Ilska och kampglöd i Figeholm

Inte heller fabriken är ny, det färgstarkaste på den är ABB skylten på
taket. Här och i grannbyarna bor många av dem som ABB vill tvinga in i
ett sämre kollektivavtal när Metalls avtal ska gälla och inte Pappers.



Tycker någon att 1930-talet är länge sedan så betänk att
Teknikföretagens jurist Anders Weihe hänvisar till en dom i
Arbetsdomstolen från 1929 när han ska förklara hur rätt ABB har i
dagens strid.



– Ja, detta är en typisk bruksort säger Richard Brolin och Dennis Bäckman.



Richard Brolin arbetar femskift på bruket och Dennis Bäckman är Pappers
avdelningsordförande för de 130 arbetarna där. Pappers har ju
fortfarande en avdelning på varje fabrik, så fler medlemmar har inte
avdelningen.



– Vi har familjer där både föräldrar, barn och kusiner jobbar på
fabriken, och många valmöjligheter för dom finns inte idag. I
Oskarshamn ska Scania göra sig av med 200 visstidsanställda, och
kärnkraftsföretaget OKG anställer bara folk med högre utbildning.



Principen viktigast

Samtidigt som de två talar med Proletären diskuterar LO-ledningen i
Stockholm vad som ska hända efter det negativa beskedet från medlaren
Hans Stark. Dagens Eko har haft inslag om striden och Dennis Bäckman
var med i Rapport.



– Fast det kritiska jag sa fick inte komma med. Allt elakt togs bort.



För båda gäller kampen mer än de pengar som man förlorar om ABB får som
de önskar. Richard Brolin menar att principen är det viktigaste och att
kapitalets ökade attacker de senaste tre åren beror på EU och EU:s
utvidgning.



– Idag har vi krig på arbetsmarknaden och Teknikföretagen går i spetsen, säger Dennis Bäckman.



För LO kan denna avtalskamp bli en ödesfråga anser de båda och menar att LO är tvingat att handla.



Richard Brolin har arbetat två år på Figeholms bruk och innan dess
många år åt ABB som metallare. Skillnaden i organisation mellan Metalls
jätteavdelningar och Pappers är stor.



– Här visar sig facket, Dennis är bra, säger han, och vi måste behålla
principen att branschtillhörigheten skall avgöra facktillhörigheten.



Glädjande stöd

Som ung var Richard Brolin sjöman och minns de stridbara fackklubbar
som fanns i det förbundet. Alla i Metall handlar inte som förbundet
centralt, redan i fjol stödde ABB:s metallklubb i Ludvika
pappersarbetarna och sa att självklart ska de ha kvar sitt gamla
avtalsområde.



– Dom stöder oss idag också, säger Dennis Bäckman, och det är ju mycket glädjande.



• Hur är stämningen bland arbetarna på bruket just nu?

– Jag har haft tre möten med arbetare idag på morgonen, berättar Dennis
Bäckman. Det finns mycket ilska och kampglöd. Nu blir det nog inte
svårt att få folk att strejka om förbundsstyrelsen bestämmer så. Det är
beslutat att ett informationsmöte för arbetarna ska hållas i veckan och
då kommer någon från förbundet centralt.



• Blir det i praktiken som ett avdelningsmöte?

– Ja, och vi tror att folk kommer mangrant. Ett vanligt avdelningsmöte brukar ju inte vara så välbesökt.



Optimistiska

Båda arbetarna är optimistiska och det märks att de har förhoppningar
om en positiv lösning trots att det riktigt stora kapitalet är
motståndare. ABB bör ju också känna lite oro över att brukets produkter
inte kan ersättas på kort sikt. Fabriken går på högvarv, inga lager
finns och cirka 80 procent av produktionen går till ABB.



• Vad tror du nu kommer att hända den närmaste framtiden?

– Pappers krav är hängavtal som innebär att våra löner och allt annat
blir precis som förut. Antagligen får vi en utveckling i fyra steg,
säger Dennis Bäckman.



– Först blir det lokala förhandlingar och steg två blir strandning för
vi får ingenting där. Sedan förs det upp till centrala förhandlingar
och sista steget blir strejkvarsel. Jag tror att Pappers är
100-procentigt villigt att löpa linan ut, det vill säga strejk.



– LO är den oklara faktorn, fortsätter Dennis Bäckman, och Richard
Brolin instämmer. Vi har också fått veta att redan har flera förbund
hört av sig till LO och sagt att de är villiga till sympatiåtgärder.



Dennis Bäckman avslutar med att påpeka att Pappers är ett av LO:s
rikaste förbund. Slutsatsen att pengarna också borde användas syns i
hans nöjda leende.



Lasse Simmons

Proletären 34, 2005