Sveriges guldkort till krigsalliansen Nato

Det är näst sista anhalten i en lång rad av små smygande steg mot Nato som svenska politiker tagit under senaste två decennier och i dag återstår bara det formella medlemskapet.

I början av januari 2013 lämnade Sverige in en ansökan om att få delta i Natos snabb-insatsstyrka, Nato Response Force (NRF). Tio månader senare gav Nato klartecken för ett svenskt deltagande.

I november 2013 deltog Sverige för första gången i en krigsövning med NRF (Steadfast Jazz) i syfte att öva kollektivt försvar av medlemsländer i Nato, som ska ses som ännu en av en lång rad av provokationer mot Ryssland.

Steadfast Jazz var den största Natoövningen på sju år där ungefär 6000 Natosoldater deltog med mark-, sjö-, flyg- och specialförband. Krigsövningsområdet var Östersjön, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Totalt deltog 20 länder.

Nato Response Force har en viktig roll i Natos krigsoperationer. Här ingår flyg, marin och armé. Antalet soldater är 130 000 plus en reservstyrka på 15 000 soldater, som ska kunna sättas in var och när som helst runt om i världen inom två till 30 dygn.

Ett särskilt högkvarter för NRF ska leda insatserna inom ramen för Nato. Ledarskapet för NRF ska rotera mellan medlemsländerna, medlemskap är även öppet för icke medlemmar i Nato.

År 2008 lämnade alliansregeringen in en ansökan om medlemskap i NRF, men Socialdemokraterna tvekade och det blev inget. Sedan svängde de och i oktober 2013 fick Sverige grönt ljus av Nato. Finland är också med i NRF och undertecknade även värdlandsstödavtal med Nato samtidigt med Sverige i september i år.

Sedan 1994 har både Sverige och Finland bedrivit ett allt tätare officiellt samarbete med Nato inom alliansens Partnerskap för fred, PfF.

Redan inledningsvis lade Sverige ribban högt för sitt medlemskap i PfF. Idag deltar Sverige i nästan allt vad Nato uppmanar om i militärövningar, krig och annat vilket höjt röster för att steget fullt ut för ett medlemskap i Nato.

Men det är skillnad på att vara med i Nato och PfF. Medlemskap i Nato begränsar landets handlingsfrihet och politiska svängrum. I PfF finns det en nationell handlingsfrihet.

Ett medlemskap i Nato innebär däremot att varje land förbinder sig att försvara varandra i händelse av krig och inre konflikter, enligt artikel 5 i Natofördraget. Det kravet ställs inte för medlemskap i PfF. Nato är även en politisk allians ledd av USA-imperialismen.

Numera övar och krigar Sverige med Nato under krigsalliansens ledning. Även organisatoriskt och på andra sätt har Sverige flätats samman med Nato, något som var helt otänkbart under kalla krigets neutralitetspolitik med alliansfriheten som ledstjärna under fredstid.

Efter Sveriges EU-medlemskap har samarbetet med Nato intensifierats på alla plan. Sverige har deltagit i flera Natoledda krigsövningar, som exempelvis Baltops, Northern Coasts, Cold Response, Noble Mariner, Loyal Arrow och Baltic Host, varav många haft svenskt territorium som övningsområde.

Dessutom har Sverige upplåtit ett stort landområde för krigsövningar för Nato och USA. North European Aerospace Testrange, NEAT, som det heter, är nästan lika stort som Belgien (24 000 kvadratkilometer) och är därmed Europas största övningsområde för krig över land.

Medlemskapet i PfF öppnade för den utvecklingen. Handlingsutrymmet inom ramen för nationell frihet i PfF har Sverige valt att minimera för att tillgodose kraven från Nato.

Alliansregeringens och ÖB:s undertecknade av värdlandsstödavtal (HNS) har förändrat betydelsen av Sveriges medlemskap i PfF. Gränsen mellan att inte vara och vara medlem i Nato har i det närmaste suddats ut.

Till skillnad mot en hel del andra länder som vill bli godkända av Nato är Sverige alltid välkommet att bli medlem, efter flera decennier av militär och politisk samverkan för imperialismens oinskränkta makt.

Men svenska folkets motstånd är för stort och än så länge är partierna i riksdagen splittrade. Med HNS får dock Sverige särskild status inom Nato, ett guldkort som för Sverige så nära Nato det bara går utan medlemskap.