Få har missat härvan kring den nyvalda V-riksdagsledamoten Mohamed Abdukardir Ali i Borlänge, och debatten om ”klanröstning” eller “etnisk röstning” som medföljt denna. Den samlade brunhögern förfasas över att den svensk-somaliska Ali har ett starkt stöd bland andra svensk-somalier i Dalarna, anförda av bland annat ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin.
Ja, brunhögern är mycket upprörda över vad de kallar “klanröstning”. Det är ju ett hot mot demokratin! För oss svenskar är det däremot helt främmande att rösta på etnisk grund. Vi svenskar, som i brunhögerns världsbild tycks vara genetiskt överlägsna, är en folkgrupp som – helt frånkopplat de materiella omständigheter vi vuxit upp i – är demokratiskt sinnade och helt främmande inför etnisk röstning.
Men betänk då för ett ögonblick att svenskar skulle ägna sig åt just etnisk röstning, alltså samma saker som brunhögern beskyller invandrargrupperna – och främst svensk-somalier – för. Tänk om så gott som alla svenskar i ett annat land skulle bosätta sig i samma områden, endast tala svenska sinsemellan och sedan kanske rent av grunda ett eget etniskt parti – typ “Svenska partiet” – som de alla röstade på. Endast för att trygga sina gruppbehov och främja sin etnicitet. Vad sjukt!
Som tur är så behöver vi inte spekulera. Det hypotetiska scenario jag framförde ovan är verklighet i dagens Finland, bara det att partiet heter Svenska Folkpartiet (SFP).
SFP samlar i regel mellan fyra och fem procent av rösterna i de allmänna valen. Finlandssvenskarnas andel av befolkningen är ungefär fem procent. Jämför man en karta över den så kallade ”svenskbygden” med en karta över SFP:s väljarstöd är det som att spela världens sämsta version av memory.
Skillnaden mellan svenskarnas etniska röstning i Finland och somaliers påstådda etniska röstning i Sverige är kanske främst att den ena gruppen är kraftigt ekonomiskt och politiskt privilegierad, medan den andra är en bespottad minoritet. I brunhögerns tankevärld är skillnaden dock betydligt mycket enklare: när svenskar “klanröstar” är det bra, när andra gör det är det dåligt.
Samtidigt som de härjar mot invandrare och utmålar dem som hot mot demokratin har de inga som helst problem med att själva utvandra och rösta efter etnisk tillhörighet i sitt nya hemland. Själv undrar jag hur någon som till exempel partiledaren för etnonationalistiska Alternativ för Sverige, Gustav Kasselstrand som ärbosatt i Helsingfors, får ihop denna kalkyl. Kanske är han själv klanröstare?
