Strid om vattnet i Macrons Frankrike
Det är inte bara demonstrationerna mot pensionsreformen som möts av brutalt polisvåld i Frankrike. I länet Deux-Sèvres har protester mot byggen av stora vattenreservoarer mötts av samma tårgas och chockgranater.
I torsdags genomfördes nya stora demonstrationer och strejker mot president Emmanuel Macrons pensionsreform och dess planerade höjning av den allmänna pensionsåldern från 62 till 64 år.
Det var den elfte nationella protestdagen, då bland annat ett hundratal demonstranter tog sig in på det globala investmentföretaget Blackrocks regionkontor i Paris. Andra demonstranter försökte sätta eld på Macrons favoritrestaurang La Rotonde på Avenue de Montparnasse i samma stad.
Dagen före hade ordförandena för de fackförbund som leder protesterna träffat premiärministern Elisabeth Borne. Fackledarnas besök var över på knappt 40 minuter och utan resultat. ”Vi har en social kris som har omvandlats till en demokratisk kris”, sa Laurent Berger, ledare för CFDT, efteråt.
Bergers kommentar att Frankrike befinner sig i en demokratisk kris understryks av de våldsamma händelserna i Sainte-Soline i länet Deux-Sèvres, som tycks ha undgått svensk media.
Lördagen den 25 mars samlades mer än 30.000 personer på uppmaning av franska bondeorganisationer, lokala organisationer till skydd för mark och vatten, folk från civilsamhället, fackföreningsrörelsen och internationella delegationer för att protestera mot byggandet av en stor vattenreservoar.
Problemet är att stora delar av Frankrike under en längre tid har drabbats av långvarig torka och för lite regn. För att avhjälpa bristsituationen vill regeringen, myndigheter och stora jordägare bygga stora vattenreservoarer och fylla dem med uppumpat grundvatten.
Det leder i sin tur till sjunkande grundvattennivåer, som gör att mindre jordägare och lokala samhällen får svårt att klara sin vattenförsörjning, och en allmän ekologisk ödeläggelse. På den internationella vattendagen den 22 mars hade därför flera grupper samlats i protester mot andra stora vattenreservoarer i Poitou, inte så långt från Sainte-Soline.
Den franska regeringen hade genom inrikesministern Gérald Darmanin i förväg förbjudit demonstrationen i Sainte-Soline, och inrikesministern raljerade med att bara ett tusental isolerade våldsbenägna personer skulle komma till reservoarbygget. Regeringen skickade 3.200 beväpnade poliser för att försvara bygget.
Fler än 5.000 av polisens chockgranater slängdes mot demonstranterna inom loppet av två timmar, och skadade över 200 personer. Flera dussin av demonstranterna skadades allvarligt, varav två svävar mellan liv och död. Ambulanstransporter för att ta hand om skadade fördröjdes.
Den 25 mars försökte Macrons regering sätta munkavle på det politiska hoppet genom att ta till massvåld mot den växande rörelsen till skydd för mark- och vattenresurser. I åratal har denna rörelse ställt krav på politiker och myndigheter för en verklig dialog med bofasta, bönder och miljöföreningar.
Det enda svaret hittills från Macronregeringen vid konflikter har varit att ta till våld. Arrangörerna av manifestationen i Sainte-Soline menar att maktens våld mot miljöinriktade organisationer är detsamma som regeringen använde mot de gula västarna 2019, och mot alla de som idag protesterar mot Macrons pensionsreform.
I samband med demonstrationen upplöste inrikesminister Darmanin en av arrangörsorganisationerna, Jordens uppror, vilket skapade ytterligare förbittring.
Den 30 mars samlades tiotusentals medborgare i fler än 170 städer över hela Frankrike, men också i Bryssel, Italien och Barcelona, för att protestera mot polisvåldet under demonstrationerna mot pensionslagen och i Sainte-Soline.
Den 4 april försökte den hårdföre inrikesministern försvara våldsanvändningen, efter omfattande kritik från inte bara miljöorganisationer och advokater utan även från Europarådet och en FN-rapportör. Darmanin sa enligt Le Figaro att ”poliserna och gendarmerna bara reagerade mot människor som var våldsamma”, och beskyllde demonstranterna för polisvåld och för att vara ultravänster.
Frankrikes högsta rättsvårdande jurist (Defender of Rights) Claire Hédon har skarpt kritiserat det tilltagande polisvåldet under demonstrationer mot pensionslagen och i Sainte-Soline. Hon har förståelse för att poliser kan utsättas för fara, men säger samtidigt att ”man får bara använda våld när det är nödvändigt och berättigat”, och det var det inte i Sainte-Soline.