”Ett land som inte kan försörja sig själv med mat kan inte vara självständigt”. Orden är Ibrahim Traorés, Burkina Fasos president.
Burkina Faso har varit ett av planetens fattigaste länder. Beroende av u-hjälp. Dess naturrikedomar (guld) har kunnat beslagtas av utländska företag. Burkina Faso fick tre procent av vinsterna från guldbrytningen. Franska och kanadensiska aktieägare tog resten. Svälten var redskapet för beslagtagandet.
2022 skedde en militärkupp och Ibrahim Traoré blev president. Han kom att ha en annan inriktning än vad som förväntats. På tre år lyckades man bli självförsörjande på mat och till och med få ett litet överskott. Det generationer av u-hjälp misslyckats med fixades på tre år.
Mejerijätten Arla har fått subventioner från EU för att dumpa mjölköverskott i Burkina Faso, med resultatet att mjölkbönderna tvingats lägga ned. Det är nu slut på sådan ”hjälp”.
Fångar kan få sina straff sänkta med tre månader för varje månad de arbetar i jordbruket. Först skulle fängelset bli självförsörjande och sedan skapa överskott till samhället, samtidigt som kriminalvården handlar mycket mer om rehabilitering tillbaka ut i samhället än tidigare.
Utvecklingen mot självförsörjning möjliggjorde att man kunde nationalisera naturrikedomarna. Två månader efter övertagandet var man uppe i samma produktionskapacitet som tidigare.
Kvartalsvisa offentliga redovisningar och transparens har blivit ledordet för att förhindra att korrupta byråkrater kapar åt sig. En lagstiftad fördelning av vinsterna har fastställts och drivs av en separat myndighet, National Resourses Trust.
30 procent av vinsten ska gå till infrastrukturinvesteringar, 25 procent till utbildning och hälsovård, 20 procent till framtida industriinvesteringar, 15 procent till välfärdsinvesteringar och tio procent till gruvsamhället.
I Ghana fick staten tio procent av guldinkomsterna och resten gick till bolagsägarna. Nu har den verksamheten nationaliserats och det går en flodvåg av nationaliseringar i Västafrika.
USA, Frankrike och Nato är för försvagade för att kunna vidta åtgärder som i Libyen 2011. Ukrainakriget har dränerat slagkraften. Dessutom har Mali, Burkina Faso och Niger slagit ihop sina arméer i kampen mot islamistiska terrorister och legosoldater. En egen vapenindustri håller på att byggas upp.
Sverige har en försörjningsgrad på 50 procent och hälften av bönderna är över 65 år. Kanske dags att skicka de svenska riksdagsledamöterna på kurs till Burkina Faso för att lära sig hur man sköter ett land?
Åke Paulsson
