Ledarkrönika: Nej till valfrihet

Jag är så trött på valfriheten. Jag är så trött på att den får stå över kvalitet, enkelhet och funktion.

Redan till grundskolan måste du välja. Tack och lov att jag själv för gammal för att ha behövt göra det.

Valfriheten lovprisas, men det som ger valet betydelse är skillnader som ofta är kvalitetsmässiga. Borde det inte då vara viktigare att höja den allmänna kvaliteten så att valet inte blir så viktigt?

Ofta är det inte ens ens ett tydligt eller öppet val. Det är väldigt många saker att väga in när till exempel dina barn ska börja skolan. Informationen är inte direkt lättillgänglig, om den ens går att få tag på. När den allmänna kvaliteten inte kan säkras blir det ett hån att kalla valet mellan flera dåliga alternativ ”valfrihet”.

Detsamma gäller vårdvalet, som används som en slägga mot den offentligt drivna vårdverksamheten. Jag fick problem med mitt knä i maj förra året och på grund av hur vården i Stockholm är strukturerad i kombination med mina speciella förutsättningar blev jag skickad runt, till dess att den fjärde läkaren jag träffade sa att ”jo, dig ska vi operera”.

Alla dessa besök, men ändå gjorde jag själv inte något riktigt val, förutom möjligtvis det allra första. Valet gjorde istället läkaren åt mig när han eller hon skrev remissen eller skickade mig vidare till nästa instans.

Ytterligare lite strul på det och den totala väntetiden kom upp i lite mer än nio månader. Där hade jag inte mycket för valfriheten. Fast jag får väl skylla mig själv som ”valde” fel.

Skulle jag vilja byta vårdcentral får jag jobba rätt hårt om jag vill ha en offentligt driven sådan. Risken är stor att den inte är direkt nära. Att det finns bra alternativ är tydligen inte lika viktiga som principen om att vi faktiskt kan välja.

Tyvärr är det få i den offentliga debatten som ifrågasätter valfriheten. Om någon exempelvis kritiserar skolkapitalisters rätt att ta ut vinst, blir de anklagade att våldföra sig på detta heliga nyliberala budord och denna okränkbara rättighet.

För det är detta det handlar om: din rätt att välja är tätt sammankopplad med ägarnas rätt att ta ut vinst. Och det kan våra politiker inte tulla på, trots att det finns en bred opinion mot vinster i välfärden.

Vi måste sluta acceptera valfriheten som ledord i välfärdspolitiken. Vi kan inte förväntas välja rätt skola eller rätt vård. Det tankesättet fungerar inte i ett samhälle. Några kommer alltid att hamna med Svarte Petter.

Istället måste vi kräva en ordentligt finansierad och offentligt driven välfärd där våra behov sätts i fokus snarare än den enskilda individens rätt att välja vilken överbetald krämare som ska utföra din vård eller utbilda dina barn eller vad det nu än handlar om.

Nej bort med valfriheten – och satsa ordentligt på skola, vård och omsorg istället.

Robert Lilja
Systemutvecklare