Kommentar: Striderna över – blir det fred i Etiopien?

Striderna mellan Etiopiens centralregering och TPLF i den norra regionen Tigray är över. Åtminstone är det den officiella versionen från centralregeringen i Addis Abeba och Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed, men ett mer lågintensivt gerillakrig från TPLF kan komma att ersätta den intensiva offensiven från centralregeringen.

I måndags besökte Abiy Ahmed oväntat Tigrays huvudstad Mekelle, där han utlovade återuppbyggnad av el- och telenätet och annan infrastruktur, och konstaterade att
humanitär nödhjälp var på plats. 

Det är i stark kontrast till den offensiv med bombningar av Tigray och Mekelle som regeringen låtit de federala säkerhetsstyrkorna utföra. Det är också högst oklart vad som kommer att hända med de omkring 50.000 människor som flytt över gränsen till Sudan och lever under extremt svåra förhållanden. Hjälporganisationer kunde i helgen för första gången komma in i Tigray, som de federala styrkorna hållit avspärrat.

Abiy Ahmed

Abiy Ahmed sa även att den federala armén kommer att fortsätta jaga den ”kriminella klick”, som stridit mot de federala styrkorna i ENDF (Etiopiens nationella säkerhetsstyrkor). Abiy Ahmeds och centralregeringens hållning har hela tiden varit att det är en rent polisiär insats som genomförs mot TPLF (Tigreanska folkets befrielsefront), och trots obekräftade uppgifter om tusentals döda har Abiy Ahmed hävdat att inga civila dödats i offensiven mot Tigray.

Striderna bröt ut den 4 november, efter att TPLF-lojala styrkor attackerat flera militärbaser i området, plundrat dem på vapen och kidnappat soldater. Den 28 november intogs Mekelle av ENDF, men exakt vad som hänt däremellan, och även senare, i Tigray är omöjligt att veta säkert då området varit avstängt och både telefonnätet och internet legat nere. 

De federala styrkorna har inte heller tillåtit hjälporganisationer att komma fram i Tigray, och den 8
december blev en FN-konvoj beskjuten av ENDF, efter att ha korsat två av arméns vägspärrar, enligt regeringen.

Vad som ligger bakom novembers stridigheter är att TPLF efter 27 år förlorade makten i Etiopien när Abiy Ahmed valdes till premiärminister. Sedan 1991, då den på ytan marxistiska militärjuntan Derg (”Kommittén”, på amhariska) störtades av TPLF i samverkan med bland annat eritreanska EPLF (Eritreanska folkets befrielsefront), har TPLF i praktiken styrt landet. 

Enligt Etiopiens konstitution från 1995 är landet en federation uppdelad i nio regioner baserade på etnisk tillhörighet. Tack vare den federala modellen med stort självstyre har TPLF kunnat styra trots att folkgruppen tigreaner bara utgör cirka sex procent av Etiopiens omkring 115 miljoner invånare.

Abiy Ahmed, som tillhör den största etniska gruppen, Oromo, blev premiärminister 2018. På kort tid har han utmanat TPLF:s federala modell för att istället förespråka en mycket mer enhetlig stat, något som lett till att han tappat stöd även bland federalister i sin egen folkgrupp. 

TPLF anklagar honom för att använda korruptionsanklagelser som förevändning för att rensa statsapparaten på tigreaner. Abiy Ahmed har låtit arrestera många tigreanska officerare och det finns uppgifter om en omfattande diskriminering av vanliga tigreaner, samtidigt som även etniska motsättningar i södra Etiopien har ökat sedan han blev premiärminister.

Efter att han blev vald upplöste Abiy Ahmed koalitionen EPRDF (Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front), där hans eget parti ODP (Oromos demokratiska front) ingick tillsammans med TPLF. EPRDF ersattes av det nya partiet Prosperity Party (Välståndspartiet), där TPLF inte ingår.

Alla de ståtliga namnen på partier och fronter har inte motsvarats av någon särskilt revolutionär eller demokratisk politik vid makten. När EPRDF störtat Derg 1991 blev TPLF:s partiledare Meles Zenawi president och senare premiärminister. 

Meles Zenawi

Zenawi kom från MLLT (Marxist-Leninist League of Tigray), en ledande del av TPFL och ett Albanien-inspirerat parti – som därför stod i ännu hårdare motsättning till Sovjetstödda Derg än till exempel eritreanska EPLF, som till skillnad från MLLT och TPLF såg Sovjetunionens stöd till Derg som ett taktiskt misstag, inte som ”socialimperialism”. 

Men när realsocialismen kollapsade och Sovjetunionen upplöstes försvann alla referenser till marxism-leninism hos TPLF. Zenawi, som dog 2012, kom istället stegvis att liera sig med imperialismen och var premiärminister när USA-stödda etiopiska styrkor gick in i Somalia 2006.

Etiopien har varit en av världens snabbast växande ekonomier de senaste 15 åren, med en årlig tillväxt runt 10 procent, tack vare främst kinesiska direktinvesteringar och andra utländska investeringar i det fattiga landet med extremt låga löner. Bland annat har H&M tillverkning i Etiopien – i en fabrik som byggdes för svenska biståndspengar.

Samtidigt har landet haft kvar en stor statligt ägd sektor, men under Ahmed Abiy har Etiopien privatiserat statligt ägda företag, däribland järnvägen och telecomindustrin. 

– Min ekonomiska modell är kapitalismen, sa Ahmed i en intervju med Financial Times förra året.

Den nyliberala politiken har kritiserats av TPLF – som under Zenawi själva bytte ut marxismen-leninismen mot någonting som Zenawi kallade för revolutionär demokrati, som inkluderade samarbete med Internationella valutafonden och Världsbanken, och privatisering av delar av ekonomin.

Redan året efter att han blev premiärminister fick Abiy Ahmed Nobels fredspris 2019, för fredsavtalet med Eritrea. Etiopien och Eritrea – som var en del av Etiopien fram till 1991 då EPLF vunnit sin självständighet – var i krig mellan 1998 och 2000. 

Det skrevs under ett fredsavtal samma år, men med gränsdragningar som inte respekterades och bara ledde till ett kallt krig med sporadiska attacker från båda sidor. Vapenstilleståndet blev inte till ett verkligt fredsavtal förrän Ahmed blev premiärminister.

Spänningarna mellan TPLF och Abiy Ahmed motsvaras av dem mellan TPLF och EPLF. Tigray gränsar till Eritrea, och TPLF attackerade under novembers stridigheter Eritreas huvudstad Asmara med missiler. Eritrea har inte besvarat beskjutningen officiellt, men det finns flera obekräftade uppgifter om att eritreanska soldater befinner sig i Tigray.

Nu återstår att se om TPLF överskattat sin styrka och det faktiskt blir en varaktig fred i området, eller om vi bara sett början på en kraftmätning som riskerar att spilla över i Eritrea och Sudan.