Franska nerver slår svenskt samförstånd

I Bjuv i södra Sverige läggs Findusfabriken ner och 400 personer förlorar jobben. I Boulogne-sur-Mer i norra Frankrike blir Findusfabriken kvar och ingen tvingas gå. Bolaget Nomad Foods ville lägga ner båda fabrikerna, inte för att de gick med förlust, tvärtom är fabrikerna lönsamma, utan för att ännu högre vinster lockar på annat håll.

Så varför läggs inte den franska fabriken ner? Svaret är enkelt. Franska nerver slår svenskt samförstånd. I Frankrike gjorde arbetarna motstånd, medan socialdemokratin i Sverige lovade arbetarna i Bjuv att de skulle lösa saken genom förhandlingar.

I tidningen Mål & Medel uttalar sig representanter för de franska arbetarna. Deras tips till de svenska Bjuvarbetarna är att ”fortsätta kämpa in i det sista. Även om ni inte får behålla hela produktionen, kanske ni åtminstone kan rädda någonting.” De franska arbetarna menar att svenska arbetare måste sluta tro på kapitalisternas goda vilja. ”Det handlar om stora kapitalister. De köper och hackar sönder.”

Facket vid Findus i Bjuv har lyckats förhandla fram ett avgångsvederlag på 22 000 kronor per individ, att kunna användas för en kortare omställningsutbildning. Den penningsumman räcker inte ens till de snabbkurser i franska som vi är i stort behov av på svenska arbetsplatser.

Men det är inte summans storlek som är huvudsaken. Utan det faktum att facket utan motstånd accepterar att verksamheten läggs ner. Avgångsvederlag gör kanske en usel situation något mindre usel för den enskilde. Men vad händer med våra jobb, våra samhällen och vårt land om vi tillåter kapitalisterna att lägga ner och flytta ut. Det som blir ökad vinst i det enskilda företagets kassabok blir en enorm förlust för arbetare och land. Och detta kan kapitalisterna besluta om bortom varje form av demokratisk inflytande.

Bjuv är dessvärre bara det senaste i raden av exempel på hur kapitalisterna ödelägger landet samtidigt som socialdemokrater i fack, kommun eller stat manar till samförstånd och går emot varje tanke på att följa de franska arbetarnas uppmaning.

Härom veckan lades de sista planerna på att återuppta en produktion av Saabbilar i malpåse. Det en gång så stolta svenska bilmärket är nu dött och begravet och tusentals arbetare har förlorat jobben. I Trollhättan som i Bjuv lovade socialdemokrater på alla nivåer och i både stat och fack att lösa frågan via förhandlingar, om bara arbetarna i tysthet gick tillbaka till jobbet. Därefter har de kinesiska kapitalisterna i lugn och ro anammat det tekniska kunnandet och sedan skrotat märket.

Eller i Robertsfors i Västerbotten där Element Six la ner sin fabrik häromåret. Så fort beslutet om fabriksnedläggning kom var Kommunisterna ute och manade till kamp för jobben. Här finns en klar parallell till fallet Findus. Element Six hade tidigare hotat att lägga ner sin fabrik i Irland, men genom strejk och massiva demonstrationer tvingade irländarna företaget att backa och hela anläggningen i Irland blev kvar. Men i Sverige manade socialdemokraterna till samförstånd och förhandlingslösningar varför hela fabriken nu är borta.

Innan fabriken slutligen lades ner sparkade Element Six samtliga anställda för att istället låta arbetarna jobba genom ett bemanningsföretag. Den fackliga ombudsman i Västerbotten som mest ivrade för samförstånd och som också varit motståndare till Kommunisternas krav på ett förbud av bemanningsföretag belönades efter nedläggningen med en styrelsepost i ett bemanningsföretag. Kapitalisterna vet hur de ska belöna sina trogna socialdemokrater som ser till att kapitalisterna kan fortsätta avindustrialisera vårt land.

Findus i Bjuv, Saab i Trollhättan och Element Six i Robertsfors. Tre av otaliga exempel på varför det socialdemokratiska samförståndet måste överges.

Franska nerver och irländskt temperament är bevisligen betydligt bättre egenskaper när det kommer till att försvara jobben, än svensk konflikträdsla och godtrogenhet.