Kommentar: Vem bestämmer över Arbetaren?

Ett storbråk har utbrutit på syndikalistiska fackföreningen SAC:s tidning Arbetaren. Facket Journalistförbundet har kopplats in då tre anställda varslats om uppsägning efter att de protesterat mot att journalisten och författaren Kajsa Ekis Ekman utsetts till ny chefredaktör.

I en intervju för tidningen Flamman menar Mika Kastner, marknadsförare på Arbetaren som nu sagt upp sig i protest, att den nya chefredaktören anställts mot de anställdas vilja.

– Det känns fruktansvärt. Det är en arbetsplats man slitit för och lagt sin själ på. Att sedan bli så aggressivt behandlad är ett svek, säger hon.

Utnämnandet ska ha skett av tidningens ägarbolag Arbetaren Tidning AB:s vd mot styrelsemedlemmarnas vilja. Fem av fem ledamöter i ägarbolaget har nu avgått.

I Dagens Media, och övrig media som rapporterat om nyheten, framstår det som att en vd för ägarbolaget kört över både styrelsemedlemmar och sina stackars anställda. Det har rent av talats om att MBL, medbestämmandelagen, skulle innebära att Arbetarens anställda ska tillfrågas. Men är det verkligen en tidnings anställda som ska utse chefredaktören?

I vissa ”frihetliga socialisters” naiva drömvärld kanske en chefredaktör röstas fram av tidningens egna journalister. Men Arbetaren är inte skråmässiga journalisters eller ägarbolagens styrelsemedlemmars tidning. Det är fackföreningen SAC:s medlemmars tidning.

Nu åberopar redaktionsmedlemmarna alltså MBL, och enligt marknadsförare Kastner sade en enig redaktion nej till att utse Kajsa Ekis Ekman till chefredaktör redan i maj.

Men har verkligen utnämnandet gått fel till? SAC:s stadgar är visserligen inte övertydliga. Funktionärer ska väljas på kongressen och chefredaktörsposten nämns bara i förbifarten. Enligt allmän organisationspraxis bör en tillförordnad post kunna utses av centralkommittén – eller ägarbolaget om de fått det uppdraget – mellan kongresserna.

På SAC:s kongress i maj valdes uppenbarligen ingen chefredaktör – och troligen har vd:n, tillika SAC:s tidigare kassör, därför åtagit sig att utse posten. Om inte annat ger aktiebolagslagen honom troligen sådana befogenheter.

De senaste dagarna har det varit flera initiativ för att stoppa den nya chefredaktören. På fredagskvällen rapporterade Flamman, som uppenbarligen ställt sig på redaktionsmedlemmarnas sida, att ägarbolagen ska hålla extrastämma och tillsätta en ny styrelse – vilket enskilda SAC-medlemmar protesterar mot i ett internt brev, eftersom det ”inte uppfyller de krav som finns i bolagsordningen”.

Samtidigt sprids ett upprop på nätet startad av en enskild SAC-medlem som uppmanar redaktionsmedlemmarna till ”vild strejk”.

Varför dessa desperata försök att stoppa Kajsa Ekis Ekman? De exakta anledningarna kan vi bara spekulera i. Att hon vågat ifrågasätta den extremt ensidiga rapporteringen om och från Ukrainakriget, vilket fick henne sparkad från vänstertidningen Dagens ETC i april, är kanske en.

I Flammanintervjun framgår dock en annan förklaring. På Arbetarens redaktion ska det finnas en ”kritik” mot Ekmans ställningstagande i transfrågan.

I sin senaste bok, Om könets existens, argumenterar Ekman för att det pågår en omtolkning av kön och begreppet kvinna i samhället och att behandlingen av unga flickor med könsdysfori riskerar att skada dem för livet. Det gillades inte av den mer identitetspolitiskt inriktade vänstern och Ekman anklagades för att vara transfob och ”hatisk” mot transpersoner.

Mika Kastner, som själv är transperson, säger till Flamman att hon inte är ”bekväm att ledas av någon som notoriskt felkönar folk med mening” och att det är en ”hotfull situation”.

Under lördagen ska SAC ha ett extrainsatt centralkommittémöte. Först då lär det stå klart om utnämnandet har stöd av medlemmarnas valda representanter i CK.

En sak är dock säker. Det är SAC, inte ängsliga redaktionsmedlemmar, som bör bestämma över Arbetaren.