Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Vem tjänar på att Navalnyj förgiftas?

Maktens lydiga journalister slår knut på sig själva för att försöka förklara varför Putin skulle vilja att Tyskland slutar köpa gas av Ryssland.

Trots att händelseförloppet runt Navalnyjs insjuknande så uppenbart är till Rysslands nackdel presenterar svenska journalister det som en rent psykologisk maktdemonstration från Kreml.
Montage: Proletären

Det finns många sammanträffanden här i världen. Skeenden som på ytan inte har något med varandra att göra, men där en händelse ändå påverkar en annan så pass mycket att det är svårt att inte förundras över hur dominobrickorna råkar falla på varandra.

Ett sådant sammanträffande är Donald Trumps och USA:s hårdnackade motstånd mot den nästan helt färdigbyggda gasledningen Nordstream 2, och det förmodade mordförsöket på den ryske oppositionspolitikern Aleksei Navalnyj. 

I december förra året införde Trump amerikanska sanktioner mot bygget av Nordstream 2 i Östersjön mellan Ryssland och Tyskland. USA kritiserar bygget för att göra EU-länder alltför beroende av rysk gas, men vill också hellre sälja sin egen, flytande gas till Europa. Arbetet på ledningen, som är till 93 procent färdigbyggd enligt det ryska statligt ägda Gazprom, har därefter stoppats efter att det Schweizbaserade bolaget Allseas drog sig ur för att slippa sanktioner.

Men för en månad sedan deklarerade EU:s Rysslandambassadör att EU förbereder sig för att bemöta USA:s försök att stoppa bygget. Det kom efter att tre amerikanska senatorer som stöder Trump, däribland den notoriske Ted Cruz, den 5 augusti skickat ett brev till hamnoperatören i Mukran utanför Sassnitz och hotat med att krossa hamncheferna ekonomiskt, om samarbetet med Nordstream 2 inte upphörde.

Svaret från Tyskland var då upprört. Delstatens ministerpresident Manuela Schwesig kallade det för utpressning, och socialdemokratiska SPD:s parlamentsledamot Carsten Schneider anklagade USA för ”neoimperialism” och krävde att Washington skulle sluta behandla Tyskland som en vasallstat.

Spola fram en månad och hur låter det nu? I måndags sa Merkels talesperson plötsligt att förbundskanslern inte längre utesluter att agera mot Nordstream 2, för att straffa Ryssland över soppan med Navalnyj – en person som 2007 uteslöts ur ett extremliberalt parti för sina högerextrema kopplingar, som stoppades från att delta i presidentvalet 2018 och som knappast kan påstås vara ett reellt hot mot Putin.

Den nu världsberömde Navalnyj insjuknade den 20 augusti på ett flyg mellan Omsk och Moskva. Han fördes två dagar senare till Berlin, och i onsdags förra veckan sa förbundskansler Angela Merkel att tester visar att Navalnyj förgiftats av nervgiftet Novitjok. Då vägrade Merkel fortfarande att koppla Navalnyjfallet till gasledningen, men nu har hon efter hårda påtryckningar börjat svänga.

Enligt Aftonbladets Wolfgang Hansson är det Putin som tjänar på Navalnyj-affären – trots att Ryssland riskerar att Nordstream 2 stoppas.

Hur beskrivs då detta i Sverige? För att ta ett exempel så gör Aftonbladets Wolfgang Hansson en analys som går ut på att ”makten i Ryssland” vill skicka budskapet ”våga inte mucka med Ryssland” till omvärlden, genom att försöka mörda Navalnyj med Novitjok, som en gång togs fram i Sovjetunionen och därför bara Ryssland ska ha tillgång till – samtidigt som han själv skriver att några Natoländer också ska ha ”producerat små kvantiteter” av Novitjok, för att ”ta fram ett motgift”. 

I SVT:s Aktuellt presenteras liknande idealistiskt hobbypsykologiserande av Rysslandskorren Bert Sundström, och i Agenda får vi lära oss att Navalnyjs vassa kommentarer i Youtubeklipp minsann är farliga för Putin.

Under tiden gör Nato aggressiva flygningar mot Ryssland, och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg hotar Moskva och kräver en utredning som går till botten med vad som hänt Navalnyj – samtidigt som Moskva anklagar de tyska myndigheterna för att inte dela med sig av några bevis på att han överhuvudtaget blivit förgiftad.

Vi på Proletären tillhör definitivt inte dem som ser konspirationer överallt. Och vi vet precis lika lite som Wolfgang Hansson om vad som egentligen hänt med Navalnyj.

Men när journalister som han själv och Bert Sundström för fram sina teorier om att den onda makten i Kreml bara vill demonstrera sin
oåtkomlighet – när händelseförloppet så uppenbart är till Rysslands nackdel – kan man i sitt stilla sinne undra om de tror på det själva, eller bara är väldigt medvetna om vad som krävs för att lönen fortsatt ska trilla in på kontot.