Ledare: Regeringen Löfven är familjen Wallenbergs lydiga försäljare
Allt som är viktigt för monopolkapitalet är viktigt för Socialdemokraterna.
Den socialdemokratiska regeringen försöker inte ens låtsas längre. När Stefan Löfven reser till USA för att träffa Donald Trump är det på uppdrag av det svenska monopolkapitalet, och det sticker man inte under stol med:
”Det är viktigt för Sverige och för EU att vi har en stark transatlantisk länk. Vi har amerikanska företag som investerar i Sverige och vi exporterar mycket till USA”, förklarar statsministern sin resa till USA som om det var den naturligaste sak i världen. (Aftonbladet den 6 mars)
Syftet är helt tydligt att sälja svenska produkter och skydda svenska investeringar. Att kritisera USA:s krig och ockupationer världen över och oräkneliga brott mot mänskliga rättigheter finns inte på kartan.
Att diskutera USA:s inbladning i Sveriges inre angelägenheter, som när USA varnade Sverige för att skriva under FN-konventionen om kärnvapenstopp, är inte heller aktuellt.
Det var väl inte mycket annat att vänta heller. Lika öppet som S-regeringen agerar försäljare åt Wallenberg och svenskt monopolkapital, lika öppen är Sveriges uppslutning kring USA:s aggressiva krigspolitik.
Det blev tydligt när krigsminister Peter Hultqvist i fjol fick träffa sin ministerkollega i Trumpregeringen, James ”Mad Dog” Mattis, för första gången.
Den professionella mördaren Mad Dog, som enligt egen utsago också har njutit av sitt jobb att skjuta afghaner, bedyrade att Sverige är en vän och allierad.
Precis som när Stefan Löfven besökte Saudiarabien för knappt två år sedan är bland annat Marcus Wallenberg med på resan till USA. Med sig har han kusinen och vapenbrodern Jakob Wallenberg.
Wallenbergfamiljs ordspråk ”verka men inte synas” gäller inte längre. De kan nu öppet visa att de håller i trådarna till de politiska marionetterna. Kusinerna stoltserar tillsammans med Löfven och Trump på bild från Ovala rummet i Vita huset.
Deras ärende med just den här resan är Saabs vapenaffärer i USA. Det handlar om ett nytt skolplan som den amerikanska militären ska använda för lära sig att fälla bomber över länder som inte lydigt underordnar sig USA:s agenda.
Stefan Löfven har som sagt inget problem med USA:s krig och bomber, men när Wallenbergsfärens profiter hotas då tvekar han inte att kritisera sin storebror i väst. Hela mötet med Donald Trump var inriktat på att diskutera de aviserade ståltullarna. Tullarna är ett hot mot profiten eftersom stora delar av svenskt monopolkapital är inriktad på export och den stora USA-marknaden är viktig för affärerna.
Redan i samband med World Economic Forum i början av året uttalade Jacob Wallenberg sin oro över Trumps protektionism och då gör Stefan Löfven och den socialdemokratiska regeringen automatiskt Wallenbergs oro till sitt övergripande mål för utrikespolitiken.
Kapitalets mest lydiga knähund inom politiken, näringsminister Mikael Damberg, är lika självklart en del av handelsdelegationen. Han har kämpat hårt för det nu havererade frihandelsavtalet TTIP inom EU och Sverige.
Allt som är viktigt för monopolkapitalet är viktigt för Damberg, något han tydligt deklarerat.
Kapitalets mest lydiga knähund inom politiken, näringsminister Mikael Damberg, är lika självklart en del av handelsdelegationen. Han har kämpat hårt för TTIP.
Förra året frågande Svenska Dagbladet vilka han som minister lyssnar mest på. Svaret kom utan tvekan: ”Det är klart att det är de stora ägarfamiljerna, som Wallenberg, Lundberg, Bennet. De har ju ett väldigt stort intresse att göra viktiga saker för Sverige, så det är klart att de är viktig att lyssna på.”
Damberg poängterar dock att det är viktigt att ägarfamiljerna även lyssnar på honom för att ”de ska förstå hur vi jobbar med exportfrågor för att visa att vi har ett intresse av att de gör ännu mer investeringar i Sverige.”
Samtidigt som Löfven kritiserar Trumps ståltullar är det tydligt att den svenska regeringen (läs det svenska monopolkapitalet) fortsatt ser USA som den viktigaste handelspartnern.
Större kapitalistiska länder som Tyskland och Frankrike blickar försiktigt österut, mot de ryska och kinesiska marknaderna genom bland annat handelssamarbetet Belt and Road Initiative. Men det svenska kapitalet satsar på att den ”transatlantiska länken” ska hålla.
Följaktligen la Stefan Löfven den största skulden för USA:s protektionism på Kina och menade att det är Kinas överproduktion av stål som är den verkliga boven i dramat.
På samma sätt som S-regeringen ser det som sin uppgift att underlätta för monopolkapitalets utrikeshandel så är uppgiften att stärka dess positioner inrikes. Planerna på att inskränka strejkrätten är ett rent beställningsjobb av Svenskt Näringsliv och lär bli verklighet om det inte möts med starka protester.
Anders Ygeman, som lär göra comeback som minister om det blir en socialdemokratisk regering efter valet, besökte nyligen Göteborg för möten med fackliga aktivister och säger också öppet att det krävs en lagstiftning för att möta det ”hot” som Hamnarbetarförbundet utgör.
Det är numera helt uppenbart hur den socialdemokratiska regeringen bara är förvaltare av hela borgarklassens gemensamma affärer, för att låna Kommunistiska Manifestets ord.