Uskor demonstrerar för demokrati på jobbet

Ett femtontal kvinnor marscherar över torget i Partille centrum med hopvikta banderoller och plakat hängande i knähöjd. Snart ansluter ytterligare en grupp kvinnor för att genomföra en protestaktion och demonstrera den korta vägen till kommunhuset.

Det är undersköterskor och vårdbiträden från äldreboenden som samlas. Banderollerna vecklas ut, plakaten höjs. Ingen passerande kan missta sig på budskapet: Lyssna på oss! Bryt tystnaden på jobbet! Demokrati på arbetsplatsen! 

I mars i år började borgerligt styrda Partille kommun, strax öster om Göteborg, låta personalen arbeta på så kallade hälsoscheman. Hälsoscheman har sin grund i ett avtal som Sveriges kommuner och regioner (SKR) och fackförbundet Kommunal tecknade 2016, om att arbeta mot heltid som norm.

Heltid som norm är en viktig jämlikhets- och kvinnofråga. Inte minst på de tungt kvinnodominerade arbetsplatserna inom vård och omsorg. Men avtal som vid införandet inte låter de anställda få vara med och påverka, utan istället kör över dem, har resulterat i ilska på flera håll i landet, något som Proletären tidigare rapporterat om. 

Tidningen Kommunalarbetarens reporter Mira Hjort gjorde 2021 en större granskning av de kommuner som infört hälsoscheman. Hon sa då till SVT Öst att ”hälsoscheman är ett sätt att införa heltider utan att tillföra extra resurser”. Alltså samma ”effektivitetsmetod” som vanligt – sug ut de anställda ännu mer.

Undersköterskorna på torget i Partille vet detta. De som arbetar dag- och kvällspass berättar hur de under en sexveckorsperiod arbetar 29 pass, och det gäller inte bara dem som arbetar heltid. Anställda som av olika skäl arbetar deltid har ändå samma mängd arbetsdagar per period, men med kortare arbetspass.

– Jag jobbar 70 procent på grund av en sjukskrivning, men ändå 29 pass på sex veckor, utan att ha fått några några anpassningar i mina arbetsuppgifter. Jag förväntas helt enkelt utföra samma arbetsuppgifter som gjort mig sjuk, men under kortare pass och på lika många arbetstillfällen, berättar en av demonstranterna för Proletären.

Så många som ett trettiotal anställda har slutat på grund av nya scheman uppger de vårdanställda vid protesten, men enligt ansvariga tjänstemän är det endast fyra personer.

– Flera uppger andra anledningar vid uppsägning för att det inte ska se illa ut när man söker nytt arbete. Andra har sagt upp sig för att gå i pension tidigare, menar flera vårdanställda på torget.

Två av dem, som likt alla vi pratar med vill vara anonyma, berättar att det var just dessa hälsoscheman som låg bakom deras beslut att gå i pension i förtid.

– Det är orimligt i att jobba sex pass på rad, sedan vara ledig en dag och sedan jobba sex pass igen.

En annan berättar hur hennes liv blir allt mer stressigt och omöjligt att få ihop.

– Jag arbetar heltid, är ensamstående mamma till mindre barn och schemalagd sex kvällar i rad. Vad händer om jag blir sjukskriven?

Med många uppsägningar och sjukskrivningar blir vikarier ett sätt att lösa bemanningen.

– Det är bara en massa nytt folk, jag vet inte vad de kan. Det är ohållbart, påpekar en protesterande undersköterska.

Vikarier utgör nu basen av de anställda på flera avdelningar, enligt demonstranterna. Och nu har de fått nog. Undersköterskor och vårdbiträden på tre äldreboenden samt korttidsenheten i Partille har skrivit på en protestlista som ska överlämnas till ansvariga vid avslutningen av demonstrationen. De uppskattar antalet underskrifter till minst ett hundratal. 

– Man känner stödet från arbetskamraterna i arbetet med protestlistan. Även från dem som av olika anledningar inte vågar underteckna, eller kan närvara här idag. 

Känslan och omtanken för de äldre som bor på boendena går inte att ta miste på.

– Det är för dem vi jobbar, för att de ska ha det bra. Det är inte bara deras boende, det är deras liv, som en av de vårdanställda uttrycker det.

Rädsla för anhörigas frågor nämns av flera. Att inte kunna svara på deras frågor och undringar är en stor frustration för personalen som menar sig bli begränsade i detta av olika handlingsplaner och policys om hur de får – och ska – uttrycka sig.

Flera av dem uppfattar sig bli tystade av chefer i olika led och det finns alltid en oro för repressalier om det i ett senare skulle komma till chefers kännedom att en anställd berättat för en anhörig hur det egentligen ligger till ute på avdelningarna. Flera vill därför inte ha med sitt namn i media.

Flera nya chefspositioner är också ett stort irritationsmoment för de demonstrerande. I en nyligen publicerad debattartikel i Kommunalarbetaren räknades några nya chefstitlar upp: konsultationschef, omsorgshandledare, kvalificerade- och vanlig samordnare, aktiverare och flödesombud.

De anställda är också överens om att någon brist på pengar är det därmed inte tal om.

– Man kan ju inte annat än att förundras över hur många chefer som tydligen behövs för att styra över ett allt färre antal anställda. Vad ska vi med alla chefer till? frågar sig en av demonstranterna.

Med höjda banderoller marscherar de vårdanställda till kommunhuset, ropandes ”inga nedskärningar, inga slavscheman”. Kraven de anställda ställer: en trygg arbetsplats, stopp för underbemanning och en förändring av deras ohållbara arbetssituation, för att kunna ge de äldre bästa möjliga omsorg och vård. 

Väl framme lämnas protestlistan över till anställda på kommunhuset. Från anhöriga och vänner till personalen, som följt med demonstrationståget den korta vägen, hörs plötsligt ett utrop:

– Älskling, storma kommunhuset! 

Anpassningarna för ökad sysselsättningsgrad – ”hälsoscheman” – ska finnas i Sveriges alla kommuner 2024, enligt avtalet mellan SKR och Kommunal.