Bokrecension: Svensk arbetsmarknad – laglöst land
I Svartjobbsfabriken visar journalisten Johan Fyrk hur förslummad den svenska byggbranschen har blivit.
Svartjobbsfabriken, heter en nyutkommen och läsvärd bok som avslöjar hur ett stort kriminellt nätverk dragit in hundratals miljoner på svarta byggjobb i Stockholm med omnejd. Boken bygger på en reportageserie som tidigare publicerats på byggnadsarbetaren.se och som kortare sammanfattning i papperstidningen.
Reportern och författaren Johan Fyrk har gjort ett imponerande och knappast riskfritt gräv. Han visar hur de multikriminella herrarna bär sig åt för att smita undan de handfallna myndigheternas radar och till och med få in svartjobbare på prestigebyggen.
Stora byggbolag som NCC, Veidekke och Peab har anlitat svartjobbsföretagen. Liksom rika privatpersoner. Även vid bygget av Nya Karolinska, där Skanska var byggherre, avslöjades ett miljonupplägg av svartjobb. Det finns fler exempel på hur skattebetalarnas pengar gått till nätverket, som dessutom hanterar vapen, smugglar dopingpreparat och tvättar pengar.
Hur blev det så här illa? Författaren försöker inte spåra källan till förruttnelsen. Han avslöjar nätverket och kartlägger fusket. Samtidigt visar han hur upplägget för modernt svartjobb kan se ut. Men i ett avsnitt låter han några politiker som beskrivs som engagerade i arbetsmarknadsfrågor berätta hur de vill lösa problemet.
Ali Esbati (V) anser att Arbetsmiljöverkets kontroller skall stärkas. Han vill också ha förstärkning av trygghet på arbetsmarknaden och färre långa entreprenadkedjor.
Fredrik Lindståhl (C) efterlyser utbildning, mentorskap, praktikplatser och mer SFI för att få in fler invandrare i byggbranschen.
Leif Nysmed (S) tycker att en av de viktigaste frågorna är att minska sekretessreglerna mellan myndigheterna och få dem att samarbeta mer.
Utmärkta idéer men bara skrap på ytan. Problemet är enligt min mening kopplat till en serie av medvetna politiska beslut.
1993 gjorde moderatregeringen bemanningsföretag lagliga igen.
1995 gick Sverige med i EU. Den fria rörligheten av arbetskraft blev dock inte ett verktyg för villkors- och lönedumpning förrän många av de fattigare öst-länderna blev medlemmar 2004-2007.
2008 avskaffade så Miljöpartiet och Alliansen i princip de sista resterna av reglering för arbetskraftsinvandring i Sverige. Därefter blev hela världen en möjlig rekryteringsbas för företag registrerade i Sverige.
Detta har ställt dörren på vid gavel för underbudskonkurrens och lönedumpning.
Svartjobbsfabriken visar att det nu går att ägna sig åt människohandel i vårt land. Byggnadsarbetare skeppas hit och får slita långa pass för slavlöner, sova på madrasser fulla med vägglöss för att sedan luras på lönen och skickas tillbaka till sina hemländer.
Detta är än så länge botten på ”hackordningen” i byggbranschen. Men upplägget finns också i andra branscher.
Så illa går det när ett land avskaffar alla mekanismer som förhindrar förslumning och laglöshet på arbetsmarknaden. Ha med den bilden när ni läser boken. Det krävs facklig och politisk mobilisering för att ställa dessa saker tillrätta. Inte minst för att få till stånd en ny folkomröstning om Sveriges EU-medlemskap