"Omöjligt planera livet"

– Om en kompis frågar om jag vill hitta på något om tre dagar kan jag inte svara på det, jag kanske jobbar kväll den dagen. Så det blir väldigt svårt att planera någon typ av fritid. Och vill man göra saker behöver man också veta att man har pengar, och jag vet aldrig hur nästa lön kommer att se ut.

I en lagerlokal i Göteborg offrar Love Puke en stund av lunchrasten för att berätta om sin vardag. Han är timanställd av ett transportföretag som har kontrakt med möbelfirman som hyr lagerlokalen.

Vilka företagen är vill han inte att vi skriver i tidningen, då det skulle kunna riskera hans redan osäkra anställning. Inte för att just de här företagen skulle vara värre än några andra, men så ser verkligheten på den svenska arbetsmarknaden ut för Love Puke och ett hundratusental andra timanställda.

Trettioårige Love Puke har vid det här laget lång erfarenhet av att vara behovsanställd. Efter gymnasiet jobbade han i princip heltid på en flyttfirma i fem år, utan att visstidsanställningen övergick i en tillsvidareanställning efter två år, som den ska göra enligt lagen om anställningsskydd, Las.

– Där gick folk flera gånger upp till chefen och sa att nu får du faktiskt anställa mig. Men han sa bara att du kan få vara kvar som du är eller så kan du gå, det är de alternativen du har. Och som timanställd, vad ska du göra? Är du för jobbig så slutar de att ringa.

På flyttfirman hade Love Puke aldrig något schema eller några fasta arbetstider över huvud taget.

– Det var helt behovsbaserat. Runt halv fem på eftermiddagen visste jag, hade de inte ringt då så hade jag inget jobb nästa dag. Så det var från dag till dag hela tiden. Och hörde de inte av sig på några dagar så fick man själv ringa och ligga på, jag behöver jobb.

Oftast vet jag att jag är här en dag i veckan och finns det mycket att göra kan jag få jobba mer. Det får jag i så fall veta dagen innan.

Här på lagret är Love Puke visstidsanställd som packmästare sedan ett och ett halvt år tillbaka. Vanligtvis jobbar han för transportföretaget, men ibland får han skriva på endagskontrakt med möbelfirman – då är timlönen lägre trots att han gör samma jobb som vanligt, att ta emot och sortera leveranserna som kommer.

– Oftast vet jag att jag är här en dag i veckan och finns det mycket att göra kan jag få jobba mer. Det får jag i så fall veta dagen innan. 

Med transportföretaget är anställningsperioden tre månader i taget, men det blir inte mycket mer än en dags jobb i veckan när det inte är semestertider. Tack vare att Love Puke också har en annan timanställning, som fritidsledare på Mixgården i Hammarkullen, får han det att gå runt. En vanlig månad får han ihop ungefär 80-90 timmar sammanlagt på båda sina jobb.

– Det går att överleva på men inte mycket mer, säger Love Puke.

– Nä, du tar inte Ferrarin till jobbet direkt, fyller arbetskamraten Andreas Falk i.

Efter fyra år på jobbet är Andreas Falk numera tillsvidareanställd på heltid. Men det tog ett tag.

– Ja, det har tagit gôrlång tid för alla här att få fast anställning. När jag började hade jag också flera jobb. Då började jag här klockan åtta på morgonen, jobbade till tolv, åt lunch, började jobba på ett annat jobb klockan ett och var där till klockan åtta. Sedan jobbade jag kvällar i en bar ibland efter det, berättar Andreas Falk.

Love Puke ger inte mycket för snacket om att anställningar där man jobbar ”när det passar dig” är något som de yngre generationerna på arbetsmarknaden själva eftersträvar. 

– Jag ser inget positivt med anställningsformen. Allt annat i livet är beroende av att man har någorlunda fast jobb för att det ska funka. För att veta att man kan betala hyran och för att kunna planera och ha någon fritid.

– En tonåring som bor hemma kanske känner att det är okej att ha ett timjobb och jobba lite då och då, innan vuxenlivet börjar. Men sen jag flyttade hemifrån när jag var 18 har det bara inneburit problem.

Förutom svårigheten för den enskilda individen att planera sitt liv ser Love Puke hur de osäkra anställningarna påverkar hela arbetarklassens ställning på arbetsmarknaden.

– Det har ju dykt upp en massa olika typer av anställningar, som sms-jobb till exempel. Och bemanningsjobben ökar svinmycket på bekostnad av vanliga anställningar. Rent generellt gynnar det bara arbetsköparna, det är den där ”flexibiliteten” som de alltid tjatar om.

– Arbetsköparna vill ha flexibla arbetare som kommer och går när det passar dem. Man kan inte heller ta strid på samma sätt om någonting är fel på arbetsplatsen när man har en timanställning. Man vågar inte säga ifrån.