Krönika: Ta kampen mot LO:s nederlagslinje

När du nu läser din tidning pågår klasskampen för fullt, kampen mellan arbete och kapital, och det är vi arbetare som står på den förlorande sidan på nytt. När man som jag tillhör den generation, som är den första generation under det korta århundradet som växte upp med ett Sverige som blev sämre och sämre, borde man väl inte bli förvånad. Nedskärningar och försämringar har drabbat barnomsorg, skola, vård och inte minst arbetarklassens ställning på arbetsplatserna.

Borgarklassen bedriver klasskampen hårt, ideologiskt och med en tydlig riktning, att sänka arbetets kostnad för att öka profiten. För ett år sedan gick de segrande ur striden om strejkrätten och nu har de startat den öppna kampanjen mot Las. Visst, den som säger att Las redan är uppluckrad har självklart rätt. Jag har själv jobbat på bemanningsföretag i flera år, både inom gruvindustrin, i Skellefteå, Gällivare och Pajala, samt på Volvo Lastvagnars hyttfabrik i Umeå.

Bemanningsbranchen är mer eller mindre undantagen Las, då folk hyrs in på korta kontrakt åt diverse företag och firmor huller om buller, där bemanningsföretaget bestämmer vilka som har rätt kompetens till vilka jobb, och gör sig av med folk de inte vill ha, utan klagomål från facket som oftast inte finns inom bemanningsföretaget.

Andra kanske säger att den nu föreslagna ändringen bara gäller små företag med upp till 15 anställda, borde jag bry mig om det? Ja, självklart är det viktigt att försvara arbetares rättigheter även på små företag. Varför ska små företag godtyckligt kunna sparka äldre arbetare, som dessutom ofta har svårare att få nya jobb?

Vi måste också inse att detta förslag bara är ett steg i kampen för att helt ta bort anställningsskyddet, vilket borgarklassen har som mål. Därför måste vi skydda dem idag som drabbas först, för de måste ju senare försvara oss när det är vi som är i borgarklassens skottgluggar, solidaritet längs med hela klasslinjen.

Spårvägare tar strid för Las

Men det hjälper ju inte oss arbetare att det fack, inom vilket vi ska driva på vår klasskamp, idag är en byråkratiserad koloss som gång efter annan tar nederlagets steg tillbaka, utan att mobilisera medlemmarna. Hur kan LO gå ut och förhandla detta under pågående fredsplikt? Varför lyssnar de inte på de hundratusentals medlemmar som är med i organisationer som skrivit under budkavlen mot Las?

Svaret är väl för att de för tillfället sitter säkert på sina höga stolar utan att känna sig hotade. Vi måste därför, du och jag, öka trycket tillsammans och organiserat i Lasfrågan, men också i nästa strid. Vi behöver fler fackliga rebeller, som organiserat kan ställa oss i första ledet mot LO:s nederlagslinje och föra en klasskamp där vi flyttar fram våra positioner på kapitalets bekostnad.

Ta upp budkavlen på nästa fackmöte och diskutera frågan på jobbet.

Andreas Mångberg
Pappersarbetare och facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet