göra här i Sverige. Det var ett sätt att, åtminstone litegrann, bidra till att öka medvetenheten och visa solidaritet med dem som lider av förtryck och det pågående folkmordet.
Därför är jag med i Tecknaruppropet mot Nato
– För att jag är emot militarisering. Media spyr ut propaganda om att Ryssland vill invadera Sverige när vi inte har det minsta faktiska bevis för det, vilket bara leder till krigshets och ett främjande av vapenindustrin. Som svensk medborgare är jag djupt upprörd över att Sverige gått med i Nato, då det bara leder till ökade spänningar och ett spär på den globala upprustningen, vilket endast gynnar imperialistiska intressen, snarare än folkens.
Om framtiden:
– Vi vill organisera fler utställningar med fokus på Palestina. Och så vill jag fortsätta mina seriestudier på Kvarnbys serieskola. Utöver det så håller jag på med en grafisk novell också.