Från oss som bygger landet: Om alla strejkar kan ingen åka fast

Som vi alla vet hade inte den förra regeringen så mycket till övers för oss som arbetar. De körde benhårt på det nyliberala spåret. Stafettpinnen togs sedan över av den (ännu lite mer) borgerliga regeringen, som nu spiceat upp grytan med nya kryddor: konservatism, naivitet, rasism och en hel del flum.

Efter att Socialdemokraterna levererat det korkade förslaget om obligatorisk förskola från två år, så kanske den nya regeringen kände sig tvungna att komma med något bättre. Något snille kom då på idén att då ta bort kravet om att alla kommuner ska sträva efter minskade barngrupper.

Kravet på mindre barngrupper är Förskoleupprorets mest akuta krav. Därför var det ju käckt att politikerna tidigare sade sig sträva efter detta mål. Åtminstone på ett symboliskt vis (mycket snack och ingen verkstad).

Alla partier är fullt medvetna om situationen i förskolan och har varit det mycket, mycket länge.

Förskoleupproret är en fantastisk organisation som förutom att göra Lärarförbundets jobb (inte minst vad gäller facklig bildning) även har lyckats få respons av många politiker på riksnivå. Alla partier har garanterat att de vill tillgodose det akuta behovet av minskade barngrupper.

Allt annat vore djupt ologiskt, eftersom forskning tydligt visar vilken viktig roll en trygg och bra förskola och skola spelar i varje barns liv.

Nu har den lite mer borgerliga regeringen brutit detta löfte.

Som om detta inte var nog har man passat på att komma med ytterligare ett ologiskt och rent ut rasistiskt förslag. Nu ska personal i förskola och skola få i uppgift att ange föräldrar till polisen om vi misstänker att de saknar uppehållstillstånd. Vi ska alltså överge vår yrkesetik och bryta mot barnkonventionen (som är lagstadgad).

Många kommer givetvis att strunta i detta, eftersom vi inte är poliser och eftersom vi alltid ser till barnens bästa. Vi är här för barnen, inte för Kristerssons marionettregering.

Borgarna ser ner på oss som bär samhället på våra axlar. Ett sådant här svek borde vara droppen. Vi borde strejka nu. Vi får inte, men vi är många och en sådan strejk hade stängt ner samhället fullkomligt på en dag. Det är därför det är förbjudet.

Om vi alla gör samma så hade vi inte kunnat ”åka fast”. Varför är vi så mesiga? I andra länder strejkas och revolteras det, men här sitter vi och rullar våra kuvade tummar.

Är vi nöjda med att bli nedvärderande år efter år, för att sedan bli påtvingade att bete oss djupt oetiskt gentemot barnen och deras föräldrar?

Matilda Storbacka

Förskollärare och engagerad i Förskoleupproret