Varsel hotar anrika bruk
Glaskapitalisten Torsten Janssons enväldiga beslut att lägga ner de anrika glasbruken i Orrefors och Åfors är inte bara ett hot mot de berörda arbetstillfällena, det är även ett svenskt kulturarv som hotas.
Förra veckan kom beskedet att de anrika glasbruken i Orrefors och Åfors läggs ned. 130 anställda i Smålandskommunerna Nybro och Emmaboda är varslade av Orrefors Kosta Boda AB, som de senaste åren koncentrerat mer och mer till glasbruket i Kosta.
Bolaget öppnar visserligen för att sälja de nedläggningshotade hyttorna, men tänker behålla det världskända varumärket Orrefors inom koncernen. Bolaget skickar samtidigt ut ett tydligt besked till konsumenterna via sina återförsäljare: produktionen av de kända serviserna och andra serier ska fortsätta. Den kapitalistiska logiken är klarare än kristallglas: Orreforsglas ska inte längre tillverkas i Orrefors.
New Wave Group med smilkapitalisten Torsten Jansson i spetsen vill alltså öka vinsten och planerar för att flytta delar av produktionen utomlands. Till så kallat låglöneland?
– Inte nödvändigtvis. Det finns många glasbruk i Europa också, svarar New Wave Groups ekonomichef Lars Jönsson nonchalant när DN ställer frågan.
Så visar sig kapitalismen än en gång oförmögen att garantera jobb, och hela samhällen hotas av det diktatoriska beslutet. 130 varslade i en redan drabbad bygd är ett hårt slag, som riskerar att dra med sig fler varsel och konkurser från mindre företag i båda bruksorterna.
Kalmar län har också genomgått en kraftig avindustrialisering de senaste decennierna, som hotar att fortsätta.
Men frågan om Orrefors och Åfors har ytterligare en dimension, utöver arbetstillfällena. Här handlar det om en hantverkstradition och om levande industrimiljöer med anor från 1700-talet som i privata händer monterats ned bit för bit under en lång tid. Det senaste beskedet är ett i en serie av negativa händelser som tillåtits drabba Glasriket, med det krassa ”ökad lönsamhet” som tillräcklig förklaring.
Det orimliga i att mer eller mindre klämkäcka kapitalister får lov att hantera och missköta ett regionalt kulturarv visas alltså igen. Ingen offentlig planering, ingen demokratisk kontroll, ingen hänsyn – endast vinstmaximering får styra besluten.
Från lokalpolitikens tribuner har den aktuelle Torsten Jansson tidigare beskrivits som bygdens räddare, ord som väl nu får ätas upp med bitter bismak.
Oron är nu stor i de drabbade samhällena och hos de varslade och deras familjer. Och den är befogad. Vi är inte imponerade av statens hantering av Saab, och tror inte på någon stor satsning i Kalmar län från regeringens håll.
Men när kapitalet gång på gång visar att det varken kan garantera jobb eller förvalta kulturarv måste kraven på statliga åtgärder ställas. Om inte fullt övertagande av glasbruk och fortsatt drift i kommunal regi så åtminstone krav på att varumärken och profilprodukter medföljer i en eventuell försäljning av hyttorna.
De etablerade namnen och varorna är en förutsättning för en fortsatt storskalig drift av bruken, alternativet är som bäst två fåmanshyttor med osäker livslängd.