Kommentar: Nedläggningar i förorten ökar segregationen

Segregationen, och samhällets brister i att arbeta för integration mellan olika delar av samhället, är stor. Det sägs ibland att det satsas så mycket på skola och förskola i förortsområden, att resursfördelningarna till och med skulle vara orättvis med fördel till förorterna.

Det är inte sant. När viktiga parametrar för resursfördelning – som medelinkomst, arbetslöshet, trångboddhet, ohälsa och föräldrars utbildningsnivå – blir synliga, syns också hur förorterna missgynnas.

Därför är det än mer viktigt att ett gymnasium med ett brett utbud, även av högskoleförberedande linjer, finns kvar i Angered. Ett gymnasium där lärartäthet och resurser anpassas till de behov som finns.

När fungerande verksamhet läggs ner eller minskas till oigenkännlighet i en förort är det ett medvetet sätt att öka segregationen. I Angered centrum har nyligen en omtyckt mötesplats för kvinnor med många olika etniciteter, Mia (Mötesplats i Angered), tvingats lägga ner. 

Verksamheten har funnits på olika sätt i nordöstra Göteborg i 15 år, och erbjudit deltagarna kurser, föreläsningar och ett socialt sammanhang. Kvinnorna vittnar om en ökad förståelse för och deltagande i det svenska samhället. På Mia talar man bara svenska med varandra, och den mångfacetterade nyttan med verksamheten är självklar. 

Det hjälper inte att Ing-Marie Larsson, tillförordnad avdelningschef för stadsområde, välfärd och fritid på socialförvaltningen Nordost, förstår frustrationen över nedläggningen. Att lägga ner en mötesverksamhet, när det istället behövs fler mötesplatser, borde vara olagligt.

Det borde också vara olagligt att sätta budget före behov när det drabbar människor som behöver en verksamhet för sin egen skull. Men också för att bli mer aktiva samhällsmedborgare.

Vad är 700.000 kronor, som den verksamheten kostar årligen, jämfört med miljarderna till upprustning och krigspropaganda?

Mikael Sundberg
Agneta Samuelsson
K Angered