Vem ansvarar för arbetsmiljön i åtgärderna?

– Om någon med min kompetens inte kan få gehör, hur lätt är det då för någon utan den här kunskapen?

André Braun kan det där med arbetsmiljö. Under 15 år var han anställd på Ringhals kärnkraftverk och hade ansvar för säkerheten. Det blev många utbildningar och noggrant arbetsmiljöarbete. Det fanns en bra säkerhetskultur på arbetsplatsen.

Nu sitter tänket i ryggmärgen på honom.

– Det första jag tänker på när jag till exempel kommer in här på kaféet är var nödutgångarna finns. Är de tydligt utmärkta? Det brukar vara en bra mätare på var nivån på övrig arbetsmiljö ligger.

I Varbergs kommun har man något som heter Arbetscentrum, som skickar ut deltagarna på olika jobb. Det kan vara sophantering i hamnen, på miljöstation eller annan kommunal verksamhet.

Men som kunnig i arbetsmiljö kunde André Braun snabbt se att det var något som inte stämde. Riskbedömningar av arbetet gjordes inte som de skulle, vilket han påpekade.

– Det tog hus i helvete och de sa ”Du är inte skyddsombud längre”. De påstod att de samarbetade med Arbetsmiljöverket. Det tyckte jag lät märkligt, för Arbetsmiljöverket är ju en tillsynsmyndighet. Det visade sig att det pågick en tillsyn mot verksamheten.

André Braun visar upp Arbetsmiljöverkets rapport.

– Så här skriver man när det inte bedrivs något arbetsmiljöarbete över huvud taget.

I somras fick André Braun en tjänst som vaktmästare på en ridskola i Falkenberg. Även här upptäckte han brister i arbetsmiljön, men från ridskolechefen fick han god respons. Andre Braun blev skyddsombud och började arbeta med frågorna.

– Vi började ha arbetsplatsträffar varannan vecka, och en hel del blev faktiskt bättre.

Men vid ridskolans årsmöte fick föreningen en ny ordförande som inte uppskattade arbetsmiljöarbetet lika mycket, och en kurs som André Braun skulle skickas på fick istället en av ridskolelärarna åka på.

– Plötsligt så sa man att jag inte var anställd och därför inte kunde vara skyddsombud. Men jag har ju papper på det här, säger han och visar upp ett anställningskontrakt där det tydligt framgår att han anställts som gårdskarl/vaktmästare.

Sedan fick han också höra att man inte kunde vara skyddsombud om man inte var medlem i Kommunal, men även från Kommunal hade André Braun fått veta att han inte kunde bli medlem som anställd i extratjänst.

– Vem ska då företräda alla tusentals människor som är ute på extratjänster och andra subventionerade anställningar och arbetsmarknadsåtgärder via socialförvaltningen och Arbetsförmedlingen? Som det ser ut nu så skickar man ut folk i åtgärder där man inte har koll och kontroll.

Till Proletären hänvisar både Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket till arbetsmarknadens parter. Men Kommunal, som är det aktuella facket för de flesta extratjänster, har inte gått att nå.

– Jag tror att Kommunal inte har koll på hur situationen ser ut. Särskilt i hästverksamheter är arbetsmiljön otroligt dålig på många ställen. Gymnasietjejer som jobbar svart eller är där på praktik. Tittar man på en gård med 40 hästar och ser att de knappt har några anställda så bör man ju förstå att något är lurt.

– Förut hade vi ju Lantarbetarförbundet som gick upp i Kommunal 2001. Sen har Kommunal helt enkelt inte hunnit med.

André Braun, som kan hästbranschen sedan barnsben ser likheter mellan branschen och de subventionerade anställningarna.

– Det handlar om att arbetsgivare får gratis eller väldigt billig arbetskraft. I hästbranschen är det dessutom en riskfylld arbetsmiljö där dödsolyckor är vanligt. Ofta utreds de inte heller på ett bra sätt.

Han understryker att det inte handlar om hela hästbranschen.

– Det finns många bra arbetsgivare, men det blir också lätt en auktoritär styrning på såna här små arbetsplatser. Sen är problemet tyvärr större på ridskolor än i trav- och galoppverksamheten.

– Delvis har det nog också att göra med att det är kvinnodominerade arbetsplatser. Kvinnor är inte lika bra på att ställa krav som män. De får ofta höra att de ”sprider dålig stämning” om de gör det.