”De vill göra sig av med de obekväma” – Systematiska trakasserier på Jysk

– Jag har alltid sagt vad jag tycker och det är därför jag har blivit uppsagd.

Conny Augustsson, butiksanställd och skyddsombud på Jysk i Helsingborg, berättar för Proletären om hur en arbetsplats med högt i tak blev till en plats där företaget inte kunde göra fel och anställda inte skulle ifrågasätta någonting.

– När jag började på Jysk för 17 år sedan uppskattades det att folk var ärliga och kom med konstruktiv kritik. Men med tiden har det blivit mer toppstyrt.

Vändningen kom 2013 när den svenska ledningen meddelade personalen att man skulle byta ut personal som inte håller måttet och satsa på ”säljande säljare”.

– Från att ha haft en arbetsmiljö med mycket ge och ta, så blev vi anställda i fortsättningen bara informerade om våra skyldigheter gentemot företaget. Det var då vi bildade vår fackklubb. Det tyckte de inte om, även om de sa att de tyckte att det var positivt.

2013 började Jysk att hyvla tjänster. Conny Augustssons arbetskamrater fick gå från 100 till 75 procent eller från 75 till 50. Handels vågade inte ta striden då butikskedjan Stadium tidigare fått klartecken i Arbetsdomstolen att det var okej vid en omorganisering på nationell nivå. Men någon sådan omorganisering genomförde Jysk aldrig.

– Vi kan ju egentligen fråga oss varför facket gick med på det här.

2013 fick Conny Augustsson också en erinran – den första han fått under sina 35 år i branschen.

– Det var jag och min arbetskamrat som fick varningar. Både hon och jag anklagades för att ha pratat skit om en kollega och för att vara ointresserade av kunderna. Min kollega polisanmälde faktiskt kunden för förtal, för att markera.

Så småningom lyckades ledningen göra sig av med kollegan, som också var skyddsombud, och året efter hände samma sak med nästa skyddsombud. Nu har turen kommit till Conny Augustsson, det tredje skyddsombudet på fyra år som Jysk i Helsingborg sagt upp.

– Allt hänger ihop. De vill göra sig av med folk som är obekväma. Man väntade på att vi skulle göra fel. Vid ett tillfälle skällde min chef ut mig som om jag var ett litet barn. Jag kände hur hon ville provocera mig till någonting.

– Så det var väntat att de skulle säga upp mig. Det var planerat.

När Jysk samlat på sig tillräckligt med anklagelser mot Conny Augustsson blev han uppsagd av personliga skäl från och med den 25 maj.

– Jag hade bara gått och väntat på det. Det var planerat från deras sida. De ville bli av med mig också.

Conny Augustsson tänker varken ge upp eller låta sig bli utköpt av Jysk.

– Jag vill driva det här vidare till Arbetsdomstolen med hjälp av Handels. Det här ska inte behöva drabba någon annan som kommer efter mig.

Till anställda i Sverige har Jysk försökt påskina att problemen handlar om att tre personer är missnöjda med företaget. Som av en händelse råkar det vara Conny Augustsson och hans två kamrater i Handelsklubbens styrelse. Även dessa två har fått, eller hotats med, varningar.

Men det är inte bara i Helsingborg som personalen har problem med en hårdare attityd från ledningen.

– Vi har till exempel hört om liknande problem från butikerna i Höganäs och Hässleholm här i Skåne, och även i Borås och Umeå.

Conny Augustsson berättar också att han känner till många butikschefer som har slutat för att de inte klarat leva upp till ledningarnas krav på ökad omsättning och låga personalkostnader.

– Det finns förväntningar på butikscheferna att de själva säger upp sig om de inte lyckas. Jag har själv varit butikschef i två perioder, men när jag ringde upp distrikts-chefen och sa att jag inte klarade av att sköta mitt arbete med de personalresurserna jag hade fick jag veta att det inte blir mer personal.

– Som det ser ut kan vi sköta den dagliga driften med den här personalstyrkan men så fort det händer någonting så står vi där.

Conny Augustsson menar att den minimala bemanningen och trakasserierna mot obekväma anställda är ett problem som inte bara gäller Jysk, eller ens bara i handeln.

– Vi ser det på hela arbetsmarknaden. Och människor är så rädda om sina anställningar att de inte vågar säga vad de tycker.

Han är övertygad om att det också hänger ihop med samhällets utveckling i övrigt, och att den stora förändringen kom i början av 1990-talet.

– Man har till exempel alltid skurit i vården, men i och med finanskrisen på 90-talet började politikerna skära ner rejält. Då sände man också en signal till näringslivet att det var okej att slimma bemanningen till minimum.

– Det är ingen slump att det var några år senare, i slutet av 90-talet, som det här med att gå in i väggen blev ett fenomen. Då började man göra utredningar – ”hur kan det här ha hänt?” Ja, vad tror ni? Vi svenskar har alltid velat göra rätt för oss, vi arbetar hårt. Men nu vet många redan på morgonen att de inte hinner med arbetet innan de ska gå hem, och frågar sig ”vad ska vi prioritera bort idag?”

Hur lösningen ser ut är Conny Augustsson tvärsäker på.

– Fler måste bli fackligt aktiva och våga säga ifrån på arbetsplatsen. Nu känns det som att vi har blivit slungade hundra år tillbaka i tiden, när fackföreningen var ung och kämpade för att över huvud taget få finnas till.