Lista: Sju sköna sommarrullar
Det är helt okej att tillbringa semestern framför skärmen. Här är några filmer du kan roa dig med.
Kubb och campingfylla i all ära, men sommaren är också tid för film. Fråga bara filmbranschen – det är ju under sommaren som Hollywoodmaskineriet pumparur sig de popcorn-snaskigaste biospektaklen och streamingjättarna drar fram det tunga artilleriet – allt för att hålla folk borta från solen och gratisnöjena.
Här är i alla fall några sommarrullar som Proletärens kulturredaktion gillar.
1. Göta kanal (1981)
Det lättaste sättet att bli kickad från en finkulturell middag är att tala sig varm för Göta kanal. Men filmen är faktiskt mer än folk som trillar i plurret. Det är en underbar underdoghistoria som också har en del intressant att säga om svensk industri och exportpolitik.
2. Vi hade i alla fall tur med vädret (1980)
En slags svensk Ett päron till farsa – som kom tre år innan Ett päron till farsa!
Familjen Backlund ska äntligen iväg på sin husvagnssemester som de längtat efter hela året. Allt går fel.
En riktig sommarklassiker som, i sann folklig kulturtradition, sågades av kritikerna men älskades av publiken.
3. Änglagård (1992)
Det kan inte gå fel med Helena Bergström, Rikard Wolff och Sven Wollter i huvudrollerna. Ett fantastiskt sommardrama med alla tänkbara konflikter – stad vs landsbygd, ”normbrytande” vs traditionellt, rättvisan vs rik skitstövel. Allt i underbara västgötska sommarmiljöer.
Helena Bergström var min – och säkert många andra åttiotalspojkars – första filmcrush. Om inte damer var din grej kunde du vila ögonen på Wolff och Wollter, som båda vid denna tid var på toppen av sin dragningskraft.
4. Den bästa sommaren (2000)
Vi fortsätter på det svenska sommarspåret med en riktigt rar periodfim (utspelar sig VM-sommaren 1958). Kjell Bergqvist briljerar som sträng begravningsentreprenör som tar emot två sommarbarn. Han är sträng till en början, men mjuknar så småningom när han inser vad som är viktigt här i livet. Filmen hyllades (med all rätt) för sin värme och humor – men den är också intressant ur ett klassperspektiv. Brasse Brännström (Fem myror…) gör en minnesvärd insats som den svinige rikemannen Sven, som anser sig själv vara bättre än alla andra – men visar sig väldigt rädd och svag när han står inför döden.
5. Sällskapsresan (1980)
Ja, det har sagts förut. Men det här är semesterfilmen nummer ett. Och säg den svenska film som är mer folkkär. Det här är riktig svensk kulturkanon som alla (förutom möjligtvis Parisa Liljestrand) har sett och kan se om hur många gånger som helst.
Lasse Åberg är Stig-Helmer som åker på charterresa till ”Nueva Estocolmo” där han möter massa roliga figurer. Bäst är så klart Sven ”Idag får 107 Svenskar Gonorré” Melander och Weiron Holmberg.
Kan även ses vintertid.
6. Jurassic Park (1993)
Man kan undra vad Michael Chrichton varit med om för nöjesparks-trauma som liten, då han senare i livet skrev både Westworld (som handlar om en högteknologisk vilda västern-park där allt går fel) och Jurassic Park (som handlar om en högteknologisk dinosauriepark där allt går fel).
Summan av kardemumman är att vetenskapsmän inte borde leka gud och giriga kapitalistjävlar borde inte försöka tjäna pengar på det. Och i Jurassic Park är det just skräcködlorna i kostymer och labbrockar som är skurkarna, inte T-rexen.
Filmen står sig än idag. De fyrahundra uppföljarna är tyvärr inget vidare.
7. Hajen (1975)
En till djurskräckis. Ingen algblomning i världen har fått så många att skippa sommardoppet som den här filmen.
Stor haj terroriserar liten badort. Och även här kan man diskutera… är det fisken som är boven eller är det borgmästaren som bara tänker på turistnäringen och vägrar stänga strän-
derna?
Gummihajen ser kanske lite fejk ut idag – men är det verkligen värre än all dussin-CGI vi matas med?