Han får 3,5 industrilöner

Det är LO:s personalchef som tillsammans med LO:s ekonomichef har räknat ut LO-ledningens nya löner. På kongressen förra året slogs det fast att LO-ordföranden ska tjäna 3,5 genomsnittliga industriarbetarlöner, medan övriga i ledningen ska tjäna 3 industriarbetarlöner.

Enligt LO:s företrädare är det nya systemet mer transparent än det gamla, där LO-ordföranden erhöll en fast lön 28 procent högre än högsta ombudsmannalönen men där det dessutom tillkom ersättningar från olika styrelseuppdrag.

Med det nya systemet dras inkomsten från styrelseuppdrag av från lönen så att lön bara betalas ut upp till den totala summan 92408 kr. Samtidigt innebär det att lönen fixeras vid en nivå som utan tvivel sticker många i ögonen.

LO-höjdarnas löner har sedan lång tid tillbaka legat en bra bit över medlemmarnas. För några år sedan riktades kraftig kritik mot LO:s förra ordförande Wanja Lundby-Wedin, som utöver sin lön erhöll arvoden från styrelseuppdrag i bland annat Folksam. Det medförde att hon 2009 tjänade drygt 61000 i lön från LO, men hade en total taxerad månadsinkomst på över 100000 kronor.

Efter kritiken avsade sig Wanja Lundby-Wedin sina styrelseuppdrag och lönen 2011 motsvarade ”bara” 3,1 genomsnittliga industriarbetarlöner.

Med LO-kongressens beslut höjs alltså åter LO-topparnas löner.

Medan LO:s medlemmar de senaste åren har fått nöja sig med högst modesta lönehöjningar, med hänvisning till ”ansvarsfullhet” i kristider, så duger det alltså inte att ligga efter i löneligan för LO-topparna.

Förvisso ligger näringslivets toppar ännu milsvida före, med löner på många tiotals industriarbetarlöner, men devisen att leva som man lär är ännu långt borta för arbetarklassens tänkta fackliga företrädare. Och ingen kan väl hävda att dessa LO-pampars arbete i de senaste årens avtalsrörelser har gjort dem förtjänta av en sådan lön?

De som är valda och utsedda som representanter för fackföreningarna borde rimligtvis leva i samma verklighet som sina medlemmar, och tjäna därefter.

Det borde vara en självklar princip bland fackföreträdare och politiska företrädare. Det är också den princip som Kommunistiska Partiet förespråkar och tillämpar. Folkets företrädare ska leva i folkets verklighet.

Karl-Petter Thorwaldssons lön må vara en spottstyver jämfört med de summor kapitalets toppskikt håvar in årligen – summor som bland annat LO:s medlemmar arbetat ihop – men ska LO bli den kamporganisation arbetarklassen så väl behöver, då krävs att förhandlare och företrädare är trogna sina medlemmar. Inte det etablissemang de sedan länge är en del av.