Aleppos befrielse ger hopp om fred
Västvärlden fördömer den syriska offensiven för att återta östra Aleppo. Och visst är kriget i Syrien fruktansvärt. Men det som nu sker – att de väpnade grupperna besegras och fördrivs – skapar möjligheter för en fredlig utveckling.
Det går inte att förstå vad som händer i Aleppo genom svensk och övriga västmedias rapportering. Den har sedan start utgått från och understött USA och övriga västländers agenda för ett regimskifte i Syrien. Därför behandlas västfinansierade organisationer som Vita hjälmarna som sanningsvittnen, trots att organisationen upprepade gånger avslöjats med att sprida falska filmer och bilder, och trots dess band till väpnade extremistgrupper.
De röster inifrån Syrien som säger något annat får inget utrymme i medierna. Utom i Proletären.
En av de syrier som vi intervjuat är Tony Sayegh. Han är läkare i den västra regeringskontrollerade delen av Aleppo. Den del som i fyra års tid beskjutits av de väpnade grupper som sedan 2012 ockuperar de östra delarna.
Varje gång vi kontaktar honom via telefon eller e-post uttrycker han tacksamhet över att någon i väst vill höra vad invånarna i västra Aleppo har att säga.
Tony Sayegh vittnar om fortsatta terroristattacker mot sjukhus och andra civila mål i västra delen. Attacker som kan utföras tack vare vapenleveranserna från USA och Turkiet. Han säger att civila i östra Aleppo hindrats lämna området, då terrorgrupperna vill ha dem kvar som mänskliga sköldar. Tony Sayegh berättar att även ”rebeller” som velat lägga ner vapnen och utnyttja den amnesti som den syriska regeringen utlyst har hindrats från att fly.
”Så länge en enda av terroristerna finns kvar så kan det inte bli fred”, säger Tony Sayegh.
De orden är centrala för att förstå det som nu händer i Aleppo och för att förstå varför Ryssland och Kina i måndags stoppade en resolution i FN:s säkerhetsråd om en ny vapenvila.
Den stora majoriteten av det syriska folket har aldrig velat ha det här kriget. De vill leva i ett fredligt, sekulärt Syrien, och det gäller oavsett om de stödjer eller är emot president Bashar al-Assad och Baathpartiets långvariga dominans i syrisk politik.
Hindret för att skapa fred är att de utlandsstödda väpnade grupperna bestämt avvisar en förhandlingslösning. Det gäller både al-Qaidaanslutna grupper och de som påstår sig vara ”moderata” rebeller.
Detta har varit tydligt i Aleppo. Där har de väpnade grupperna fördömt tidigare vapenvilor men samtidigt utnyttjat dem till reorganisering och nya offensiver mot regeringssidan. Med fler döda, mer förstörelse och ett förlängt krig som följd.
I många områden i landet, inklusive stora förstäder till Damaskus, har militärt pressade väpnade ”rebeller” gått med på att antingen lägga ner vapnen eller bussas iväg till den al-Qaidakontrollerade Idlib-provinsen som gränsar mot Turkiet. Den syriska regeringssidan och oberoende fredskrafter har arbetat intensivt för att sluta sådana lokala fredsuppgörelser.
Det är naturligtvis bättre för det syriska folket med samtal och förhandlingar än förödande strider. Men det har än så länge inte varit möjligt i Aleppo. Varför det militära alternativet framstått som nödvändigt – om det någon gång ska kunna bli fred.
När detta skrivs har stora delar av östra Aleppo befriats. Tiotusentals människor har tack vare den syriska arméoffensiven kunnat fly till regeringskontrollerade områden i väster. Ytterligare tiotusentals kan stanna kvar i sina hem utan att behöva leva under syriska, saudiska, tunisiska, franska, tjetjenska, uiguriska och andra extremistkrigares styre.
I spåren av befrielsen börjar också sanningen komma fram. Vittnesmål från syrier som levt i östra Aleppo bekräftar vad Tony Sayegh och andra länge sagt, och reportrar på plats kan med egna ögon avslöja västmedias hittillsvarande förvrängda bild av situationen i ”oppositionens” Aleppo.
Som när Russia Todays Lizzie Phelan besökte en skola, som väststödda ”rebeller” förvandlat till en militärbas med kemiska stridsmedel, granater och helveteskanoner. Tänk vilka rubriker det hade blivit om syriska armén hade angripet detta militära mål. ”Assad bombar skola!”
Befrielsen av de östra delarna av Aleppo är naturligtvis en seger för Syriens regering.
Men det är framförallt en seger för den syriska folkmajoritet som är motståndare till de väpnade gruppernas ”revolution” och den utländska inblandningen.
Det är en seger för de syrier som drömmer om att få återuppbygga sitt land efter sex år av förödande krig via ombud och själva forma Syriens framtid.