Transports förre ordförande: Vi blev blåsta av EU

— Vi trodde verkligen att facket skulle ned till Bryssel som ett rytande lejon från Norden och ställa krav på arbetsgivarna, men så blev det inte. Istället blev vi rövknullade allihop. Vi missade totalt att det fortfarande är Sveriges riksdag som ska konkretisera lagarna på nationell nivå. När vi gick med i EU förlorade vi så jävla mycket.

Lars Lindgren har jobbat inom transportbranschen i snart 40 år och sitter hemma i Bjuv när Proletären når honom via telefon. Mellan 2009 och 2017 var han ordförande för Transportarbetareförbundet, men fick avgå efter en granskning från Aftonbladet då det uppdagades att han använt förbundets bil på felaktigt sätt samt låtit sonen använda en tjänstelägenhet. Nu jobbar Lars Lindgren för Internationella Transportarbetarefederationen och övervakar så kallade bekvämlighetsflaggade fartyg. Skepp som registreras i låglöneländer med lägre krav på säkerhet och arbetsregler för att hålla kostnaderna nere för rederiet.

Privat /

— I Sverige har vi ett system som går ut på att det är arbetsmarknadens parter som bestämmer lönenivåerna. Det vill säga: Inget regleras enligt lag. Rent teoretiskt betyder detta att arbetsgivaren kan betala dig noll kronor i lön. Ett sånt systemet fungerar bara så länge folk engagerar sig, så nu när facket går kräftgång riskerar hela Sveriges arbetsmarknad att urholkas.

— Det finns en tendens inom vänstern att stoppa huvudet i sanden när det kommer till frågor som rör arbetskraftsimport. Och detta öppnar upp fältet för Sverigedemokraterna. Vi borde ha mycket bättre koll på det här och kunna prata om ordning och reda i samhället. Det funkar inte att jamsa. Vi måste också kunna vara raka och säga: ”Det här gäller, punkt slut”.

Sverigedemokraternas framväxt inom arbetarrörelsen har Lars Lindgren tagit tydlig ställning mot. Under hans ordförandeperiod blev Transportarbetarförbundet det första facket som aktivt började utesluta medlemmar med förtroendeuppdrag för SD, men Transport var också först med att sluta bidra med medlemspengar till Socialdemokraterna.

— Jag har inget problem med om du som individ sympatiserar med SD, men vi kunde inte acceptera att förtroendevalda i SD verkade i vårt fackförbund. Då måste du förhålla dig till ett partiprogram som inte alltid ställer sig bakom fackföreningarnas tanke om människans lika värde.

– Men det intressanta är ju att titta på varför Sverigedemokraterna växer. Dessa människorna är inga dumhuven, men de blir däremot matade med en massa vulgära argument.

Så varför växer Sverigedemokraterna? Lars Lindgren menar att partiets framgångar inte är något som fallit ned som en blixt från klarblå sky utan har konkreta, materiella förklaringar. Han tar avstamp i en händelse från 2004 då en mängd låglöneländer från forna Östblocket beviljades inträde i Europeiska Unionen. Bland andra Polen och de baltiska staterna.

— När dessa länder gick in i unionen var det bara tre länder som inte valde att införa några övergångsregler för arbetskraft. Det var Grekland, Irland och Sverige. Alla andra valde att ha en karenstid på mellan fem och sju år innan arbetskraftsimport fick ske från de nya medlemsstaterna. Vi i Sverige låg närmast rent geografiskt och fick därför ta största smällen. Och vad hände sen? Jo, Sverigedemokraterna började växa.

— Jag kan ju hålla med om vissa principer som finns i EU: Att vi ska röra oss fritt och så vidare. Men om man rör sig inom en nations gränser måste lokala regler och lagar gälla för alla på arbetsmarknaden. Annars riskerar ju hela den svenska modellen att rasera.

Enligt Lars Lindgren har läget i transportsektorn bara förvärrats sedan 2004. Reglerna för cabotage – när utländska bolag kör inrikestransporter – följs inte, och transporterna som körs av utländsk arbetskraft bara ökar.

— Vi har ju ett beställningsansvar men det biter inte alls! Nu finns det en hel kedja av underleverantörer som gör det omöjligt att hålla koll på vem det är som faktiskt köper olaglig arbetskraft. Ikea är ett företag som går i spetsen för det här som nu blivit en norm på arbetsmarknaden.

Ett av företagen som kör transporter åt Ikea är det svenskägda företaget Brinkman Trans-Holland. I Holland blev företaget nyligen dömt för att ha utnyttjat förare från både Moldavien och Polen. Förare som fick en lön på 2000 kronor i månaden och brutit mot vilotidsreglerna genom att leva veckor, ibland månader, i sina lastbilar. Något som Lars Lindgren sett med egna ögon. Han minns en händelse i Gävle hamn.

— Det kom en polsk lastbil med en förare som var ukrainare och jag kan inte för mitt liv tänka mig att han har fått arbetstillstånd i Polen. Då ska han inte få jobba i Sverige överhuvudtaget. Men risken att åka fast är så ofantligt liten, eftersom det inte är ekonomiskt hållbart att jaga eller döma dessa personer. Polisen har inte tid eller resurser att åka över hela landet för att leta olagliga transporter. Det här måste skötas vid gränsen.

— De tog nyligen en moldavisk jobbare som kört under falskt körkort och falskt pass. Och domstolen friade honom för att de tyckte synd om honom! Så kan vi ju inte ha det. Det är katastrofalt att vi inte ställer krav på dessa personer.

— Om vi utgår ifrån att det är synd om moldaven i lastbilen. För det är det! De tvingas jobba flera månader i sträck, sover i hytten, äter på spritkök. Och det är en del sprit involverat. Det har jag sett med egna ögon. Samtidigt som vi ställer krav på moldaven måste vi också ställa krav på företagen. För det här är ju en organiserad verksamhet. Det skulle varit stora släggan på en gång i domstolen. Den som köpt transporten skulle fått böta! Inte 40.000 kronor, som det är nu. Det är ju växelpengar för bolagen! Höjd det till 400.000. Då skulle det bli ändring!

— När jag pratat med utländska chaufförer brukar jag provokativt kalla dom för strejkbrytare. Och då blir dom upprörda. Men tänk efter själv! Vi i Sverige har kommit överens om ett pris på vårt arbete. Varför ska dom då ha mindre betalt? Är utländska chaufförer på något sätt sämre än svenska chaufförer? För just nu ger vi intrycket av att de är mindre värda än oss andra!