Röster från Hamnarbetarförbundets kongress

Tommy Lindskog, Sölvesborg
– Vi vill ha avtalsrätten, ledningen i hamnen går bara efter vem som har den rätten, säger Tommy Lindskog som är ordförande för Hamnarbetarförbundet i Sölvesborg där han varit medlem sedan 2004.

Sölvesborgs hamn drivs privat och Hamnarbetarförbundet räknar 14 medlemmar och ungefär lika många är med i Transport.
– Tyvärr är det så att med två olika fackföreningar så kommer arbetsgivaren lättare undan.

Tommy Lindskog syftar då främst på det centrala arbetet, lokalt fungerar samordningen med Transport.

– Dessutom vill jag prioritera säkerhetsfrågor. Arbetet är stressigt för det är så satans mycket att göra. Istället för att hissa upp folk i personkorgar så står de och jobbar från lastarens skopa. Det tullas ständigt på säkerheten och olyckan är ett ögonblicks verk.


Marco Andersson, Sölvesborg
– Det är min första kongress och jag är här som observatör. Förhandlingarna är intressanta och lärorika och jag upptäcker att det är mycket jag hade noll koll på.

Marco Andersson har jobbat i hamnen sedan 2005, det första och enda jobb han haft.

– Viktigast är organisering. Jag gick med i Hamn, det var inget att välja på. Transport har ju inga avdelningsmöten i Sölvesborg.


Oskar Andersson, Sundsvall
– Vi vill ha fler fast anställda. Hos oss växer bara blixtkåren av extraarbetare och består av 25-30 personer, som arbetat på kajen i 10-12 år. De behöver tryggheten som ett fast arbete ger.

Oskar Andersson är på sin tredje kongress. Han är ordförande i arbetsmiljöutskottet i norra distriktet och berättar om ständigt vakthållande i skyddsfrågor. Aktuellt är slingen, surrningen av däckslaster där det är risk för ras när folk jobbar med lastning.

– Det användes engångssling av dålig kvalitet och med falsk CE-märkning till mellansurrning av virkespaket. Två man plus luckbasen springer däruppe.

– Vi hade möte om slingen på virkespaketen och träffade arbetsgivaren tillsammans med Sjöfartsverket och Arbetarskyddsstyrelsen. Resultatet blev bra. När myndighetspersonerna slog i sina böcker kom det fram att det är vi som avgör hur lasten ska surras. Det har båten inte ett dugg att göra med och arbetsgivaren är skyldig att se till att slingen är riktig.


Christian Ternström, Karlshamn
– Fackligt har vi en bra dialog i hamnen och vi sitter med i förhandlingarna. På avdelningsmötena är det en bra uppslutning. Viktigast är skyddsfrågorna, att vi för att undvika dödsfall inte tullar på säkerheten.

Christian Ternström har jobbat i hamnen sedan 2005 och han är avdelningens kongressombud.

– Förhandlingarna är riktigt intressanta och särskilt viktigt är det att få snacka med kamrater från andra hamnar. Om förbundet läser jag mest i facktidningen Hamnarbetaren, att nu få träffa förbundsledningen och snacka med dem är jätteviktigt.

Rolf Axelsson, Karlshamn
– Kongresser är alltid viktiga, att komma samman och dra erfarenheter för framtiden. Nu växer insikten att vi aldrig klarar oss själva, att vi måste solidarisera oss med Europa för att lyckas. Se hur Maersk tog intryck och konflikten i Rotterdam löstes när IDC tryckte på.

Han berättar att IDC-mötet i Helsingborg i september förra året var en upplevelse.

– Alla som var med på mötet arbetar på kajen. Det är kännetecknande för förbunden i IDC. Vi måste stärka de internationella relationerna för att kunna möta arbetsgivare, offentliga avregleringar och krisen.

Rolf Axelsson är en av två ordförande på kongressen, förbundsveteran och omvald till förbundsstyrelsens VU. Han är också medlem i Kommunistiska Partiet och kommunalpolitiskt aktiv på hemorten.

– Viktigast på hemmaplan är att komma till ett avtal och att utbilda den nya generationen hamnarbetare.


Björn Håman-Lindström, Göteborg
– Det känns bra att få träffa folk från andra avdelningar och själv se var de står. I avdelning 4 har vi pratat mycket inför kongressen och jag har snackat med de jag jobbar med.

För Björn Håman-Lindström som har jobbat på kajen sedan 2007 och som fastanställd sedan 2011 är det första kongressen. Under våren har han både valts in i avdelningsstyrelsen och utsetts till kongressombud. Han gillar det stora ungdomliga inslaget men beklagar att det är så få tjejer på kongressen. Det kvinnliga inslaget bland hamnarbetarna har växt betydligt på senare år.

– Viktigast för framtiden är att vi utvecklar och försvarar löner och anställningstryggheten. Vi får inte mjukna utan förbundet måste hålla på vårt signum och försvara medlemmarnas intressen.