Debatt: Nej, Ann Linde, Chile är inte ett säkert land
Det systematiska våldet i Chile visar att det inte är ett ”säkert ursprungsland” att snabbt utvisa asylsökande till, skriver Nationella kommissionen för mänskliga rättigheter Chile-Sverige.
Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.
Migrationsverket har tagit fram en lista över säkra ursprungsländer, vilket innebär att personer som söker asyl därifrån kommer kunna hanteras och utvisas snabbare. Beslut ska tas i slutet av april.
Till vår bestörtning ser vi att Chile är med på listan. Vi har därför analyserat några av Migrationsverkets bedömningspunkter:
- Omfattningen och förekomsten av förföljelse och tortyr
- Myndigheternas funktionalitet och fungerande myndighetsskydd
- Eventuella särskilt utsatta grupper
Det chilenska folket har sedan den 18 oktober 2019 protesterat mot orättvisor som drabbat dem. Regeringens svar har varit ett förtryck, utövat av säkerhetsstyrkorna.
Den officiella omfattningen uppgår till 8.565 klagomål om institutionellt våld, 13.000 skadade, 36.000 arresterade, 2.500 politiska fångar, minst 470 offer med ögonskador efter att ha blivit beskjutna av polisen och 46 döda. Omfattningen visar att det inte handlar om enskilda fall, utan resultatet av ett systematiskt våldsutövande.
Angående de chilenska myndigheternas agerande, belyser vi följande:
- Poliserna, som är ålagda att skydda civilbefolkningen och ansvara för den allmänna säkerheten, är förövarna. De över 470 offer med ögonskador är ett tydligt tecken på detta.
- Det oberoende forskningscentret CIPER Chile har offentliggjort en rapport från Chiles åklagarmyndighet. Från början av den sociala revolten och fram till den 28 januari 2021 fanns det totalt 6.568 ärenden att utreda. Dock har 46 procent av dem redan avskrivits utan färdiga utredningar, så fungerar straffriheten i Chile.
- CIPER Chile har vidare avslöjat hur polisen infiltrerat sociala rörelser och uppmanat ungdomar att begå våldshandlingar för att de därefter ska kunna gripas.
- Nystiftade lagar förbjuder byggande av barrikader och att bära mask, med oproportionerliga straffsatser på upp till 5 respektive 3 års fängelse.
- Polisen har avslöjats när de lagt in bland annat vapen bland de gripnas tillhörigheter. Filmer och bildmaterial manipuleras för att peka ut de anklagade som skyldiga. Antalet som dömts där bevismanipulationen har accepterats vet ingen.
- Faktumet att staten står med som anklagande part i flertalet av målen sätter press på åklagarmyndigheten och domstolarna; alla människor som fängslats till följd av revolten SKA sitta i fängelse. Flertalet tilldelas preventivt frihetsberövande för förseelser med väldigt lågt straffvärde. Många har vistats i fängelser i upp till ett år i väntan på utredningarna.
- Domare som bytt ut preventivt frihetsberövande mot husarrest har straffats med omplaceringar, och högre rättsinstanser har hävt deras beslut.
- Kongressen behandlar för närvarande ett lagförslag från regeringen som skulle ge polisen större befogenheter vid bruk av vapen och undanta dem från eventuella brottspåföljder.
Punkterna ovan pekar i huvudsak på två saker: Att regeringen har gjort allt vad den kunnat för att kriminalisera rätten till att demonstrera samtidigt som man försöker skydda sig själv och ordningsmakten från att åtalas för de brott som begås; och att ordningsmakten, rättsväsendet och den exekutiva makten samarbetar för att systematiskt förtrycka och skrämma medborgarna från att fortsätta gå ut och demonstrera.
En särskilt utsatt grupp är ursprungningsbefolkningen Mapuchefolket. Såväl de spanska kolonisatörerna som den politiska och ekonomiska makten i den gryende republiken har sett till att frånta Mapuches deras markägor.
Markkonflikterna har intensifierats de senaste 20 åren i och med rovdriften av skogen. De senaste regeringarna har svarat på konflikten med att ge polisen militärmakt och stifta antiterrorlagar som används mot Mapuches.
För alla i Sverige som värnar om mänskliga rättigheter är det ett slag i ansiktet att se utrikesminister Ann Linde prata om att Chile är en fungerande rättsstat. För oss som följer händelseutvecklingen och läser rapporter från olika MR-organisationer är det uppenbart att Chile slutat vara en fungerande rättsstat, och då bör även Migrationsverket ta bort Chile från listan över säkra ursprungsländer.
Nationella kommissionen för Mänskliga rättigheter Chile-Sverige