Från nazism till islamhat
Någonting har hänt. I början av 1990-talet marscherade Sverigedemokrater sida vid sida med vit-maktaktivister som skrek antisemitiska slagord. Idag är Sverigedemokraterna Israels och judarnas bästa vänner. I alla fall enligt SD:s riksdagsman Kent Ekeroth.
Kent Ekeroth är själv jude, men inte troende. Hans mamma är polsk judinna och kom till Sverige under 1960-talet.
Att stödja Israel har alltid varit självklart för Kent Ekeroth. Som ung besökte han också landet tillsammans med sin mamma.
Lika självklart som Kent Ekeroths oreserverade stöd till Israel är hans hat mot muslimer och Islam. Ekeroths blogg svämmar fullkomligt över av inlägg mot moskébyggen, ”infiltrerande” muslimer och mångkulturalism. Ekeroths enkla motto är: ”Stoppa islamiseringen”. Det går inte att misstolka hans agenda.
I Ekeroths islamofobi finns kopplingen till hans vurm för Israel; Israel är landet som i Mellanöstern slåss mot muslimerna.
Sverigedemokraternas flört med judar är relativt ny. Partiet har rötter i organisationen Bevara Sverige Svenskt, och när Sverigedemokraterna bildades 1988 anslöt sig nazister till partiet.
Redan vid den här tiden hade ”juden” i många fall bytts mot ”svartskallen” i retoriken. Men antisemitismen var fortfarande påtaglig.
Det är först tio år senare som Sverigedemokraterna börjar rensa ut uttalade nazister i en strävan att framstå som ett rumsrent parti. Vid samma tid börjar företrädare för SD förneka kopplingarna till rasism och nazism, med motiveringen att Sverigedemokraterna ”bara är ett nationalistiskt parti”.
Trots slipad retorik och sobra kostymer har Sverigedemokraterna inte lyckats frigöra sig helt från sitt förflutna. Så sent som 2004 tog partiet emot pengar från den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal inför valet till Europaparlamentet. Mengal är inte bara känd för sitt hat mot svarta och sin vurm för ”den nordiska rasen”, utan också för sin antisemitism.
Därefter har Sverigedemokrater avslöjats som förnekare av Förintelsen, och flera i partiledningen stämde gladeligen in i nazistiska kamplåtar under en konferensresa förra året.
Men sådana händelser betraktas trots allt som klavertramp som ska tystas ned. Sverigedemokraterna är medvetna om att partiet, åtminstone inte inom en överskådlig framtid, kommer att bli en reell kraft i politiken om de sammankopplas med våld, judehat och Hitlerhälsningar.
Antisemitismen är helt enkelt inte gångbar. Detta beror inte minst på att erfarenheterna från andra världskriget fortfarande är levande. Flera europeiska länder tvingades i alla fall delvis göra upp med sin bruna historia, och det sätter spår än idag.
Men när folks missnöje inte får riktas mot de som verkligen har makt och pengar, eftersom de tillhör det svenska folk som SD framställer som en enhet, så krävs det att någon tar judarnas plats som syndabockar.
Vilka detta är i vårt samhälle är allt för uppenbart.
Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi har fått gensvar i Israel. 2007 förärades Ted Ekeroth, tvillingbror till Kent Ekeroth och en lika god muslimhatare och Israelvän som sin bror, med Herzl Award, till minne av sionismens grundare.
Partiets senaste samarbete med bosättare visar att den till synes oheliga alliansen är mer än en dagslända.