Från oss som bygger landet: När civil olydnad blir klassförakt

I en debattartikel i Göteborgsposten häromveckan skrev signaturen ”Lyft blicken” om något han kallar ”civil olydnad”. Vi får reda på att skribenten, en småbarnspappa, har möjlighet att delta i demonstrationer för aktivistgruppen Extinction rebellion. Detta eftersom att han utnyttjar barnomsorgen genom att strunta i att hämta sina barn efter arbetsdagens slut.

Pappan utnyttjar med andra ord skattefinansierade verksamheter där arbetarklassen sliter för att kunna signalera att han är en god människa. Till råga på allt så uppmanar skribenten andra småbarnspappor att struntar i att hämta sina barn så att fler kan ägna sig åt civil olydnad.

Skribenten verkar inte reflektera över att det jobbar människor i förskolan. Som kanske också är föräldrar och inte vill jobba över för att de flexande tjänstemännen ska kunna bedriva civil olydnad.

Faktum är att föräldrar inte har rätt till barnomsorg när de är lediga. Tidigare har många tjänstemän ändå utnyttjat förskolan för att slippa dras med sina barn när de handlar eller gymmar. Idag utnyttjas förskolan alltså även för civil olydnad.

Skribenten sätter ord på något som skaver i det politiska klimatet: det frodande klassföraktet och den självspäkande godhetssignaleringen.

En del av den övre medelklassen och delar av det politiska etablissemanget, tycker att det är heroiskt att blockera vanligt folk på bilvägen och vill gärna signalera detta. Samtidigt hånar vänsterliberaler vanligt folk som åker på charterresa eftersom de har råd nu när bränder halverat flygpriserna.

För det är inte i första hand välbärgade som köper resor för halverat pris till brinnande charterorter. I en diskussion på Facebook, under en satirbild i ett vänsterforum där just konsumenter av billiga charterflyg hånas, undrar en annan man med upprullad sotarmössa varför charterturisterna inte vill uppleva ”riktig kultur” istället? Riktig kultur är tydligen att förpesta norrlänningarna med att hitta sig själv på Kebnekaise.

Så varför är det kontraproduktivt att hacka på andra civila och kalla det civil olydnad? I Tyskland har civilbefolkningens vilja att stötta klimataktivister nästan halverats sedan 2021. I en undersökning som tankesmedjan More in common gjort i landet så förklaras detta med att man kommunicerar klimatfrågor fel. Det verkar med andra ord som att klassföraktet och märkliga sätt att kommunicera inte är något specifikt för den svenska klimataktivisten.

Civil olydnad har blivit ett begrepp för något som är raka motsatsen till civil olydnad. Det borde inte handla om att läxa upp andra civila, utan att påverka och sätta press på de som styr.

Så vad driver ditt engagemang för klimatet? Ilskan gentemot vanligt folk som med all rätt klagar på drivmedelspriser eller köper all inclusive-resor till brandhärjade länder – eller ilskan mot kapitalister som obrytt fortsätter att duscha i pengar?