Proletären granskar: Så blev Sara kulturhus en kassako för sossepampar
I september förra året invigdes Sara kulturhus i Skellefteå. Men istället för ett kulturhus för folket, har det sålts ut till bolaget SBB – ägt av socialdemokraten Ilija Batljan.
Att resa till eller från Skellefteå med tåg är inte helt enkelt. Resenären får först ta sig till Umeå och sedan åka buss ett par timmar. Någon direktförbindelse med persontåg finns inte. Detta till en stad som efter batterifabriken Northvolts etablering skriker efter arbetskraft.
Det första som syns när bussen närmar sig Skellefteå är det 80 meter höga Sara kulturhus. Huset, som invigdes i september 2021, är helt byggt i trä från skogar i Västerbotten. Arkitekturen består av en gigantisk bottenlåda och ett ensamt uppstickande torn. Att bygga höghus i trä är svårt, bland annat eftersom trä är ett lätt material jämfört med betong. Det krävs förstärkningar i marken för att huset inte ska blåsa omkull, vilket förklarar den något märkliga arkitekturen. Bottenlådan tynger ner tornet och balansera det mot vinden.
Den liggande lådan är avsedd för kultur, både kommersiell och offentligt finansierad. I höghuset finns ett hotell.
Skellefteå är inne i ett expansivt skede och planerar för en kraftig ökning av antalet invånare. Ett rikt kulturutbud antas kunna locka arbetskraft och få dem som redan bor där att stanna kvar. Bygget av Sara kulturhus kan ses ur det perspektivet. Det kallas för kulturhus men är också en hotell-, konferens- och evenemangsanläggning.
Vid byggstarten i oktober 2018 var huset budgeterat till 1,05 miljarder kronor. Då skrev kommunen ett kontrakt med Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB, SBB, som innebar att SBB köpte hela fastigheten för denna summa. Kommunen skrev också ett kontrakt med Elite Hotels om att de skulle hyra hotelldelen i fastigheten. Kommunen står för fastighetsunderhållet, både för kulturhusdelen och hotellet.
Överlåtelsen till SBB skedde i februari i år. Det kommunalt ägda Kulturhusbolaget hyr nu fastigheten av SBB och hyr sedan ut den i andra hand till Elite Hotels och de offentliga kulturinstitutionerna Västerbottensteatern, Stadsbiblioteket, Skellefteå konsthall och Museum Anna Nordlander (MAN). Kommunen betalar hyrorna för kulturinstitutionerna. Västerbottensteatern är Västerbottens länsteater och kommunen är skyldig att hålla den med lokaler men de repeterar fortfarande i sina gamla lokaler eftersom de inte får repetera i kulturhuset förrän två veckor före premiär. Så för närvarande betalar kommunen dubbla hyror för teatern. Den har också tappat tekniskt kunnande efter att kommunen tvingat in teaterns tekniker i kulturhusets teknikpool, varpå flera av dem har sagt upp sig. Teaterteknik på en producerande teater är någonting annat än konferensteknik.
Kommunen betalar 44,5 miljoner om året i hyra till SBB. Hyreskontraktet med SBB löper på 25 år med möjlighet till förlängning i 25 år till. Under 50 år hinner kommunen betala över två miljarder i hyra. Det är nästan dubbelt så mycket som huset kostade att bygga.
För två år sedan, 2020, räknades budgeten för kulturhusbygget upp med 120 miljoner kronor på grund av oförutsedda kostnader ”kopplade till byggets komplexitet” samt prisökningar på byggmarknaden.
Kostnaden för kulturhuset steg därmed från 600 till 670 miljoner kronor och för hotelldelen från 450 till 500 miljoner kronor.
Efter det har kostnaderna ökat ytterligare och slutnotan hamnade på 1,245 miljarder kronor. Det är mer än de 1,05 miljarder SBB betalade. Kommunen står för mellanskillnaden. Den finansieras bland annat genom att kulturhusets inventarier sålts till Kulturhusbolaget, samt koncernbidrag.
De flesta av kommunens bolag finns samlade i koncernen Skellefteå Stadshus AB, så även Kulturhusbolaget. Förluster i ett bolag kan täckas av vinster i ett annat genom koncernbidrag. Skellefteå kommun äger vattenkraftverk och har god ekonomi.
Men kostnadsökningen innebar att Kulturhusbolaget skuldsattes från start. I årsredovisningen för 2021 redovisar bolaget skulder på 85 miljoner till koncernföretag och Skellefteå kommun. Kommunens krav på Kulturhusbolaget är att det ska gå runt ekonomiskt och bära sina egna kostnader. Frågan är om Kulturhusbolagets hårda satsning på kommersiella evenemang (se www.sarakulturhus.se) och dyra lokalhyror beror på att det behöver dra in pengar och att det därför inte finns utrymme till exempel för Västerbottensteaterns repetitioner eller föreningar som har ont om pengar. Eller för den delen tillgänglighetsanpassningar, något som brister enligt de lokala funktionsrättsföreningarna.
En rapport från Stockholms handelskammare, presenterad i juli 2021, beskriver den kommersiella evenemangsnäringen som en lönsam ekonomisk jätte. Branschen sysselsätter, direkt eller indirekt, 123 000 personer i Sverige och bidrar med nästan 84 miljarder till samhällsekonomin.
Skellefteå styrs av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. I kommunfullmäktige har Moderaterna opponerat sig mot de stigande kostnaderna för kulturhusbygget. De var även emot att kommunen skulle bygga ett hotell och hävdar att kommunen sponsrar hotellet, men hyreskontraktet är sekretessbelagt. Det är således oklart om det som kommunen får in från hotellet täcker hyran till SBB. I vilket fall har hotellet rabatt på hyran de första tre åren.
Bygget av kulturhusets hotelldel överklagades till förvaltningsrätten vars dom blev att kommunen inte skulle bygga hotell, men kommunen satte igång bygget ändå, överklagade och fick grönt ljus i kammarrätten i Sundsvall.
Kommunledningen motiverar affären med att SBB investerar i Skellefteå. År 2020 fick SBB köpa 870 hyreslägenheter i Morö Backe av Skellefteås kommunala bostadsföretag Skebo för 1,32 miljarder kronor. Kommunen krävde samtidigt en motprestation i form av nyproducerade bostäder. SBB har tagit på sig att bygga 1 500 bostäder för tre miljarder kronor i Skellefteå fram till 2025.
SBB som nu äger Sara kulturhus är en fastighetskoncern som grundades 2016 av socialdemokraten Ilija Batljan. Affärsidén är att köpa upp offentliga ägda lokaler från kommuner som hyr tillbaka dem. I dag är SBB ett av Sveriges största fastighetsbolag och köpen av välfärdens byggnader har gjort Ilija Batljan till mångmiljardär. Han har en bakgrund som socialdemokratisk kommun- och landstingspolitiker och var kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn 2005–2009. Senare blev han vice vd på Fjärde AP-fondens fastighetsbolag Rikshem. Därifrån fick han sparken 2015 efter att i hemlighet ha sysslat med egna fastighetsaffärer. Året därpå startade han SBB.
SBB:s hemsida visar att företaget äger eller samäger över 700 välfärdsbyggnader enbart i Sverige. Det handlar om kommunhus, LSS-boenden, äldreboenden, polishus, offentliga kontor, vårdcentraler, folktandvårdslokaler, sjukhus, skolor med mera. Bland de största hyresgästerna märks Härnösands kommun. De hyr 39 samhällsfastigheter av SBB.
Kommunens fastigheter såldes 2007 för 880 miljoner kronor till Kungsleden, ett företag som senare köptes upp av SBB. Nu betalar kommunen 200 miljoner kronor per år i externa hyror, uppger Tidningen Ångermanland. Endast Miljöpartiet var emot försäljningen när beslutet togs i kommunfullmäktige.
SBB har redovisat miljardförluster under första halvåret i år och deras bland småsparare populära så kallade folkaktie har rasat med 71 procent hittills i år. SBB säljer därför ut delar av sitt fastighetsinnehav och har tvingat sin underleverantör Sizes i Oskarshamn i konkurs vilket drabbar 140 anställda. Det skriver Dagens industri. SBB anses trots det ha goda chanser att klara sig, eftersom hyrorna från deras skattefinansierade hyresgäster fortsätter att ticka in.
Sara kulturhus är uppkallat efter en av Västerbottens stora författare, socialisten och antiimperialisten Sara Lidman (1923–2004). Vad skulle hon ha tyckt om att få ge namn till ett hus som kan sägas symbolisera utförsäljningen av den svenska välfärden? Erik Danielsson, systerson till Sara Lidman, har bilden klar:
– Att, som kommunen, först låta uppföra en enastående höghusbyggnad i trä för att sedan sälja ut den till ett bolag som SBB, har till följd att det i praktiken är en patriark till fastighetsägare som fått den avgörande makten över kulturens omfattning och inriktning på Sara kulturhus. Det upplägget är verkligen inte i Sara Lidmans anda, säger Erik Danielsson.
– Sara skulle ha gillat byggnadsmaterialet, hon var besatt av trä som material. Däremot är Sara kulturhus kommersiella upplägg med dyra biljetter och kända artister som drar folk långväga ifrån, väsensfrämmande för henne.
– Kommunen måste dra in så mycket pengar som möjligt för att få pengar att betala Batljan. Det är misskötsel av allmänna medel. Sara skulle reagera på att privata intressen profiterar på allmänna medel.
Fler socialdemokrater än Ilija Batljan tjänar pengar på samhällsfastigheter. Några av dem är Per Nuder, Björn Rosengren, Mats Hulth och Jan Emanuel Johansson. Pär Nuder är styrelseordförande för Hemsö, ett bolag som förvaltar och utvecklar fastigheter för äldreboende, utbildning, vård och rättsväsende. Hemsö gjorde ett resultat efter skatt på 4,79 miljarder under första halvåret i år. Företaget ägs till 85 procent av Tredje AP-fonden.
Dagens Nyheter publicerade 2021 en analys gjord av fastighetsdataföretaget Datscha som visade att marknaden för samhällsfastigheter gick från 6,1 miljarder år 2013 till drygt 32 miljarder år 2020. Av de samhällsfastigheter som bytte ägare under 2020 såldes lokaler för totalt 5,1 miljarder kronor ut av offentlig sektor. Ett 70-tal företag är verksamma i branschen. Affärsidén är lönsam då en myndighet, region eller kommun kan garantera hyresbetalningar under en mycket lång tid och skattekollektivet står för säkerheten.
Utförsäljningarna av samhällsfastigheter påminner osökt om de stora privatiseringarna i Sovjetunionen/Ryssland under kontrarevolutionen på 1990-talet då den politiska eliten roffade åt sig av de gemensamma egendomarna.
Det har kommit kritik mot utförsäljningarna inifrån etablissemanget. Förre riksbankschefen Lars Heikensten och förre riksgäldsdirektören Hans Lindblad skrev på DN debatt den 30 juni att det kan handla om en fördubbling av kostnaderna när en kommun hyr till exempel en skola av ett fastighetsbolag i stället för att själv äga den. Skribenterna ser med ”stor skepsis på det som är själva grundbulten i fenomenet samhällsfastigheter: att låta privata aktörer finansiera och äga ofta ganska enkla fastigheter avsedda för offentlig verksamhet.
Starka skäl talar för att det blir billigare för medborgarna om staten, regionerna och kommunerna själva äger de fastigheter de verkar i”. Också rapporten ”Äga eller hyra verksamhetslokaler” från Kommuninvest pekar på att hyra-alternativen ger högre finansieringskostnader och kan bli betydligt dyrare än egen finansiering för den offentliga aktören.
Även Kommunistiska partiet i Skellefteå har dragit sina slutsatser av diskussionerna kring Sara kulturhus.
– Byt namn på det. Kalla det SBB-huset eller Ilija Batljans hus, det vore mer ärligt. Vi vill inte att det ska heta Sara kulturhus och det kommer vi att driva. Det stämmer inte att det är ett kulturhus när det är en kapitalist som äger det, en som tjänar på oss och på Sara Lidman. Hon skulle inte bli glad, säger Kent Haldebo (K) i Skellefteå.
Erik Danielsson tror att Sara Lidman hellre hade sett ett annat sorts kulturhus.
– Hon skulle ha velat ha ett folkets kulturhus präglat av arbetare och inte någonting så här storvulet.